Illojal väninna
Har en sedan gammalt god vän. Vi umgås relativt mycket, då det är mycket som känns bra mellan oss. Men när jag någon gång berättar om hur en tredje part, bekant eller liknande, betett sig illa mot mig och om hur jag då sagt åt denne att skärpa sig, blir hon märbart irriterad och förklarar att det nog är jag som har fel och att hon inte orkar lyssna på mig. Hur ofta är det på detta sätt? Att de man betraktar som sin vän bara är så ointresserade av att höra om liknande? Får för mig att det är ett typiskt kvinnligt beteende som grundar sig i medsystrars föreställning om att jag som kvinna inte ska sticka upp, utan tåligt foga mig i den skit jag utsätts för i kontakten med folk jag möter. När jag andra gånger anlägger dialogen mot att jag känner mig misslyckad eller liknande finns där plötsligt en helt annan beredskap att intreserat vilja lyssna. Det är som att de bara godtar mig i rollen av stackaren som ska ökas. Känns ensidigt och ledsamt och nu undrar jag om jag bör säga upp kontakten.