Utmattningssyndrom-återhämtning-möten

Nej det låter helt orimligt!

Måste du gå på alla möten? Är alla nödvändiga? Är samtalen akuta?

Har du förklarat att det är orimligt för en person som arbetar och försökt lösa det på annat sätt? är du ledig 1 dag i veckan när du jobbar 80%? kan du lägga mötena då? 
jag hoppas du får avlastning! 

Detta är givetvis inte hållbart och är väl en bidragande orsak till din utmattning. 

Vad handlar alla dessa ändlösa möten om? Är det verkligen nödvändigt med alla möten jämt och ständigt?  

Jag förstår ju att det handlar om barnen men det måste ju finnas rimliga gränser. Och det måste gå att sätta stopp och hitta andra vägar till att delge information och på ett vettigare sätt. Finns det ingen samordning?  Finns det någon plan ? 

Har ni haft SIP-möten för alla barn? Om inte så rekommenderar jag det. Där kan ni komma överens om hur ni ska kommunicera och hur ofta ni ska ha möten och vilka som ska vara med.

Finns det någon på skolan som du har förtroende för? Kurator, mentor, specialpedagog? Berätta hur ohållbart det är att de hela tiden hör av sig. De måste samordna sig inom skolan och att tex en från skolan hör av sig en gång i veckan på avtalad tid. Det är helt onödigt att olika skolpersonal hör av sig hela tiden för att påtala allt som inte fungerar. Vi hade det så en period och även om det oftast var via skolappen så var det oerhört stressande.

Så bra att du sökt om avlastning, det är ett måste i din situation. Ge inte upp om ni inte får till bra avlastning från början, biståndshandläggaren har skyldighet att ordna något som fungerar för just din familj.

Så imponerad av att du trots allt står på fötterna även om det kostat på. Ta all hjälp du kan få från alla håll.

Jag vet precis hur du har det och då har jag bara två barn....kan knappt föreställa mig hur det skulle vara med två till.
Speciellt det yngsta barnet som nu är 16år har det varit väldigt mkt jobb med, han skolvägrade, vägrade faktiskt allt i flera år så som läkarkontakt mm. Vi hade möten med soc, bup, skolan hela tiden. Enormt slitigt var det. 
Nu när skolplikten precis upphört mår både jag och sonen mycket bättre och det är slut på alla möten. Kommer bara vara normala möten 1gång per termin nu när gymnasiet börjar.
Man skulle behöva ha avlastning med alla möten. Jag var också utbränd i många år. Det är jättebra om du kan få avlastning, så mkt som möjligt.

Jag vet inte hur du har det egentligen, men jag kan verkligen rekommendera dig att inte vara så duglig och kompetent gällande allt.

Om "fritiden" består av 4-12 möten per vecka behöver man analysera vad som är rimliga åtaganden och vad som faktiskt behöver prioriteras bort.

Tyvärr handlar det om att välja, och då behöver man välja ÖVERLEVNAD och att ha vissa principer. Själv svarar jag inte ständigt och snabbt på  muntliga kallelser. Jag beskriver att jag inte kan på så kort varsel och att det inte finns någon möjlighet.
Vidare bokar jag in mer vissa dagar/perioder så att det fungerar för mig. Att de äldstas skolor ringer konstant är för att det fungerar för dem. Men det fungerar ju inte för dig.

Och sen är det ju tyvärr så att ha 4 barn ÄR tufft. Oavsett NPF. 

Toppen att du ansökt om avlastning. För att orka behöver du ju tid på fritiden när du inte behöver ha omvårdnadsansvar

Biståndshandläggare har inte alls någon skyldighet att ordna något som fungerar för familjen. Däremot har hen ansvar för att utreda behov och bevilja det stöd som lagen ger rätt till.

Ett problem när ens barn har behov är berättelsen om att man förtjänar saker man faktiskt inte har rätt till och ett evigt hänvisande till fel instanser, missförstånd kring vad olika proffesionella gör och inte gör samt en välvilja som skapar massa merjobb.

Min erfarenhet är att man ska passa sig för att inbilla sig saker på förhand och att springa på alla bollar. 

Jag har sett så många föräldrar, utifrån att jag också har barn med behov som lägger så mycket tid och energi på saker man faktiskt inte kan påverka. Och det är trådskaparen själv som har ansvar över familjen och sig själv. För tror man att det är handläggaren kommer man bli jävligt besviken.

Ja alla möten har och är nödvändiga men i år ska vi köra ihop med lots , så jag hoppas mötena minimeras.
Hälften är akuta möten, de kan inte hantera barnen i affekt, ett av barnen har ep och får anfall emellanåt.
Så visst är det viktiga möten.
Men somliga totalt överflödiga och leder ingenstans.

Soc säger bara att jag gör ett hästjobb när jag pratat med dem.
LSS är lite mer tillmötesgående men har tyvärr inga stödfamiljer utan då måste jag hitta det själv, likaså avlösare i hemmet.

Det blir nog bra, behövde gnälla lite