Pappa till barnet missbrukar

Fast det är ju inte helt ovanligt att män har svårt att knyta an till barnet innan de har det i sin famn. Så det ligger ändå något i det.

Japp, och TS vill redan utöva psykisk utpressning mot pappan. Barnet finns inte ännu, och hon tycker han ska knyta an till en cellklump som hon bara för att hon kanske vill kan ta bort imorgon. Sitter han inte hemma och håller henne i handen, serverar henne te och glänser med ögonen när hon anser det är lämpligt - smack! Ingen vårdnad för dig inte!

Du får det att låta som att barnet kom hem i brevlådan eller med den klassiska "storken".

Problemet har funnits där hela tiden, men du har lagt till en detalj som gör att konsekvenserna blir svårare och drabbar en tredje person.

Men som svar på din fråga; jag tror och hoppas att dina skäl är tillräckliga för enskild vårdnad. Sedan hoppas jag att du verkligen tar vara på den chansen.

Förminska inte problemet med att pappan missbrukar. Det är grundläggande.

Det går ju att ha mer än en tanke i huvudet samtidigt.

 

vi är överens. men hade jag vetat om hans missbruk när jag var gravid, i samma läge som du är nu, hade jag tvekat till att gå med på gemensam eftersom missbruket är så nyckfullt Och skapar så mycket oro.  Jag tycker du tänker klokt kring att du vill se förändring i handling och inte bara i  ord. och stöd för din egen del är jätteviktigt För att kunna orka Stå fast. 

Fast i det grunläggande ingår ju också att det inte finns någon pappa ännu.

Starkt gjort av dig att sluta med allt. Då ni inte är gifta kommer du automatiskt ha ensam vårdnad när barnet föds. Föräldraskapet kan ni bekräfta digitalt i samband med barnets födsel. Där kan ni också anmäla om ni vill ha gemensam vårdnad, litar du inte på att han är ren och är redo för ansvaret för barnet nu, bör du inte göra ansökan om gemensam vårdnad. Då är det upp till honom att väcka frågan i domstol istället, vilket tar tid och då måste han också kunna motivera varför. Visa att han har intresse av barnet, har skött sig osv. Ni skulle också kunna ta kontakt med familjerätten i er kommun, för samarbetssamtal kring hur ni ska göra med det barn. 

Stå på dig och lycka till! 

Gör en anonym orosanmälan på honom. Det kan du göra enkelt genom din kommuns hemsida. 

 

Haha du gav mig ett gott skratt iallafall! Nu handlar det ju om en oro för att han inte verkar förändras, han har haft 18 veckor på sig sedan vi fick reda på det och fattade ett gemensamt beslut, och hans livsstil har bara blivit värre. Så om jag utövar "psykisk utpressning" för att jag vill ha ensam vårdnad om han inte söker hjälp och blir ren tills bebis kommer, ja då är det psykisk utpressning jag pysslar med. 

Självklart så har problemet funnits där hela tiden, men jag har helt klart sett det i ett annat ljus sedan jag blev gravid! Detta är som sagt ett beslut vi fattat gemensamt och att problemet fanns där från början tar inte bort det faktum att det är en sorg att man inte håller sina löften och ändrar sin livsstil för sin ofödda son. Man känner ju sig lurad och sviken på hög nivå.
Och tack för att du svarade på frågan!

Du vet att du inte behöver godkänna delad vårdnad?
Du får automatiskt enskild vårdnad iom att ni är ogifta.
Han får sedan stämma dig på vårdnaden.

Orosanmälan kan vara rätt väg att gå. Ring soc eller familjerätten och rådfråga vilken hjälp som finns att få.