Prata om samtycke med ett granska litet barn

Nej men det har med händelsen att göra men fine, bortse från det om du tycker det är irrelevant. Har jag ens någon anledning att rättfärdiga min 6-årings beteende? Eller vill du att jag ska döma ut honom fullständigt för att du ska bli nöjd? 

Jag kan förstå att han hade svårt att hantera killarnas tjat (tyckte själv de var jättejobbiga) och sedan kan det ibland som någon skrev vara svårt med vilka sociala koder som gäller när man är i den åldern. Betyder det att jag vill uppmuntra beteendet eller tycker det är acceptabelt? Naturligtvis inte, han gjorde såklart fel, det har jag inte förnekat. Såklart är det jätteviktigt att inte göra något mot någons vilja och det sista jag vill är att min son behandlar tjejer illa och inte respekterar gränser. Men nu är han 6 år och oskyldig på ett barns vis, tror han såg det som någon form av lek och förstod faktiskt inte att det kan ses som kränkande. Barnen håller ju annars på och skojar och "jagar" varandra, leker kull och håller i varandra lite hårdhänt osv, inte alltid lätt för en sexåring att veta var gränsen går. Jag har pratat med honom och han har förstått att det var fel.

Herregud. Har ni alla gått o blivit helt knas i skallen eller ? Ni pratar endast om samtycke, men pojken själv då?

Han kände sig pressad, grupptryck samt gjorde något och sa något han egentligen inte ville. Men ni alla dömer ut han som boven i det hela. 

Han är ju faktiskt också ett offer här. Och JO det är han. Han är 6 år, alltså ingen vuxen. Har träffat många fega vuxna i mitt liv som har gjort värre saker än såhär. 

1. Man bör ta kontakt med föräldrarna till de som pressade sonen och utsate den för grupptryck.

2. Man bör prata med flickans föräldrar och låta grabben få prata med flickan ifred där han då får berätta att han inte alls menade det han sa. 

3. De vuxna runt omkring behöver ta sitt ansvar och inte skuldbelägga en 6 åring och även anse att det är rätt att en 6 ÅRING fick gå den "hårda vägen"!!! Skamligt! 

Snarare så bör ju flickan och grabben få fortsätta umgås och de vuxna ska skydda dom emot dom som utgjorde grupptrycket, hånandet samt psykisk misshandel av grabben.

Flickan är även med hon ett offer. Men grunden i det hela är ju att det kom ifrån mobbarna i första hand.

Att döma och skuldbelägga en liten  åring är ju bara sinnessjukt samt även att den ska bli utstött av mobbarna. Mycket som har gått fel här ärligt talat! 

Är du kär i henne? ; Nej det är jag inte.
Jo, du är kär i henne. ;Nej 

Du är visst kär i henne, Nej det är jag inte! 
Han är kör i henne, en massa fnitter bland övriga. Grabben känner sig kränkt och upprörd.
Detta kan ha gått på i dagar eller väldigt intensivt under en kort tid.

Sedan återupprepas allting igen; Är du kär i henne? Nej det är jag inte.

Jo du är kär i henne. Nej. 

Till slut någonstans ger han upp på vägen och säger det hans kompisar vill höra; så han säger ja, det är jag.

Snabbt kommer kommentaren om "Pussa henen då". Och han gjorde det. BAM! 

Nej, jag tycker inte att barnet är skyldig. Jag tycker att alla de vuxna runt omkring, framför allt föräldrar inte har tagit sitt ansvar i att barnen ska vara snälla mot varandra. 

Mamman bör prata med grabben om att det den gjorde fel. Och det har dom gjort. Pojken har du berättat att han inte varken ville säga det eller göra det. Grabben mår med dåligt. Man har i från vuxet håll låtit det hela bara vara och minst 2 av dom mår dåligt över händelsen. Mobbarna har fått bete sig och får fortfarande sätta sig över grabben. 

hade jag varit grabbens förälder så hade jag bjudit hem hela flickans familj på middag så ni alla kunde prata i lugn och ro. Det skulle lära grabben att det går att bli förlåten, flickan skulle kunna förstå grabben med, samt grabben kan lära sig att förstå ifrån flickans håll med. Föräldrarna tar sitt ansvar och visar att man finns där för båda barnen och att de alltid både kan och ska prata om saker som dom upplever är svåra eller jobbiga med en vuxen. 

Grabben får även en ärlig chans till att be om ursäkt. Och inte göra det när mobbarna står med och fortsätter hånandet samt ut stöttningen..

Sedan kan man prata med skolan och be dom vara lite observanta över de barnen som man upplever mobbar och ställer till det med grupptryck. För de drabbar andra.

Men man ska inte behöva gå i skolan som en 6 åring och må dåligt i månader samt ha blivit felaktigt behandlad och utsatt för en situation som många vuxna knappt klarar av själva ens och de vuxna måste involvera sig mer och både hjälpa och skydda sina barn.

Jag ville nog mest ha input kring hela situationen, så jag håller inte med dig om att det inte är relevant. Sedan betyder det inte att min sons beteende ska nonchaleras eller att jag tycker att det är okej. Därav bad jag om råd och har pratat med honom om detta två gånger. 

Det är svårt för mig att styra vilka han umgås med när han är ute och i skolan... Det var inte så att vi hade bjudit hem dessa killar eller liknande.

Jag kommer inte prata med barnen var för sig, känner dem inte direkt. Frågade sonen vad han skulle säga om jag pratade med flickans mamma och eventuellt bjöd hem henne, det ville han absolut inte. Vet inte om det känns schysst att göra det mot hans vilja.