Vad är det i otrohet som provocerar så mycket?

Mobbing och otrohet är två helt olika saker. 

Det är även stor skillnad på att få förståelse för att man är ledsen för att ens partner varit otrogen och att spy galla på en person och situation man vet väldigt lite om. Med projicerade känslor och scenarion. 

Det är mer än lovligt naivt att helt ta bort otrohet ur ekvationen när det ju de facto är något "man får räkna med att det händer". Om man försöker blunda för verkligheten är det givetvis svårare att hantera den när den slår dig i ansiktet. Och det blir svårt för en tänkande, förhoppningsvis rationell, omgivning att möta upp ett så insiktslöst beteende. 

Den gemensamma nämnaren för mobbning och otrohet är att det är en medveten handling som visar på bristande respekt för andra.

Man är inte otrogen med syftet att såra någon. Så nä, det är en usel jämförelse. 

Även om syftet kanske inte är att såra så är det ett aktivt val man gör trots att man är medveten om att man riskerar att skada någon annan.

Självklart ska man ge den bekräftelse, hen har all rätt att känna sig sviken. Det kan man absolut göra utan att fördöma någon. Känner man att man bums måste fördöma, så fördöm handlingen då.  

Du tar upp mobbing, att det skulle vara sårande att höra att många råkar ut för samma sak och att de flesta klarar av livet därefter men det stannar inte där. Det behövs positivitet för att bygga upp den mobbades självkänsla igen.  

Du är verkligen enveten. Jämförelsen håller inte. Du gör ingen en tjänst i att framhärda. 

Och även om det skulle flyga spelar det ingen roll då det mänskliga är att se till sina egna behov främst. Därför gör människor det medvetna valet hela tiden. 

Du kan ju fortsätta försöka förändra mänskligheten med usla jämförelser och gråtmilda inlägg om hur alla andra borde tänka på dina känslor innan de gör något, eller helt enkelt försöka förhålla dig till det sanna beteendet. Det är nämligen det enda du är herre över. 

Nej syftet är givetvis inte att såra då man inte vill att det ska komma fram. Dock är man givetvis medveten om att det kan göra slut på förhållandet och påverka ens partners mentala hälsa negativt vilket man knappast bryr sig om.

Så brist på respekt är nog en ganska korrekt beskrivning.

Tycker faktiskt att mobbing är en väldigt bra jämförelse. Svinigt och fegt beteende som inte är olagligt. Mobbaren är ofta ung och förstår sällan de fulla konsekvenserna av sitt handlande utan precis som otrohet är det roligt i stunden.

Jo mobbing är olagligt.

Nja, vi talar nog inte främst om ungdomar i den här tråden. Det är nog de lite äldre som kommer i kontakt med detta. När man bildat familj, huslån mm är det inte längre så enkelt som att bara "göra slut".

Och en medelålders person som är otrogen förstår inte heller konsekvenserna av sitt handlande. Speciellt inte om hen gått på myten att det inte kommer att komma fram. 

Klart de förstår men de är villiga att ta risken

Jag förstår att du VILL att det ska vara så, men det förändrar som alltid inga sakförhållanden, endast din egen förmåga att hantera verkligheten. 

Måste vara behagligt att leva i en fantasivärld där man kallar fakta man inte vill ta in för myt och stolpar vidare. 

Bra försök. Vad du TYCKER förändrar dock ingenting.

Nej, precis. 

Om fakta och verklighet inte förändrar ditt önsketänkande förstår jag att mitt inlägg inte gör det. Det var mest ett försök att påpeka det debila i att försöka få andra att dela ditt önsketänkande. 

Det funkar inte med dina små försök till härskarteknik, så lägg bara ner det.

Ena är typ av misshandel och andra är otrohet enligt överenskommelse. Vet inte hur du förväxlar detta men är inte konstigt. Varför folk tycker olika är för vi alla är olika. Vissa vill se sen partner påspänd och andra är "vanilla" viktiga är att du inte går emot dig själv och vad du tycker. Är du i förhållande och är osäker så prata med henne eller honom. Otrohet är när man går emot den andras tycke och vilja.

Ingen har sagt att det skulle finnas några säkra bevis eller att något är 100% säkert.
Jag hoppas att du själv inser det självklara att något som är okänt går inte att visa med någon statistik. Det klarar du förstå, eller?

Om det faktiskt är en majoritet, eller om det är färre, vare sig det ena eller det andra, är möjligt att statistiskt bevisa.

Men jag liksom de flesta kan nog konstatera, med sannolikhet som gränsar till visshet, att otrohet är mycket vanligare än vad du och många vill tro.

Det jag och flera i tråden har sagt är att otrohet inte är ovanligt.
Att det förekommer otrohet som aldrig blir känd.

Att det är självklart du och andra enbart kan förhålla er till de otroheter som blir kända.
Det är en uppenbar självklarhet som både du och andra borde förstå och ta till dig och er.
Jag och flera har skrivit att många (även du?) uppenbarligen inte klarar acceptera eller känslomässigt hantera, att många otroheter förblir okända.

Jag, flera medlemmar och många som yrkesmässigt arbetar med sådana här frågor, VET att många otroheter förblir okända.

Även om det okända inte går bevisa med statistik så är det ändå möjligt och fullt rimligt att göra sannolikhetsbedömningar. Särskilt när det gäller sådant som är relativt uppenbart och enkelt att bedöma.
De allra flesta som är insatta håller det för högst sannolikt att många otroheter, troligen de flesta, förblir okända.

" ... om det får er att må bättre."
Min åsikt, när jag läser tillbaka i denna tråden och mot bakgrund av massor av liknande trådar, är att de som delar min uppfattning rent generellt inte uppvisar några tecken på att må dåligt.
Medan väldigt många av de som inte delar mina åsikter, många av de som uttrycker sig så som du gör eller liknande, ofta visar tecken på att inte må bra, eller väljer uttrycka sig på sådant sätt om andra människor att de därmed visar tecken på att de skulle behöva må bättre...

Det är sant att man aldrig kan förhindra sin partner från att vara otrogen.
Denna sanning är bara att acceptera och att tugga i sig.