Barn med npf diagnoser - hur har ni gjort?!
Vi är en större familj där barnen nu blivit tonåringar och en del är på g dit. När dem var små var det givet att jag var hemma för jag var mammaledig och tjänade mindre. (Klassiskt jag vet). Men det flöt ändå på. Nu däremot är barnen äldre och deras npf diagnoser märks av extremt mycket och det är riktigt tufft att få vardagen att fungera utan alla miljontals förberedelser. Dessa förberedelser tar enormt mycket tid och ork från oss båda och hittills har vi ändå kunnat arbeta heltid båda. Men sista 2 åren har det blivit mycket oplanerad vab för ex ens lycka få äldsta tonåringen till skolan. Nu började tonåringen i anpassad skola med egna tider och någon måste få tonåringen till skolan tills 8.30 för att sedan vara hemma och möta upp när tonåringen slutar ca 11-12. Så jag är då hemma och löser detta för tonåringen kan inte vara ensam (har flera npf diagnoser/låg begåvning i grunden och en sjukdom som måste ses över som vi tidigare fått hjälp med av ex fritids)
Men nu inser vi båda att detta är inte hållbart med all oplanerad vab gentemot kollegor (ja den ångesten knackar på bra i ryggen) eller emot barnen som inte visste vem som var hemma osv. Så jag är då hemma på vab sjukintyg för tonåringen. Men läste det går ju endast vaba ett visst antal dagar/år för ett barn. Men hur gör man sen? Jag kommer inte kunna gå tillbaka till en normal fungerande vardag på väldigt många år så hur gör ni andra som är i liknande sits?! Vi får omvårdnadsbidrag för en del av barnen men det täcker ju inte mkt så det räcker inte att leva på det och en lön..