Dessa jäkla känslor (som kvinna)!

Han har inte växt upp med föräldrar som sagt det till honom, det har aldrig varit naturligt för honom att säga det. Vi har haft långa diskussioner om detta och han är mer en kille som visar sin kärlek med handling. Detta vet jag om och nu, i min ålder är jag så känslig och överanalyserar allt. Han säger och bedyrar att känslorna finns där, en gång sa han "to the woman I love", det är väl det närmaste jag älsksr dig han kommit. 

Många människor blir tillsammans med någon de inte är kära i. För att de trivs med personen ändå, med tvåsamheten och gemenskapen. För att det är dags att gifta sig, sätta bo och skaffa barn. Klart att man kan vilja göra allt detta, även om man misslyckas med att få till en besvarad kärlek. Vissa människor kan bara bli kära i människor som är över deras liga, eller som de UPPFATTAR är över deras liga, vilket oftast får samma resultat (d.v.s. de kan inte uppföra sig normalt intill personen p.g.a. blyghet, och då blir det inget förhållande med den personen). 

Då nöjer de sig med någon som de kan få. Det är som sagt jättevanligt. Jag tror att man för sin egen skull ska låta bli att fråga sin partner om den verkligen är kär i en. Det är lugnast att inte veta. Med tiden växer känslor av gemenskap fram ändå, och för de som varit kära går passionen över. Sedan är det inte så stor skillnad längre. Om det inte var så, skulle de arrangerade äktenskapen inte fungera så bra som de oftast gör. 

Mina föräldrar sa aldrig att de älskade mig. Min mans föräldrar har heller aldrig sagt det till honom. Ändå kan vi båda två säga de orden till varandra!

Din partner har ett och annat att arbeta med. Han använder sina föräldrar som en dålig ursäkt. Vill man att ett förhållande ska fungera ska man vara uppmärksam på sin partners behov och lära sig vad som är viktigt för partnern.

Många människor blir tillsammans med någon de inte är kära i. För att de trivs med personen ändå, med tvåsamheten och gemenskapen. För att det är dags att gifta sig, sätta bo och skaffa barn. Klart att man kan vilja göra allt detta, även om man misslyckas med att få till en besvarad kärlek. Vissa människor kan bara bli kära i människor som är över deras liga, eller som de UPPFATTAR är över deras liga, vilket oftast får samma resultat (d.v.s. de kan inte uppföra sig normalt intill personen p.g.a. blyghet, och då blir det inget förhållande med den personen). 

Då nöjer de sig med någon som de kan få. Det är som sagt jättevanligt. Jag tror att man för sin egen skull ska låta bli att fråga sin partner om den verkligen är kär i en. Det är lugnast att inte veta. Med tiden växer känslor av gemenskap fram ändå, och för de som varit kära går passionen över. Sedan är det inte så stor skillnad längre. Om det inte var så, skulle de arrangerade äktenskapen inte fungera så bra som de oftast gör. 

Han vet mycket väl om mina behov. Dock tycker vi olika, han och jag. Nu säger han att vi varit ihop så länge att det känns svårt att säga det, precis som att jag skulle ifrågasätta om han verkligen menar det eller inte. Han är svår där men på alla andra plan är han fantastisk.

Han vet mycket väl om mina behov. Dock tycker vi olika, han och jag. Nu säger han att vi varit ihop så länge att det känns svårt att säga det, precis som att jag skulle ifrågasätta om han verkligen menar det eller inte. Han är svår där men på alla andra plan är han fantastisk.

En annan sak gällande behov. Vi har alla olika behov för att må bra i en relation. 
Jag och min man håller fortfarande hand när vi är ute och går någonstans. Vi kan stanna upp och kyssas på stan. Vi kramas väldigt mycket. Och vi säger att vi älskar varandra. 

Vi människor behöver få veta, utifrån våra behov, att vi är älskade. Din partner tar inte hänsyn till det. Han vägrar faktiskt att ta hänsyn till det och det stressar dig så pass att du lägger skulden på dig själv och dina känslor. Det är inte ett sunt förhållande i mina ögon . 

Sluta lägg skuld och frustration på dig själv när du är ihop med en mupp som inte vill bjuda till.

Skaffa en man som bekräftar dig istället, eller lev singel och bekräfta dig själv.

Ja, jag och min partner håller hand när vi är ute, vi kramas och pussas ute bland folk. Jag och min partner kramas också väldigt mycket. Han säger ofta hur fin jag är, att han tycker om mig plus allt annat man gör i en relation. Sist vi hade diskussionen om att han inte kan säga att han älskar mig svarade han bara: "Det vet du att jag gör"! Så, han älskar mig men har svårt att säga just orden direkt gill mig.

Som sagt  att han har svårt att säga det stör dig otroligt mycket.