Minns inte hur mkt pengar jag ska ge barnet

Nej, problemet är inte att du inte minns utan att du gjort just så att du stoppat in pengarna på eget konto. Hade din dotter haft ett eget konto för dessa pengar hade minnesproblem haft noll betydelse.

Fast det går ju ha ett konto för pengarna som inte är möjligt för dottern att ta ut, om ni pengarna var avsätta att sparas.

Konstigt upplägg.

Klart man har sparande för sina barn på ett för ändamålet eget konto (inte sitt eget konto och blandat med sina egna pengar) och helst med någon form av placering så att pengarna ger lite avkastning på de 10, 15 eller 20 år de sitter där. Utan ränta är det rena förlusten i ren inflation.

Angående frågan så hade jag sagt nej till en generell tillgång till sparpengarna före 18 eller 20 års ålder eller när de flyttar hemifrån.
Däremot hade jag gått med på uttag för vissa saker, som jag anser är en vettig investering.

Det är inte relevant för det jag skrev om TS's problem med minnet.

Jo, det är relevant. Det är inte problemet, att TS inte hade ett separat konto för dottern, utan att TS inte noterat hur mkt pengar som använts av de givna.

Sen kunde Ts ha haft ett separat konto, men då hade frågeställningen varit en annan.

Vad var avsikten med pengarna från givarna, mor- och farföräldrar? Att spara till körkort eller eget boende? I så fall är svaret till 13-åringen enkelt. Fanns det ingen uttalad avsikt kan du som vuxen styra upp det här ändå om du att barnet kommer bränna pengarna på skit.

Ja och jag har ju aldrig skrivit och hävdat att barnen skall ha tillgång till sina egna pengar i något av mina inlägg.

Så vad har ditt "ser bara en risk att barn i tonåren får tillgång till större summor pengar" för relevans och samröre med det jag skrev i mina inlägg över huvud taget, då jag aldrig skrev att tonåringen skulle ha fri tillgång till pengarna?
Förklara det för mig. Jag vill gärna veta. Jag släpper efter du har förklarat dig. 

Notera noggrant det var ju mig du adresserade och svarade. Så lägg inte skulden till mig om att "jag också missförstått dig".

Om TS hade haft ett eget sparkonto till barnet, så hade det ju knappast blivit en frågeställning alls. Då hade ju TS sett direkt hur mycket pengar som hade gått åt.

Är det vanligt att du tolkar andras inlägg efter mallen "det ena innesluter/utesluter det andra per se"?  För du har en otroligt perfekt svartvit tolkning av andras texter.

Var i texten gör att du måste påtala detta om att man kan ha ett konto som inte är möjligt för barnet att ta ut på?

Jag anser att TS har skapat problemet genom att sätta in pengarna på sitt egna konto istället för att ha ett separat konto för ändamålet, vilket jag anser är det naturliga och då borde vara utgångspunkten.

Du har utgångspunkten att TS's sätt var det naturliga och därför tycker vi olika om vart problemet ligger.

Jag har ett underkonto på mitt konto för barnens pengar som de får. Detta då tanken är oftast att de ska köpa något de önskar för dessa pengar. De enda pengar som är låsta på konto i deras namn är försäkringspengar från ärr. 

Numera har de egna kort och kommer därför att få pengarna till sina egna konton. Att undanhålla dem med motiveringen att de har dålig hand med pengar är för mig lite dåligt argument för hur ska de lära sig att pengarna är slut när de är slut om de inte får hantera dem på egen hand? 

Men varför har du inte sparat i fonder och aktier till barnet? Pengarna kunde ju ha växt brutalt mycket mer!

Helt otroligt.

Konstigt att inte ha ett separat konto till barnet?
Mitt barn har två konton, ett där födelsedagspresentpengar/julklappspengar hamnar på, samt andra slantar om han får, samt om han ?jobbat? ihop några pengar vid gräsklippning, biltvätt eller liknande. Det kontot får han ta av när han vill, men eftersom vi pratat mycket pengar och ekonomi och hur viktigt det är att spara så är det inte ofta han rör det. Sist köpte han en kickbike som han verkligen ville ha, och det är nog 4 år sen nu.

Sen har han även ett annat sparkonto där han inte kan ta ut något förens han fyller 18 (fondkonto) och dom pengarna är tanken att det ska gå till körkort/bil/lägenhet osv. 

Jag är LIVRÄDD att blanda hans pengar med mina, och hur fattigt det än varit i perioder så har jag inte ens velat låna en krona av honom. Att ha sån dålig insikt som du har är för mig helt orimligt! 

 

Och som tillägg då sonen ännu inte har ett eget bankomatkort (vill att han fyller 12 först) så har jag hans pengar på ett underkonto på mitt. Är ju hur enkelt som helst att starta ett nytt sparkonto i internetbanken. Jag döpte det till hans namn bara helt enkelt så ingen risk att det blandas ihop med något annat. Och vill han handla något så för jag bara över den exakta summan från hans konto till mitt, sen betalar vi med mitt kort. Nu när han snart ska få eget kort så tänker jag inte föra över hela summan utan han kommer få in sin veckopeng på sitt kort, och vill han köpa något större så gör vi som innan, dvs diskuterar det, sen för jag över från hans sparkonto till hans kort så han kan köpa det han vill.

Att ha en diskussion om pengarnas värde, och be han tänka igenom dyrare köp tycker jag är en självklarhet. Han vet att jag aldrig skulle hindra han från att köpa det han vill då detta är just pengar han fått istället för presenter, och pengar han jobbat ihop så är rena ?nöjespengar? men han vet pengarnas värde, hur viktigt det är att spara, och hans stora dröm är att köpa moped/epa när han blir äldre, så att då påminna om målet när han står och vill köpa något helt onödigt skräp ser jag som självklart, sen får han naturligtvis avgöra själv hur han gör i slutändan. Det var den där kickbiken han köpte senast, vilket han har använt MYCKET och åker runt och gör massa tricks på, så det tycker jag blev ett jättebra köp.