• Anonym (irriterad)

    Min mamma blir arg för att jag vabbar för länge

    Båda mina döttrar har varit sjuka. Den äldsta på 3 år hade hög feber en dag (i måndags) och var helt utslagen hela dagen. Dagarna därpå tycker jag att hon sett lite blek ut, vit tunga, säger att hon har en blåsa i munnen, äter inge vidare. Ja säkert inte någon större fara och skulle kunna gå på förskolan MEN min sambo vabbar för den yngsta som också varit sjuk men nu är helt klart bättre så vi beslöt att båda får vara hemma veckan ut och dom har varit ute på gården och lekt lite, varit i skogen, pysslat hemma, fått sitta lite med paddan ja en salig blandning.

    Det stora problemet är att min mamma, barnens mormor, håller förhör med mig varje dag: du tänker väl låta henne gå till förskolan imorgon? Hon behöver stimulansen, sluta dalta! Hon älskar pedagogerna och sina kompisar! 

    När hon fick veta att hon fick vara hemma med lillasyster och pappa idag så gick hon i taket och sa att det mår hon inte bra av hon behöver vara på förskolan. Sen har hon behandlat mig med tystnad hela dagen. Jag tycker det är ganska knäppt? 


    Också kommit fram att hon kör tvärtom med min syster där säger hon att hon jobbar för mycket och barnen går för långa dagar istället. 

  • Svar på tråden Min mamma blir arg för att jag vabbar för länge
  • Xenia
    Anonym (NoWorries) skrev 2024-11-14 21:45:17 följande:
    Kan bara skriva under på detta. Så är det.

    Främsta anledningen till att så många barn och ungdomar har psykiska problem är för att de har föräldrar som låtit dem komma undan och inte behövt göra det som är lite jobbigt.
    Förskolebarn har ingen skolplikt. Ska man lära dem att de måste gå till förskolan även när de inte mår bra?
  • Anonym (oj)
    Anonym (irriterad) skrev 2024-11-14 20:45:35 följande:

    Tack för era svar. 


    Vi letar lägenhet just nu och jag undrade om hon möjligtvis kunde komma över till oss när barnen somnat så kunde vi kolla lägenheten på 30 min. Det sa hon nej till och sen började hon rabbla upp negativa saker med lägenheten. Jag sa tillslut fy fan vad du är otrevlig emot mig. Hennes svar var: Vilken fin och trevlig människa du är. Dina barn har verkligen dragit en vinstlott. Blev så paff så svarade inte på detta. Jag är en väldigt bra mamma om jag får säga det själv. 


    Idag skrev hon lite snabbt ursäkta och sen vill hon ses som ingenting. Jag börjar bli helt sjukt trött på att ta emot allt det här. Hur långt ska en mamma få gå?


    Va? Varför skulle din mamma komma över och kolla lägenheter med er?
    Sedan, dialogen du beskriver är ju bara... Inte okej.

    Du har ju blivit uppfostrad av denna gränslösa människa så du ser det nog inte själv, men ni är båda gränslösa på ett för mig som utomstående nästan obehagligt sätt. Hoppas att du klarar att bryta det här mönstret, så att nästa generation inte behöver genomlida samma sak i framtiden.

    Sluta ta kontakt med henne om annat än nödvändigheter. Man behöver inte smsa bilder osv. Svara bara på hennes samtal någon gång i veckan kanske.  Bestäm en dag i månaden ungefär att ses. Ta stegen långsamt om du behöver men börja begränsa er relation redan nu.

    Har du vänner i din egen ålder? Det är ett bra tillfälle att vårda och/eller odla såna relationer nu. Lycka till!
  • Anonym (Cissi)
    Anonym (oj) skrev 2024-11-15 12:48:23 följande:
    Va? Varför skulle din mamma komma över och kolla lägenheter med er?
    Jag tolkar det som att de skulle åka och titta på lägenheten och bad mormor vara barnvakt. 
  • Anonym (Ina)

    Svarar din mamma med motfrågor. Varje gång hon beter sej så. 


    Som tex när hon ifrågasätter att ni vabbar och tycker barnen behöver stimulans från skolan. Fråga vad menar du, menar du att vi inte ger barnen stimulans? ? Och så fortsätt så tills hon tappar bort sej. Det kan till slut bli riktigt roligt att se hur dom snurrar in sej i allt mer konstiga förklaringar. 

  • Anonym (gräns)
    Anonym (?) skrev 2024-09-19 18:03:59 följande:

    Problematisk skolfrånvaro börjar ofta, ofta, ofta redan i förskolan när barnen är mycket små. Man stannar hemma lite längre, stannar hemma för att ett syskon är hemma, stannar hemma för att det är lite mysigt, för att man inte orkar gå iväg, för att det inte är så viktigt och funkar bra hemma? Detta fortsätter sedan i skolan, invanda mönster. 
    I förskolan får barn ta del av socialt samspel, träna turordning, utvecka sitt språk, träna på olika strategier, träna självständighet mm. Viktiga komponenter för goda samhällsmedborgare på sikt. 
    Bra att din mamma är det engagerad, kanske hon arbetar inom skola/förskola eller har insikt på annat sätt? 


    Eh, va? Vad har du för belägg för det påståendet? Förskolan är ju dessutom uppbyggd så att barn till föräldrar som är hemma inte ska vara mer än ett lågt antal timmar på förskolan. Vadå invanda mönster, man minns ju knappt vad man gjorde eller hur ofta man var hemma från förskolan när man var tre år!

    Jag håller helt med dig om att förskolan är viktig. Men att vara hemma när man är sjuk är också viktigt. Och små barn är relativt ofta sjuka. Man kan tillgodogöra sig fördelarna med förskolan även om man är hemma lite då och då under sina småbarnsår. Finns ju barn som inte alls går i förskola, har de total skolfrånvaro sedan menar du?
  • Anonym (oj)
    Anonym (Cissi) skrev 2024-11-15 13:01:56 följande:
    Jag tolkar det som att de skulle åka och titta på lägenheten och bad mormor vara barnvakt. 
    Jahaa ja det verkar ju mer logiskt! Skrattande

    Mitt råd att bryta gränsöverskridande mönster (eftersom dialogen var så hätsk och annat) kvarstår...
  • Agda90
    Anonym (irriterad) skrev 2024-11-14 20:45:35 följande:

    Tack för era svar. 


    Vi letar lägenhet just nu och jag undrade om hon möjligtvis kunde komma över till oss när barnen somnat så kunde vi kolla lägenheten på 30 min. Det sa hon nej till och sen började hon rabbla upp negativa saker med lägenheten. Jag sa tillslut fy fan vad du är otrevlig emot mig. Hennes svar var: Vilken fin och trevlig människa du är. Dina barn har verkligen dragit en vinstlott. Blev så paff så svarade inte på detta. Jag är en väldigt bra mamma om jag får säga det själv. 


    Idag skrev hon lite snabbt ursäkta och sen vill hon ses som ingenting. Jag börjar bli helt sjukt trött på att ta emot allt det här. Hur långt ska en mamma få gå?


    Hon har gått för långt enligt mig. Jag hade sagt upp kontakten och bett henne fara åt skogen om det hade varit min mamma. Helt oacceptabelt beteende! 
  • beli
    Anonym (irriterad) skrev 2024-11-14 20:45:35 följande:

    Tack för era svar. 


    Vi letar lägenhet just nu och jag undrade om hon möjligtvis kunde komma över till oss när barnen somnat så kunde vi kolla lägenheten på 30 min. Det sa hon nej till och sen började hon rabbla upp negativa saker med lägenheten. Jag sa tillslut fy fan vad du är otrevlig emot mig. Hennes svar var: Vilken fin och trevlig människa du är. Dina barn har verkligen dragit en vinstlott. Blev så paff så svarade inte på detta. Jag är en väldigt bra mamma om jag får säga det själv. 


    Idag skrev hon lite snabbt ursäkta och sen vill hon ses som ingenting. Jag börjar bli helt sjukt trött på att ta emot allt det här. Hur långt ska en mamma få gå?


    TS, du och din mamma verkar inte ha kapat navelsträngen. Jag vet, för jag har också varit där. Jag är nu 49 år och efter flera års terapi kan jag äntligen säga nej till min mamma utan att få världens ångest (men det är fortfarande inte kul).

    Jag tror du behöver terapi för att ta dig ur beroendet och kunna se att ingen annan än du och din sambo bestämmer över era barn. Att du inte behöver svara på alla hennes samtal. Att du helt sonika kan säga nej när hon vill komma och hälsa på för att kritisera dig.

    Om du har Facebook, bli medlem i gruppen Mamma, fattar du inte? Den gruppen har jag skrivit i när det känts riktigt jobbigt, och det har känts väldigt skönt att få svar av andra i samma situation.
  • Anonym (F)
    Anonym (gräns) skrev 2024-11-15 13:50:31 följande:
    Eh, va? Vad har du för belägg för det påståendet? Förskolan är ju dessutom uppbyggd så att barn till föräldrar som är hemma inte ska vara mer än ett lågt antal timmar på förskolan. Vadå invanda mönster, man minns ju knappt vad man gjorde eller hur ofta man var hemma från förskolan när man var tre år!

    Jag håller helt med dig om att förskolan är viktig. Men att vara hemma när man är sjuk är också viktigt. Och små barn är relativt ofta sjuka. Man kan tillgodogöra sig fördelarna med förskolan även om man är hemma lite då och då under sina småbarnsår. Finns ju barn som inte alls går i förskola, har de total skolfrånvaro sedan menar du?
    Jag som jobbar inom förskola ser dessutom att föräldrar ofta skickar barn för tidigt efter en sjukdom, när de egentligen behöver vara hemma och återhämta sig. Eller skickar barn som är sjuka. 

    Tragiskt att behöva berätta men det har hänt otaliga gånger att barn kommit till förskolan, berättat att de fått medicin (aka alvedon/ipren) på morgonen för att sedan ha feber vid 11-12-tiden när febernedsättande slutar värka. Tack och lov så är det inte vanligt. 
  • Anonym (F)
    Anonym (gräns) skrev 2024-11-15 13:50:31 följande:
    Eh, va? Vad har du för belägg för det påståendet? Förskolan är ju dessutom uppbyggd så att barn till föräldrar som är hemma inte ska vara mer än ett lågt antal timmar på förskolan. Vadå invanda mönster, man minns ju knappt vad man gjorde eller hur ofta man var hemma från förskolan när man var tre år!

    Jag håller helt med dig om att förskolan är viktig. Men att vara hemma när man är sjuk är också viktigt. Och små barn är relativt ofta sjuka. Man kan tillgodogöra sig fördelarna med förskolan även om man är hemma lite då och då under sina småbarnsår. Finns ju barn som inte alls går i förskola, har de total skolfrånvaro sedan menar du?
    Jag som jobbar inom förskola ser dessutom att föräldrar ofta skickar barn för tidigt efter en sjukdom, när de egentligen behöver vara hemma och återhämta sig. Eller skickar barn som är sjuka. 

    Tragiskt att behöva berätta men det har hänt otaliga gånger att barn kommit till förskolan, berättat att de fått medicin (aka alvedon/ipren) på morgonen för att sedan ha feber vid 11-12-tiden när febernedsättande slutar värka. Tack och lov så är det inte vanligt. 
  • Anonym (NoWorries)
    Xenia skrev 2024-11-14 23:57:57 följande:
    Förskolebarn har ingen skolplikt. Ska man lära dem att de måste gå till förskolan även när de inte mår bra?
    Absolut!

    Det spelar ingen roll om man mår bra eller dåligt. Man gör det man ska göra.

    Gör man det får man ett bra liv. Gör man det inte kommer man sakta men säkert skjuta sig själv i sank. Och ju förr man lär sig det desto bättre.

    Att många unga inte får lära sig det är en viktig orsakt till den epidemi av psykisk ohälsa som idag driver fram.
  • Anonym

    Grundproblemet är ju att du berättar om allt i ert liv
    Testa att inte berätta nästa gång du vabbar. Du slipper att hon är inne och petar i allt. 
    Sluta prata i telefonen varje dag. Man behöver inte skava på varann hela tiden.

Svar på tråden Min mamma blir arg för att jag vabbar för länge