• Anonym (Alma)

    Har jag någon diagnos. Någon som känner igen sej?

    Jag är en kvinna på 45 år som på senare år funderat på om jag har någon diagnos.,Jag har googlat och läst tycker att jag stämmer in på vissa delar men inget som är klockrent. Är inte intresserad av att göra en utredning i vuxen ålder men är ändå nyfiken. 


    Som barn: Jag var superaktiv. Med i alla föreningar och idrottsklubbar som fanns i vårt lilla samhälle. Hade massor av kompisar både äldre och yngre och var rätt vild av mej. Testade gärna saker som resulterade i att jag blev blåslagen. Sågs som orädd och en tjej som gillade äventyr. Var populär bland vänner och hade alltid något  på gång. Samtidigt som jag hade svårt att sitta still kunde jag ändå bli intresserad av saker som krävde stillasittande och långvarig koncentration. I skolan fungerade allt. Jag hade lätt att lära men tyckte skolan var rätt tråkig. Hade inga problem att sitta still. Min egen hobbydiagnos är att jag var ett ADHD barn. Men det som inte riktigt stämmer är att jag inte klättrade på några väggar. Blev jag tillsagd skärpte jag till mej. Jag var aldrig något problembarn, bara lite vildare och aktivare än andra.


    Som vuxen: Jag utbildade mej till ett högavlönat jobb. 6 år på högskola utan några problem med den biten.


    Mitt översociala aktiva liv har helt ändrats. Jag har få vänner. Skulle egentligen vilja ha mer men jag fixar inte riktigt att den biten.  Det krävs massor av mental förberedelse för att träffa en vän men när jag väl kommit till punkten att vi träffas tycker jag alltid det är trevligt och tänker att jag vill umgås mer med vänner. Det är vägen dit som är jobbig. Jag vill helst avboka och får pressa mej för att inte göra det.Har jag träffat en kompis orkar jag inte mer den dagen. Jag känner mej utdränerad och helt slut och det fastän vi oftast bara ses några timmar på ett fik och en promenad. Och fastän jag haft trevligt. 


    Jag har familj. Man och barn. Den biten funkar. Jag är helst hemma med dom. Jobbiten funkar också. Jag anses som kompetent och skicklig av mina kollegor och ingen skulle nog ana att jag kanske har någon diagnos. Jag har ett jobb där dagen är inrutad timme  för timme vad jag ska göra. Denda biten jag har lite svårt för är saker som jag ska göra utöver det, som tex kolla mailen. Jag har svårt att läsa och få ihop och sortera. 


    Hemma har jag svårt för att få saker gjorda. Jag blir ofta sittande passivt och vet inte  riktigt hur jag ska ta tag i saker. Det krävs mycket processande innan jag kommit igång och när jag väl börjat med något avslutar jag det aldrig helt. T ex om jag städar köksskåpen. Då lämnar jag alltid ett kvar. Detsamma om jag putsar fönster. Jag lämnar ett oputsat. Gör jag ett schema där jag putsar 2 timmar om dagen har jag inga problem med att slutföra arbetet. Har jag en ledig dag och kanske ska fixa lite hushållssysslor behöver jag tänka igenom hur jag ska lägga upp det. Jag har svårt för att dra fram dammsugaren och slänga i en tvätt spontant. Jag behöver sortera och planera i viken ordning jag ska göra saker och ting.


    Mitt vuxna jag skulle jag vilja ge klassa som autistisk i någon grad. När man läser om olja diagnoser så beskriver dom ofta ett mönster från barndom till vuxen. Jag känner inte riktigt att jag stämmer helt på något.  En autist t ex beskrivs aldrig som översocial och hyperaktiv som barn. Och en ADHD person inte som en vuxen autist. Är det kanske någon som känner igen sej och har fått någon diagnos som kan hjälpa mej? Jag vill gärna lära känns mej själv bättre. Jag känner att något med mej är annorlunda men kan inte riktigt greppa det. 

  • Svar på tråden Har jag någon diagnos. Någon som känner igen sej?
  • Anonym (Skala)

    Hej! 

    Jag tänker att det är en glidande skala där man har egenskaper som antingen kan bedömas funktionsnedsättande, eller som för andra inte uppfyller alla kriterier för en diagnos. 

    Alla är olika och har man adhd kan man ha helt olika funktionsnedsättningar än någon annan med adhd. Samma sak med autism.

    Jag har adhd och tycker att det är jobbigare senaste tio åren än tidigare. Det tror jag beror på att man lätt sliter ut sig och att det kommer ikapp. Kan kanske också påverkas av klimakteriet, eller ändrade förutsättningar i livet. 

    Det ju också bli betydligt mer påfrestande om man får barn.

    Med åldern tenderar åtminstone jag att försöka dölja alla symptom till varje pris. Jag är trött.

    Jag är också ledsen ibland eftersom det här aldrig går över. Det går ju att lindra en del med medicin. 

    Känner du att du har så stora problem att det påverkar ditt liv negativt på flera områden så rekommenderar jag att göra en utredning så att du kan få hjälp med bättre livskvalitet. Det kan till exempel gälla att du inte kan ha några relationer, behålla vänskap, fungera på arbetet,  sköta om ev. barn så som du känner att de behöver, eller att inte få hushållet att fungera. 

    Känner du att du har hanterbara drag så kanske du kan acceptera dem, och tänka att de är en del av den du är. Att olika stadier i livet påverkar oss åt det ena eller andra hållet. Att man med ålder och erfarenhet blir mer och mer sig själv.

    Allt är inte svart eller vitt och alla har egenskaper som är mer eller mindre lika olika diagnoser. Även om man inte uppnår kriterierna så kan man ändå behöva stöttning ibland. Försök reflektera kring vad du behöver för att leva på ett sätt som du vill, och jobba utifrån det. 

Svar på tråden Har jag någon diagnos. Någon som känner igen sej?