Vad är grejen med psykiatrin??

Du har helt rätt. Jag har träffat riktigt rövhål i psykiatrin, personer med NOLL EMPATI, som jag är helt säker är fullblodspsykopater. 

Kan man undra. Jag gick 17 år där. Fick absolut ingen hjälp förrän jag fick en helt underbar läkare som verkligen brydde sig.Han sa rättt ut att igen jävel fattar så han tar hand om mig ensam. Vanligtvis brukar det ju vara sndra inblandade tex ssk osv. Han kom fram till att mina besvär inte ens var psykiska. Nu mår jag betydligt bättre. Han bytte sedan arbetsplats. 

Har fått andra nu som är ifrågasättande kring hans sätt att jobba. Frågat ut mig om saker. Frågat vad vår relation var egentligen (??). Men det var tur att någon engagerade sig annars vet jag inte hur det hade gått. Mår bra nu. För första gången på hur länge som helst. 

Han har kommit upp sig ordentligt nu och jag är glad för hans skull. Och man pratar om att kanske skriva ut mig snart. Tycker bara det är synd att inte min förra läkare kunde fått äran att gjort det isåfall. 

Men jag menar, jag förstår inte heller vad meningen är. Jag gick som sagt 17 år, träffade en läkare om året i princip. Olika nästan varje gång. Det blev ju att ingen satte sig in i det. 

En gång grät jag i telefonen, jag gråter ALDRIG inför folk. Hade panik. Kuratorn jag pratade med sa bara mmmmm, mmmm och mmmmmm Okej. Jag skällde ut henne och frågade varför hon inte kunde säga nånting stöttande kstället. Då blev hon tyst och visste inte vad hon skulle säga.

Varför jobbar man ens på psyk då. Skrämmande. 

Hon sa alltså att hon inte visste vad hon skulle säga. Sen därefter fördro hon ju att aha, jag ville ha störning. Hon kunde ju inte veta det menade hon på. 

Förstod hon att jag ville ha stöttning * skriver som en kratta 

Samma erfarenhet. Troligtvis har de blivit bedövade för psykisk smärta men det är ingen ursäkt då det ingår i deras jobb att ha ett rätt bemötande.

Jag var orolig kring att äta medicin pga var rädd för biverkningar. Läkaren sa - jag kan inte tvinga dig, du är en vuxen människa. Kände mig nedvärderad och skamsen. Men egentligen var det fullt normalt att vara orolig, särskilt om man lider av ångest och oro!

Sedan fick jag en psykolog som inte kunde svenska samt hon sa att jag slösade hennes tid och var hopplös. Pga att jag var blyg och osäker.

Psykiatrin fick mig bara att må sämre. Vad man behöver är någon som bryr sig, inte trötta bittra läkare och psykologer 

Jag hade en fantastisk sjuksköterska som jag pratade med i många år på psykiatrin, tills vi flyttade. Sedan tappade jag allt förtroende för psykiatrin. 
Iår fick jag grov ptsd varpå jag ringde vår Hälsocentral och bad om trauma behaglig,nope kontakta psykiatrin och ta medin för din ADHD var svaret jag fick. 
Började gå hos en privat istället, dyrt tyvärr,men tack gode gud för henne 🙏.
Min dotter som gjorde ett suicid försök träffa på en läkare som sa att de var en synd att försöka ta livet av sig.

Min bästa vän hade en psykos och psykakuten slänger ur sig att de inte kan tvångsvård honom.
Han är fri att gå om han vill,varpå han flyr från psyk,snor en bil precis utanför och kör ihjäl sig😭.
Hade dom lagt in honom så hade han kanske varit i livet idag. 
De finns säkert bra personer också inom psykiatrin, men vart är dom?

Psykiatrin blir bara glada om patienter skriver ut sig från mottagningen, då får de kortare köer. Privata läkare har mycket bättre bemötande då de är beroende av kunder, de är mkt mer måna om att folk ska ge ett bra omdöme och trivas.