567890 skrev 2024-09-09 21:17:10 följande:
Det du måste tänka är att han inte kommer ändra sig, han har en funktionsnedsättning som är beständig. Kan du tänka dig vara 70 år gammal och fortfarande leva med honom? Tror du att du kommer vänja dig vid hans sätt att visa kärlek?
Spontant låter det inte som att du kan bli helt lycklig med honom. Du har ansvar för ditt och dina barns liv och att det ska bli så bra det bara går och frågan är om han är rätt person för det eller om du har det bättre utan honom. Det enda du vet är vad du har idag, alternativet kanske är att leva själv resten av livet och då är frågan vad som kostar mest energi.
Ja, det kanske är som du säger. Jag vet inte om jag kan vänja mig. Tror det varit lättare om jag förstod vad hans kärlekshandlingar består av, men han kan inte riktigt uttrycka det. Han kan säga "Jag köpte det du bad om" t ex.
Tilolo skrev 2024-09-10 10:41:58 följande:
Kanske är det så att det du ger i uttryck för här egentligen handlar om att det är fel person du lever med än att det skulle vara små handlingar som uteblir. För om det hade varit rätt mellan er så hade hans sätt att visa kärlek på varit tillräckligt för dina behov, eftersom ni varit mer lika.
Jag märker att du kämpar med en smärtsam konflikt just nu. I det letar man gärna efter de positiva sakerna som kan rädda en ur detta slukhål. Men om det är så att du verkligen inte kan känna något kring de saker som anses vara positiva så är det så och det är inte något fel på dig.
Det som är jobbigast för mig är att jag måste be om närhet och ömhet. Det känns som att han gör det för att jag ber honom om en kram t ex, inte för att han gör det av kärlek. Med tiden tär det på en och när man hamnar i det tankesättet blir det lätt det man fokuserar på också.
Anonym (för) skrev 2024-09-10 12:01:28 följande:
Hur var han när ni träffades? Varför föll du för honom? Visade han mer kärlek och uppskattning då?
För antingen så ör han som han är pga sin funktionsnedsättning, och då bör han ju ha varit på samma sätt när ni träffades.
Eller så var han annorlunda när ni träffades, men att relationen gått i stå som den ofta gör med tiden, barnen, kraven och annat. Och då finns det ju något ni kan jobba på, för att hitta tillbaka till vad ni en gång hade.
Att han var snäll, trevlig. Kommer ihåg första gången vi hade sex. Tänkte "Wow vilken man". Men det sexet kom aldrig åter. Sättet han var på då. Han grabbade tag i mig, visade liksom vad han ville. Men efter det har han varit ganska tafatt, vill ha likadant sex osv.
Det är nog en blandning. Dels var vi särbos ganska länge. Då finns det mer ett krav på kommunikation. Han behövde höra av sig via text eller telefon. Nu är det mer vardag. Jag är här så han behöver inte lägga manken till eller vad man ska säga. Nu efterhand var det nog jag som tog initiativ till aktiviteter t ex men det blir väl också att man gör mer aktiviteter när man väl ses när man är särbos än när man bor tillsammans också. Fanns ju varningstecken redan då kan jag tänka nu i efterhand, men man bortsåg från dem för de påverkade mig inte i lika hög utsträckning som det gör när man bor tillsammans. T ex att hans specialintresse är spel. Han spelade mycket, men det påverkade inte mig för jag var inte där och fick sköta allt. Nu när vi bor tillsammans faller mycket av ansvaret på mig för att han har svårt att skifta mellan aktiviteter.
1omtänksam skrev 2024-09-10 12:10:15 följande:
Hej TS!
Jag beklagar hur du känner I din relation. Känner med dig. Tänker kan det vara så att du egentligen har "växt ifrån" er relation?Att ni en gång varit kompatibla med varandra, men att du nu känner att du behöver mer i en relation?
Du skriver att du saknar och önskar bla närhet, kommunikation, prata om hur dagen varit, få planera och drömma osv. Det är viktiga behov. Kanske nödvändiga. Det känns som om han älskar dig, på sitt sätt, och att det är kanske inte fel, men att du nu känner större behov. Du saknar mer handling och en annan sorts bekräftelse som är just att visa i handling hur en känner osv. Min tanke blir igen därav att ni kanske har växt ifrån varandra?
Lyssna inåt på vad du själv behöver för att må bra. Att fråga här var ju en jättebra sak och början. Finns många kloka och bra personer här.
Kanske kan ni även försöka att gå och prata med någon professionell? En terapeut som lyssnar på er båda, utifrån er bådas perspektiv, och tillsammans med er försöker reda ut och hitta lösningar?
Hoppas det ska bli bra för dig/er båda Ts
Var rädd om dig ❤️
Så kan det vara. Jag upplever honom som mer nära i början av relationen. Han själv säger att "Alla relationer blir såhär efter ett tag" och syftar då till att man inte gör saker tillsammans, man lever olika liv under samma tak typ. Medan jag hävdar att många par som varit tillsammans många år fortfarande går på konserter tillsammans, äter middag tillsammans och hittar tid för varandra.
Vi har gått i familjeterapi vid ett tillfälle men det ledde ingen vart eftersom han saknar förmågan att kommunicera, uttrycka vad han tänker och känner och reflektera. Det blir därför samtal där jag uttrycker massa saker och han kan t ex säga att han inte håller med, men inte specificera vad han tycker. Samtalen gav inte så mycket egentligen. Vi fick hemuppgifter som han aldrig slutförde förmodligen pga hans oförmågor att ta tag i saker som han tycker är jobbiga.
Han har svårt att förstå mitt behov av närhet, ömhet, omtanke och ömsesidighet utan tycker jag är överdriven. Och det beror väl också på hans oförmåga att ta annans perspektiv men också att han själv saknar det behovet och har svårt att förstå hur någon annan behöver det.
För mig är kommunikation det viktigaste egentligen. Att kunna prata ihop sig om barnuppfostran, planera saker tillsammans, prata om dagen, om mående t ex. I perioder har jag varit väldigt utmattad och på väg mot sjukskrivning och har inte upplevt stöd. Han vet inte skillnaden på stöd och hjälp. Han säger att han "handlar ju på Ica idag" medan jag behövt mer känslomässigt stöd som går utanför hans förmåga litegrann. Han förstår sig inte på det. Han vet inte vad det är, det är för abstrakt. Jag har gett tips. Ge mig en kram, fråga hur det är, ge mig en massage, hämta på förskolan så jag slipper den stressen, fixa middag tills jag kommer från jobbet eller ge mig dig tid t ex, men han gör inte det.
