Är det dags att göra slut?
Hej, jag vet inte var jag ska börja med vet att ni på famijeliv är ofta ärliga och rådgivande och ursäkta för långt inlägg!Pappan till vår 11 månaders bebis och jag är inne i vår största kris någonsin och detta leder kanske till att vi separerar efter 6 år tillsammans. Han är 45 + och jag fyller 30 detta året och han är endast min 2:e pojkvän, vi träffades när jag var 23 efter hans fd hade varit otrogen, liksom hans tidigare innan det men jag var ung, oerfaren och blev kär och var ett stort stöd (mannen flyttade utomlands så vi hade distans första 1,5 året tills han flyttade till mig)
Det hela började skulle jag säga mars 2022. Vi bev ofrivilligt gravida men bestämde oss för att behålla barnet och det led till missfall. Jag blev otroligt deprimerad och blev besatt av tanken att bli gravid igen. Det var i princip bara jag som försökte, han började dra sig ur helt enkelt varje gång och knappt sex vilket jag ifrågasätte och många bråk. För mig har sex alltid varit viktigt och undrade varför han knappt tog i mig längre.Trots det blev jag gravid i början av 2023 och livet blev underbart för mig. Sex kom i efterhand för jag var rädd för att få missfall men som sagt, vi hade sex runt 4 ggr/mån bara innan så han verkade ju inte så berörd.
Efter vårt barn kom i oktober fortsätter samma mönster, knappt sex och vår bebis är verkligen perfekt, sover 21-7. Jag kände mig frustrerad, grät under kvällarna, köpte underkläder, gjorde mig fin och Gud vet allt inget ändrades. Vi pratar om månader!! Jag uttryckte mig flera gånger men inget ändrades. Frågade om han inte fann mig attraktiv eller vad är problemet? Frågade även vad han önskade i sängen, men han tyckte det var bra och han har saft flera ggr att jag är den bästa att gå ner på honom, vilket jag gjorde rätt ofta men sex 4-5 ggr i månaden. Jag blev så deppig, ledsen, osäker. Jag förklarade flera gånger hur jag kände mrn ingen ändring!Sedan gick jag in på en hemsida, ärligt talat för att hitta tjejvänner och helt plötsligt börjar en kille skriva till mig att jag är fin, vacker, sexig osv och att han vill ha mig. Detta skäms jag över för jag svarade tillbaka trots allt jag svär vid Gud att jag aldrig hade tänkt träffa denna kille. Min man hittade meddelandena, gjorde slut och jag bad i över en vecka att ge mig en chans. Vi blev tillsammans igen och åkte till hans hemland i Europa. Bråk, bråk, bråk och en del bra dagar och han drog upp att jag varit otrogen varje gång trots jag aldrig varit!
En dag däremot när vi skulle åka någonstans så tog han otroligt långt tid på sig i toaletten (han sitter minst 1 h varje morgon) och jag var irriterad och tänkte "vafan gör karln " kikar in ich där sitter han och rynkar mot telefonen. Konfronterade honom, var vansinnig, ledsen. Han förklarade då att " han alltid gjort det, dels för att hålla längre och varit i rutin". Han har suttit och runkat till vackra porr stjärnor medan han fan aldrig tagit i mig knappt senaste 2 åren! Bas om ursäkt, har börjat lämna sin telefon på bordet och säger att set inte ska hända igen men skadan är redan gjort.
Försökte gå visare trots nu har jag knappt någon lust längre. För en vecka sedan dock så skämtade vi lite och han frågade vad jag trodde han gjorde vid 19-års åldern och jag svarade skämtsamt "jerked off" och han började "jag hade sex med min fd varje dag under två årstid, flera gånger ". Detta sårade mig för det har han aldrig gjort med mig. Bad om ursäkt, 3 dagar senare pratar han om sin teamleder som är mörkhyad och tillsammans med en vit och de har ett mixar barn. Då började han med hans "favorit " är mulatter och svarade tillbaka då att jag gillar nordiska därav han svarade "vi är visst med fel partner.. och självklart bett om ursäkt och sagt "jag älskar alla kvinnor ".
Jag har begärt familjerådgivning trots mina känslor är vilsna, jag vill inte ha närhet eller var intim längre. Jag tänker åka bort ett tag på fredag. Vad skulle ni göra i min sits? Är det okej? Har jag rätt att vara ledsen? Jag mår så dåligt och försöker vara starkt för mitt barn
