Någon mer med överdrivet trött kille?

Det låter inte som att ni kan kommunicera om det och du verkar utgå från en mer hård position där trötthet inte är godkänt...

Kl nio är ju en helt normal tid att somna om man går upp vid fem. Och att lägga sig en halvtimme innan man somnar är inget konstigt.

Att lägga om dygnsrytmen varje helg mår man ofta inte bra av. 

Enklast är kanske om du börjar gå upp fem du också, så att ni får samma dygnsrytm. 

Man får hoppas att din pojkvän gör sig av med det i hans liv som drar mer än nödvändig med energi från honom. Som en flickvän som bryr sig inte oms hans mående och tycker att han inte ska få sova/vila när han är trött.

Det är jäkligt nice att kunna sova ändå.

Detta var ju däremot en lördag. Förstår absolut att han lägger sig tidigt på vardagar. Han har längre än mig till jobbet, så för mig vore det lite onödigt att gå upp redan 5 men oavsett så är inte jag lika trött som honom. Tycker också att man bör anstränga sig lite när man är i ett förhållande. 

Det står dig fritt att anstränga dig genom att anpassa dig till den dygnsrytm hans jobb tvingar honom till.

För dom allra flesta är det bästa för deras hälsa att gå och lägga sig exakt samma tid, och vakna samma tid, varje dag. Alla dagarna på veckan. 

Du kan ju anstränga dig och anamma hans dygnsrytm? 

Om han överlag är väldigt trött av sig. Så att det sticker ut. Så kan det vara så att han dras med problem rörande vitamin och eller mineralbrister. Man kan bli dödligt trött, och jag kan garantera dig TS. Att det är fullständigt omöjligt att med viljekraft anstränga sig ur den typen av trötthet. Skulle också kunna röra sig om att han har sömnapné (möjligt att ha utan att snarka) och därför inte får den återhämtningen under sömnen som han behöver. Du blir brutalt jävla trött av det med, och det är inget man kan med viljekraft skärpa till sig ifrån det heller. 

Jag personligen skulle inte dra slutsatsen att min partner inte anstränger sig för oss, och mig, om denne säger att den är trött och dessutom behöver sova 1-2 timmar på dagarna också. Jag hade snarare börjat oroa mig över deras hälsa, att något faktiskt är fel, som orsak till den stora tröttheten. 

 

Jag börjar också fundera på om allt står rätt till, men han själv är inte orolig. Han säger att han alltid haft det så och att det inte är något speciellt med det. Det är lite därför jag undrar om det finns fler här som känner igen problemet. 

Jag själv skulle nog inte kunna somna redan 21, speciellt inte om jag hade tagit en nap vid 16 som han gjorde. 

Något du ändå accepterar när ni träffades har du inte rätten att nu kräva förändring på. Det är nog bara att köpa läget eller avveckla relationen om det är en dealbreaker! 

Låter som ett tydligt exempel på en sak som varit ok tidigare, men som nu anses vara ett problem av TS. 

TS, du säger att du håller på att tappa känslor pga detta. Kan det vara så att du tappat känslor innan och nu börjar störa dig på saker?

Och under hur lång tid har du gått upp klockan fem på morgonen? 

Kan det vara så att han sover för lite på nätterna för att göra dig nöjd och därför blir trött på dagarna? 

Han kan ha haft problemet länge, och det är lätt att gå och normalisera smygande symtom. Man tror det är normalt, för man minns inget annat. Men det ÄR inte normalt för det. 

Även om han ej känner sig orolig, skadar det inte att gå och kolla upp lite grejer med hälsan. Järnpanel. Folat. B12. D vitamin (under 100 nmol/L är definitivt alldeles för lågt). Är dom fyra vanligaste. Ids han inte söka hos vårdcentralen kan han enkelt beställa provtagning privat själv. (kostar dock). 

Hos läkaren kan han få fylla i en skattning för möjlig sömnapné, och om han får så pass med poäng att möjlig risk för detta kan tänkas existera. Så skickar dom remiss om sömnutredning (brukar vara långa köer, så lika bra å inte dra fötterna efter sig). 

Har själv en sambo med sömnapné som trilskades länge och vägrade läkare. Men han ångrar detta, för han vart helt chockad över hur pigg han faktiskt blev redan efter första natten med rätt behandling. Så han fattade ju att han varit trött i onödan i flera år. 

Snarkar din sambo? Min kille snarkar vissa stunder rejält högt. Vad jag märkt verkar han ändå sova djupt. Däremot vaknar han vissa nätter, men brukar somna om snabbt. Ska tipsa honom att gå till vårdcentralen och ta lite prover iallafall, just för att h det utrett åtminstone. 

Ja han snarkade, vilket jag tyckte vart jävligt märkligt när vi började dejta. Han vart nämligen super vältränad, noll övervikt, och ung. Han var 27 år då. Frågade om hans snarkningar då det inte kändes helt normalt, och han sa han alltid snarkat. Han kunde bränna av rätt rejäla snarkningar emellanåt. 

Han somnade alltid fort. Sov som en stock. Typ som en död. Snarkningarna blev värre allt eftersom, och jag höll på att få spel på skiten. När vi äntligen flyttade till hus så flyttade jag ut ur vårt gemensamma sovrum och sade. Sök hjälp för det där, kommer inte sova tillsammans med dig annars.
Tog 1 år för honom innan han sökte, sedan vart det kö i ca 1 år till innan utredning. Mild sömnapné men tack och lov är vi i ett län där det vart tillräckligt för special bettskena. Snarkningarna upphörde helt, och han vart helt chockad över effekten. Att han faktiskt vaknade pigg, något han nog inte viste hur det kändes. 

Nu några år senare har han fått uppgradera ifrån bettskena till CPAP. En minimalistisk mask som endast sitter över näsan under sömnen. Vi har en bra läkare som skrev remiss för att han skulle få en sådan, trotts att en återkontroll bedömt att bettskenan funkade dugligt enligt vårdens mått mätt, dom accepterar x-antal andningsuppehåll och viss snarkning under nattsömnen nämligen. Men eftersom han hade som börjat snarkat lite trotts skenan, och såg ut som en zombie på mornarna igen. Tänkte jag att nä, det här är liksom faktiskt inte bra för hälsan för uppenbart påverkar det honom negativt. Vilket på sikt kan ge rätt farliga hälsokonsekvenser. 

Med CPAPen så har han nu 0 andningsuppehåll under sömnen, och inga snarkningar. Så han är betydligt piggare.