Social kompetens för arbete

Skulle aldrig falla mig in då det ju ser helt efterblivet ut. Jag säger:
Lastbilschaufför!

ha ha jätteroligt. 
Nej men ärligt talat. Snart skiter man i det här. Hatar livet o hatar folk. 

Ja, teknikkonsulta som alla andra i din situation då?
Det har jag gjort sedan -05. Det var bara att skaffa erfarenhet som anställd och sedan bli vassare som ingenjör än konkurrenterna. Hittills har det gått utmärkt och jag gör mina lösningar själv.

Man kan ju liksom inte både vara en drönare som är beroende av att någon ska pappa-anställa en och styra upp saker och vara kass socialt på samma gång. Då är det nog bättre att skita i det, som du säger.

Man kanske har kämpat hela livet med sitt psykiska dåliga mående. När andra har tagit sitt liv som inte ens haft hälften av vad man själv gått igenom.. så har man bitit ihop och kämpat samt överlevt. Men man orkar inte hur länge som helst. 

Ka, för ingenjör hade passat mig eller vad som helst. Men csn räcker inte och tiden finns inte till längre. 

Men det är lugnt. Kämpar på några år till, sedan när hunden går bort så avslutar man alltihopa. Tänk att det ska vara så jävla svårt att få ha med sig hunden inom chaufförs yrket också. Tog CE kortet för att kunna ha med mig hunden. Men det finns inte tillräckligt med jobb och jag orkar inte flytta igen nu när vi äntligen funnit ett bra hem. Har flyttat i princip 1 gång per år under 8 år.

Hade önskat att jag hade både ekonomin o tiden till att studera om / upp mig. Men det kommer inte hända. 

En del kanske inte ens har haft några riktiga föräldrar och heller inga som har brytt sig överhuvudtaget. Kanske tom varit långt mycket värre än några vanligt dåliga föräldrar också. 

Så nej, någon drönare har jag aldrig varit. Och har aldrig haft en "pappa" som kunnat anställa mig. tvärtom. Blivit fråntagen mina rötter och därpå utsatt extremt och sedan lämnad ensam utan någon riktig stöttepelare. Det i sin tur gjorde att studierna inte gick bra heller. O csn blev bara förstörd.

Drönare kallade han mig som antagligen glidit med silverfat i munnen. Medans jag går upp 05 till ett arbete jag hatar varje dag. 

Ja, ni läste rätt, silverfat o inte silversked ;p

Va trött när jag skrev hela tråden inatt.

Jag förstår vad du menar, det finns inga rum för oss lite mer introverta individer. Bland annat därför jag inte kan ha ett jobb idag för jag blir sjuk av att låtsas vara någon jag inte är. 

När jag jobbade med städ så kunde det under arbetstid vara socialt avlastande för jag hade mina egna områden. Men sen kom fikapauserna och det var en utmaning. För min del kände jag mig främmande gentemot de andra som gjorde det svårt för mig att kommunicera. Men jag försökte också för att folk inte skulle dra sig undan och tycka jag var konstig. 

Har tyvärr inga vidare tips på yrken där man bara kan få jobba ostört. 

Däremot kommer jag och tänka på en situation min tidigare psykolog beskrev. Det var en person som hade något ansvarsområde och han hade rakt ut sagt till sina kollegor att han bara kunde prata om sitt jobb och inget annat. Det blev accepterat.

Men det kanske inte är lätt alla gånger att säga som det är då folk inte förstår. Det kan göra att man lämnas åt sidan och då går det ut över arbetet. 

Man vill ju gärna ha kollegor som verkligen förstår och som kan bemöta en på ens nivå och behov. Då tror jag faktiskt man skulle kunna vara social i små doser utan att det är belastande. 🙂

Hunnybunny, ALLT ditt olästa dravel är energi helt i onödan söndag aldrig har kallat dig för drönare. 

En massa författande som ingen läser och som saknar sin grund.

Seså, spring o lek nu!

Söndag = Eftersom jag

Ingen kallade dig för drönare nämligen 

Har tyvärr inte heller några tips att komma med, men håller helt med i din iakttagelse. 

Jag funkar bra socialt på arbetsplatser och intervjuer så har inte det problemet (dock är jag kass på det sociala privat). Men har reagerat på hur mycket vikt arbetsgivare lägger på det sociala. Tycker det räcker med några sociala på en arbetsplats/i en projektgrupp och att det definitivt finns utrymme för att ha minst 50% som trivs bäst själva (eller att sitta med men lyssna mer än prata).

Läs sista stycket i inlägg 3 som du skrev. Sluta bomba tråden med en massa trams.

Medicinsk vårdadministrstör fast du behöver vara lite social. Men det går att jobba ostört och på distans en hel del. Jag gör det själv pga utmattning. Vissa jobbar enbart mot skrivbyråer också. 

Sitter ensam när jag väl är på jobbet. Annars distans.

Tack för ditt inlägg. Skönt att du kom ifrån arbete. Själv kämpar man men kommer inte någonstans utan krockar med olika personer p ga jag måste vara social. Nu kan jag vara social och pratsam av mig mot kunder och så.

Klarar korta snabba träffar. Men så fort det blir lite djupare än ytligt så är jag dålig på hur man hanterar situationerna. Vet inte vad jag ska säga och ibland kanske man säger något som ingen förstår djupet av istället och uppfattas som konstig. Men framför allt, ju längre kontakt med någon, desto större risk för konflikt.  

O nej, jag är inte glad ofta. En del av mina kunder har lärt känna mig och tar det med ro. !Jaha, idag är han inte glad så då passar vi oss", brukar dom säga och skrattar. 

Är väldigt omtyckt bland kunderna men tillbaka på arbetet så känns allt så krystat med chefer, och kolleger. Men de flesta kollegerna har nu slutat kolla snett mot mig utan accepterat att jag är något som bara fladdrar förbi i ögonvrån. Men att behöva stå i luckan och briefa och ha ögonkontakt med dom på kontoret är super jobbigt. 

Sa på arbetsintervjun att jag tycker att det sociala kan vara jobbigt men att det går bra med korta snabba möten. Men aa. Tänkte byta arbete för är helt förstörd varje dag. Kommer som ex däcka strax. Gör jag varje dag så här dags. O ont i huvudet och mår piss och får ingenting vettigt gjort hemma.

Men så läser man på de nya arbets annonserna om att man minsann ska vara glad " ansiktet utåt och social. Skjut mig tack.

Känner igen det du nämner om konflikter, att säga något djupt ingen förstår och att det är lättare att ha kontakt med kunder. Med kunder är det korta stunder där man kan efterleva det manus som ingår i ens jobbroll. Man blir också per automatik respekterad för att man ger professionell service.

Men med kollegor blir kemi-skillnaden tydlig. Jag tycker det är svårt att kommunicera i denna kod eftersom koden är oärlig och jag kan inte ljuga. Att befinna mig i en sån situation får mig att känna mig dissocierad.

Sen tycker jag det är så lustigt hur ansvaret för de konflikter som uppstått lagts över på en själv bara för att man har haft ett annorlunda synsätt. Jag kan snarare tycka att de människor som reagerat på åsikterna har startat dessa konflikter. 🤷????

Det är helt omänskligt med såna krav. Inte undra på att människor går in i väggen och inte längre vet vilka de är.

Har du funderat på om dessa svårigheter kan inkludera någon diagnos? Tänker att det eventuellt skulle kunna hjälpa dig att undkomma dessa krav då arbetsgivare och kollegor får en bättre förståelse.

Har du något intresse som du känner att du skulle vilja lägga mer tid på, något som verkligen ger dig energi? T,ex, fotointresse eller något annat. I det är det så fint att man kan styra allt själv. 🙏😇

Att inneha social kompetens är inte detsamma som att vara utåtriktad, framåt och extrovert. Social kompetens är ett samlingsbegrepp som syftar till förmågan och kunskapen om hur man bör bete sig och agera i olika sociala kontexter. Hög empati och sympati, människokännedom och förmåga att kompromissa samt anpassningsförmåga brukar vara egenskaper som bidrar till en högre social kompetens (givetvis i varierande grad och förmåga beroende på bransch). Jag skulle därmed vilja sticka ut en tå och hävda att det inte är nytt att social kompetens i olika grad krävs av de flesta arbetsplatser - vi använde bara inte begreppet förr. Så även om du är osocial eller även introvert kan du fortfarande inneha hög social kompetens. Däremot om en individ visar på ett genuint asocialt beteende så kan det givetvis skapa svårigheter på en arbetsplats. Även om du inte interagerar med exempelvis kunder, patienter, elever etc så finns det oftast kollegor, ledningar, chefer osv och där måste ju den sociala biten fortfarande funka. 

Så,  ja social kompetens är viktig för de absolut flesta arbetsplatser (och livet i övrigt) och det är enligt mig en bra sak. Att vara extremt extrovert och social, nej det behövs inte inom alla yrken och krävs inte heller.

Vilka yrken menar du inte krävde social kompetens förr men gör det nu?