Vågar inte flytta ihop
Är en mamma i 35 års åldern med 2 tonåringar sedan tidigare förhållanden. Har bott ensam med mina barn i 10 år. Har nu en pojkvän sedan 7 år tillbaka.
Vi hade till en början gemensamma drömmar såsom barn, gemensamt boende osv. Men pga. olika omständigheter har allt dragit ut på tiden. Och jag börjar nu tycka att allt är för sent. Han har ett barndomshem som han tänker ta över. Det var vårt mål för 6 år sedan att där ska vi bo. Nu är jag inte säker längre. Jag har ju alltid bott ensam med mina barn och som särbos har det fungerat bra. Nu är det främst ekonomin som gör att han vill flytta in i sitt barndomshem. Han tar fortfarande för givet att jag vill flytta dit. Kommunikationen fungerar absolut inte. Jag skulle hellre bo i ett hem vi gemensamt köper på annat ställe. Jag har tidigare bott i barnens pappas hem och därifrån blivit utkastad då han stod som ägare. Vad säger att det inte skulle bli så nu? Mina barn är stora och huset blir alldeles för stort för oss om några år. Vad ska jag göra? Flytta ihop eller lämna?
