Mitt ex har ljugit. Hjälp..
Hej, lång historia kort. Jag är mannen i förhållandet.Jag och min sambo bröt i maj pga massa bakomliggande orsaker och ville ge varandra tid att stärka oss själva samt få lite luft under vingarna.
Vi har hela tiden sen dess haft kontakt till & från, ibland skickar hon att hon saknar mig samt älskar mig.
Vi har båda två velat fram & tillbaka under tiden och när jag väl släppt taget och börjat gå vidare så hör hon av sig och vill börja om även om hon inte sa det rakt ut.
Jag blev rädd för att hon tvekat ett bra tag och sa liksom att jag tror det är bäst att vi bara bryter.
Hon blev fruktansvärt ledsen och jag märkte hur hon tappade livslusten totalt.
Vi jobbar på samma jobb och där finns även en till manlig kollega med i bilden. Han har alltid varit väldigt närgången på henne och jag har sagt att jag känt mig osäker på dem två.
När jag ifrågasatte detta för 3v sedan så blev hon så fruktansvärt arg på mig och sa ?Du anklagar mig och X för att vara ihop, aldrig i livet & du får tro vad du vill?.
Imorse fick jag reda på att dem flyttat ihop idag och antagligen har ett förhållande.
Jag blev givetvis väldigt ledsen då hon skrev till mig i helgen att ?Jag tror det är bäst att vara själva och inte ge sig in i något nytt förhastat?.
Jag har haft så jävla svårt att släppa taget om henne för att hon givit mig hopp varje gång och fortsatt ha kontakt liksom.
Det va liksom 14dagar sen hon skrev om gamla minnen, våra barns namn som vi hade kommit på gemensamt, frågade om ja saknade henne osv osv.
Nu den sista veckan har hon bara liksom sagt ?Du gjorde klart för mig att du ville gå vidare, jag har ställt in mig på det? och ?Tyvärr, det blir inget mer vi?.
Hon har däremot undvikt att berätta att dem flyttat ihop för mig och jag behövde liksom fråga en anhörig till henne för att kunna konfrontera henne.
Jag blev så jävla förbannad och matade henne med hur falsk hon är och är det detta man får som tack efter att ha suttit och kämpat sålänge osv osv.
På ett sätt blev jag bara lättad att få det svart på vitt men samtidigt blir jag liksom osäker på vad det är hon håller på med när hon säger såna saker och ?Jag vet inte riktigt vad jag vill? blabla.
Är deras förhållande dömt att misslyckas, känner hon sig skamsen tro?
Jag vill givetvis inte ha tillbaka henne men det hade varit så skönt att se att allt kom ikapp henne och bara krasade.
Har svårt att fokusera på vardagen och jobbet eftersom jobbet är ett ställe där jag ibland ser dem & massa minnen liksom.
Hur hade ni tänkt och går verkligen en sån här sak över?
Tycker fortfarande att det är lika jobbigt som i maj/juni men kanske är för att jag kämpat för henne varje dag?
Hur går jag bara vidare när denna person va en som jag älskade mer än livet?
MVH..