Vi älskar varann inte mer men fortsätter ändå

Stor skillnad att sluta ha sex med varandra på grund utav att man börjar bli till åren och då menar jag 60 + innan dess har säkert det flesta fortfarande ork och lust emellanåt. En del mer eller mindre. De par som slutat långt tidigare beror säkert mycket på att de inte längre tänder på varandra och därmed också kanske tappat känslorna för varandra. 

Jag fick barn tidigt med en kille som jag nu i efterhand förstått inte var den rätta på något sätt. Han var den som tyckte vi skulle fortsätta för barnens skull och som tur var så föll jag inte för det. Barnen hade fått det så mycket sämre om jag stannat kvar . Nu efter flera år som singel så har jag hittat en bra kille som jag kan tänka mig någon dag bo med samt även kanske giftemål.,
Barnen tycker väldigt mycket om honom också. 

Han är 50+ och jag 40+ och det är ingen brist på sex samt det bästa jag någonsin haft. 

Det du säger gäller bara om parterna inte har någon intelligens och social kompetens. Vuxna människor kan bete sig mot varandra.

Det är så komiskt med folk som säger att de gör allt för sina barn och sedan kan de inte ens göra bland det viktigaste, nämligen att älska den andra föräldern. Det är en stor gåva man kan ge sina barn relativt enkelt.

Jag håller med. Folk värnar inte längre om kärnfamiljen utan skiljer sig till höger och vänster. Barnen slits mellan hem varannan vecka och har ingen punkt som är deras HEMMA. Det kommer in nya partners och hur ofta läser man inte här på fl om barn som hamnar i kläm. Den nya partnern förstår inte huuur föräldern kan prioritera sina barn och partnern pressar föräldern att prioritera bort barnen.

Jag kommer aldrig förstår hur man tänker när man påstår att det är bättre för barn att ryckas upp och tas ifrån sina föräldrar i ett hem där föräldrarna är lyckliga, barnen är lyckliga och livet fungerar istället för att bara få stanna i en lycklig kärnfamilj där föräldrarna slutat ha sex. 

Det verkar som att vissa i tråden tycker att en kärleksrelation är det viktigaste i livet. Att man ska sträva efter att vara i en kärleksrelation med en annan vuxen. Om man inte har en kärleksrelation är det bättre att lämna sin partner och leta efter en annan kärleksrelation.

Det behöver inte nödvändigtvis vara så att alla prioriterar just det eller tycker att det är särskilt viktigt!

Nej, det har inget med social kompetens och intelligens att göra. Min pappa och hans exfru betedde sig bra mot varandra. Men trots det märkte lillebror att något saknades, något han såg hos sina vänners föräldrar och som gjorde honom osäker i hur man är i en relation när han var ung.

Jag är villig att göra allt för mina barn men det är svårt att älska någon när känslorna dött  trots många försök att lösa det hela. Jag är däremot inte villig att leva med någon som anser att jag efter 20+ år tillsammans ska vara någon jag inte är. 

Barn med separerade föräldrar där föräldrarna samarbetar mår inte sämre än barn i kärnfamiljer. Vem är du att säga att folk "skiljer dig till höger och vänster"? 

Att visa ömhet och kärlek till varandra som vuxna är också en viktig roll man har som föräldrar. Att leva som vänner under samma tak kan också vara skadligt för barnen när de sedan ska skapa kärleksrelationer. 

Typiskt familjeliv att spåra ur helt i samtalsämnet.

TS är 59 respektive 64 år. Det står ingenstans i TS att det finns barn i familjen. De behöver alltså inte visa upp för några barn hur en genuin kärleksrelation ser ut. Någon kärnfamiljssplittring skulle det inte vara frågan om.

Detta är ett par, som närmar sig pensionsåldern. Efter många om och men har de landat i att de trivs som vänner och har en behållning i det. Därför fortsätter de att leva ihop. Frågan TS ställer sig om fler par gör så här, lever utan sex och är okej med det? Rätt eller fel? Antagligen vinklat mot deras ålder.

Det är bara att se på statistiken, det är inget jag hittat på själv givetvis. Statistiska centralbyrån kan man kika tex. Drygt 40% skiljer sig enligt dem, men det är alltså de som varit gifta. Många föräldrar som är sambos separerar förstås också.

Självklart vet jag att folk separerar, men det är fortfarande inte "till höger och vänster". Hur vet du att det är lättvindigt, att de som separerar väljer att göra det? Det är väl jättebra att man inte är tvungen att stanna i en relation man inte trivs med längre? 

Förr var man tvungen att stanna i sin relation, speciellt som kvinna. Detta har skadat fler än att folk nu "separerar till höger och vänster". Man växer upp i en relation där det inte visas kärlek, omtanke och ömhet och för sedan det vidare. Att spontankramas, pussas etc ses som "konstigt". 

Självklart hör du bara om de dåliga separationerna och bonusfamiljerna på tex Familjeliv. De som har det bra skriver inte på forum. 

Mina föräldrar är fortfarande vänner, 46 år efter sin separation, de har alltid varit vänner. Min mammas relation har varat i 45 år. 

Du lever ditt liv som du vill, jag bara påpekade att det KAN påverka hur era barn ser på relationer i framtiden, att de KAN bli rädda för att ingå en relation etc. Lika väl som att du (och flera andra) anser att jag och vi andra som valt separation gjort det valet lättvindigt. 

Behov av sex kanske inte är så stort nej men närhet och känslan av att man är med någon man älskar tror jag nog att de allra flesta vill uppleva. Jag tycker det är jättetråkigt att man lever i en relation där man inte ser eller älskar varandra längre. 

Ens barn ser sina föräldrar varje dag. Vad får de för syn på ett förhållande om de aldrig ser sina föräldrar kramas, pussas eller vara ömma mot varandra? Det är inte alltid bättre att hålla ihop för barnens skull, de påverkas mer än vad man kan tro. 

Kan bara prata för egen del. Har upplevt så mycket närhet och kärlek med min sambo genom tidigare år så det är inget som på nåt sätt är oupplevt. Och självklart älskar vi varandra även om ej så passionerat längre.

Jag tycker att du istället ska ställa dig frågan vad barnen får för syn på förhållanden om föräldrarna skiljer sig och skaffar nya partners, och om barnen bara får träffa den ena föräldern varannan vecka? Jag tror att det är betydligt skadligare för ett barn än om man håller ihop och har en vänskaplig och respektfull relation även om den inte innehåller pussar och kramar. Man kramar och pussar ju fortfarande sina barn.

Jag har flera i min umgängeskrets som skilt sig där barnen mår jättedåligt och känner sig otrygga, och där en förälder träffat någon ny och introducerar för barnen för att sedan göra slut och sedan träffar någon ny igen..Det om något måste göra att barnen får en skev syn på förhållanden.