Äggdonation, hur ser ni på det?

En del har som högsta dröm att amma verkar det som. Finns ju ingen mjölk vid adoption.

Viktigt för pappan att det är genetiskt hans?

Grattis till ditt barn!

För mig är det stor skillnad mellan att adoptera eller få barn genom äggdonation.

Ett adopterat barn har en separation med sig, kommer oftast från ett annat ursprung (och riskerar att uppleva rasism iom det) och på senare år har det även kommit fram att det finns många oegentligheter bakom internationella adoptioner, såsom stölder av barn i ursprungsländerna. 

För den som vill bli förälder är adoptionsprocessen också mycket längre och ofta dyrare och det barn du tar emot är inte nyfödd, ofta över året eller äldre än så. Kraven för att adoptera är (med all rätt) höga så för många finns inte det alternativet, ex för ensamståend, par äldre än 42år eller de som haft vissa sjukdomar tidigare i livet. Det finns numera också betydligt färre barn i behov av adoption än vad det finns föräldrar som önskar adoptera så argumentet att hjälpa ett barn som annars blivit kvar på barnhem stämmer inte. 

För mig var adoption aldrig ett alternativ, men bollade i tanken på frågan om att bli familjehem istället. Men svårigheten där är att barnen i första hand (med all rätt) ska återförenas med sina föräldrar om de bedöms kunna ta hand om barnet, och att det juridiskt kan bli en osäkert situation under många år.

Jag har också tyckt om att bära, föda och amma så att få bära ett barn var också något jag gärna ville göra igen. De olika faktorerna gjorde att äggdonation var rätt val (och det enda då jag inte skulle blivit godkänd som adoptivförälder då jag är ensamstående) för mig. 

Har inte gjort det (är även emot det), men jag kan tänka mig att vissa kvinnor ser det som en lösning, om de kan bära ett barn men saknar befruktningsdugliga ägg, eller bär på någon sjukdomsgen som inte bör föras vidare. Då kan de ändå bära ett barn som blir mannens genetiska. Att de har burit, fött och ammat barnet själva gör det också mer till deras eget än ett adoptivbarn skulle bli, trots att mamman och barnet inte är släkt i något av fallen. 

Jag kan tänka mig att det både handlar om känslan att "jag bäääär hans baaaarn" som man kan känna när man är kär, att man vill göra, och att man inte vill vara den som gör så att mannen går miste om ett eget barn. Kanske är man rädd att bli lämnad också - en man har ju många år på sig att börja om med någon yngre kvinna, och då få det där efterlängtade egna barnet. Det blir en osäkerhet nästan livet ut, om han kommer att göra det eller inte. 

I vissa fall är det helt nödvändigt att barnet blir mannens biologiska - här tänker jag främst på adliga ätter. Adoptivbarn kan ju aldrig ärva adelskap.

Ytterligare en aspekt: det går ytterst sällan att få ett litet vitt, nyfött spädbarn om man vill adoptera, utan det kommer att bli ett barn som man se på att det är utlandsadopterat, och det vill inte alla. De vill kunna passera som en vanlig biologisk kärnfamilj. Och sedan tillkommer riskerna med adoptivbarn: man vet inte vad de har i generna, vilka substanser de utsatts för i mammas mage, eller hur de blivit behandlade under sina första månader och/eller till och med år. De kan t.ex. vara hjärnskadade, utvecklingsstörda eller känslomässigt skadade p.g.a. svält, vanvård och bristande stimulans. Det är inte heller säkert att detta märks omedelbart, så barnen kan stå som fullt friska i papperen från barnhemmet.  

Många anledningar. De finns dom som helt enkelt vill vara gravid, amma osv, pappan kan bli biologisk pappa, det är dyrt att adoptera. 

Alla är olika. Om det inte var så svårt och dyrt att adoptera så skulle jag hellre adoptera än att ta emot donerade ägg. Men då tillhör jag kategorin som hatar att vara gravid, jag har haft svårt att amma. Det enda jag skulle sakna med ett adopterat barn är småbarnstiden. :) 

Finns även de som kan bli gravida men inte vill och väljer bort barn eller adopterar. 

Ibland behöver man inte förstå andras val men vi fattar olika beslut och det är bra att det finns flera möjligheter för allas olika önskemål

För att adoption inte är så jäkla enkelt eller billigt för den delen. Kan vi inte börja ha en lite mer upplyst bild på vad adoption är?

Vid äggdonation får partnern bidra och många vill ha en graviditet. Bara att få barnet till sig som litet spädbarn istället för långt senare... Anknytningen.

Jag hade inte blinkat en sekund för äggdonation om jag hade kunnat bli gravid.

Amning kan man inducera men när barnet är några månader är det knappast värt det.

Det är inte ok ur en mängd synvinklar 

Det är problematiskt dels ur barnets synvinkel. Det är inte ditt biologiska barn. Vid en adoption har barnet ett antal rättigheter, att få reda på sitt ursprung etc. Det är ett redan existerande barn som blivit övergivet av flera tragiska anledningar, varför en adoption kan ta barnet ur en jobbig sits. Dessutom finns så många föräldralösa barn världen över. Om en kvinna blir gravid med en okänd man gräver myndigheterna sin blodiga om fingrarna för att utreda vem som är pappa för att barnet har rätt till sitt ursprung. Vid äggstöld berövas barnet denna rätt då både kvinnan och mannen omskriver terminologin och kallar barnet sitt biologiska. Problem nummer två är att detta är en industri då kvinnorna får ersättning. i många länder är detta ett sätt att försörja sig, det liksom via s k surrogatmödraskap. Generna kommer aldrig att ändra sig vad man än kallar det. tar du ett ägg från en afrikansk kvinna kommer du få ett barn som man ser är afrikanskt exempelvis. Detta har gjorts kommersiellt och reklamen lyder ofta att man kan bläddra mellan olika kvinnor så att man kan hitta någon som liknar den som vill stjäla ägg. vidrigt. 

Jag hade valt äd med ett andra barn som första alternativ då får barnet får genetisk koppling till mitt tidigare barn dvs syskonet och pappans släkt . I andra hand adoptera , med allt vad det innebär. 

Jag är rädd att jag har dåliga gener och har därför funderat på det. Men samtidigt så finns det väl troligtvis ingen som är perfekt.