Har ljugit för min son (alkoholism)
Hej , jag är en man på snart 50 år och har haft alkoholproblem sedan ung vuxen.
Idag är jag nykter och allting omkring mig fungerar som det ska. Har inget sug till alkohol idag.
Under min tid med missbruket var jag en ganska funktionell alkoholist och jag hade arbete och bostad. Var aldrig våldsam på fyllan och hade ett gott rykte om mig trots att jag drack. Till en början och mång år framåt drack jag endast helger och gjorde så under många års tid. Jag blev pappa runt 25 års ålder och levde ett tag tillsammans med min son mor. Även om jag inte spårade ur när jag drack så påpekade ibland min sons mor att jag drack för mkt och vi hade ibland gräl om det. När min son var 3 eller 4 år separerade vi och jag blev helgpappa.
Jag och min sons mor bråkade mkt under separationen och efter om hur vi skulle dela umgänget med min son, samt allt annat som kommer med vårdnadstvister och dylikt. Hur som helst. Jag tog min son på helgerna och skötte det jag skulle. Min son är idag 22 år och vi har en jättebra relation. Det har vi alltid haft och jag drack aldrig framför honom under hans uppväxt. Inte heller då jag hade honom på helgerna. Jag ska förtydliga här; Jag hade honom varannan helg. Dom andra helgerna drack jag. Så här såg det ut til jag blev runt 35 då jag började dricka mer i vardagarna. Jag var fortfarande skötsam och så och ingen märkte på mig. Jag klarade också av att dricka socialt, det var hemma som jag drack som jag ville.
Min son bodde alltså hos sin mor och i tidiga tonåren så började han hamna lite snett (allt är bra idag och han är världens skötsammaste) men hans mor lyckades inte ha regler för honom även om hon försökte. Han hamnade ett tag med fel umgänge och lyssnade inte alls till sin mors regler. Situationen hemma hos sin mor blev ohållbar och vi blev senare varse att min son börjat med droger. Socialen blev inkopplad och vi agerade snabbt med att hjälpa honom och han placerades på LVU hem. Efter ett tag beslutade vi att han skulle komma att prova att bo hos mig, vilket han själv sade till socialen hela tiden att han ville. Han ville komma och bo hos pappa och menade att mamma bar skrek åt honom jämt , medan pappa resonerade med honom. I detta läge blev hans mor i försvarsställning (naturligt) och ville påpeka mitt alkoholmissbruk som jag kunde hantera på ett någorlunda sätt-kunde hålla mig när jag hade min son och så bestämde jag mig för att göra nu och ta honom på heltid.
Lite kort bakgrund: Min sons mor var i ständig tvist med mig och hon försökte ha inblick i hur det gick hemma hos oss och om jag drack framför honom. Hon försökte alltid hitta en sådan anledning för att få till baka våran son på heltid till henne. Det ar en pärs och mitt psyke var skört och så fort jag hade ledigt från min son, tex då han åkte till sin mor någon helg så drack jag. Detta gick bra till en dag då jag inte kunde hålla mig från att dricka på samma sätt som innan.
Så när min son hunnit bli i övre tonåren och han trivdes bra hos mig vågade jag mig ibland på att köpa ett sexpack folköl och dricka till en film eller TV n. Jag drack alltid så att jag såg ut som vilken förälder som helst som tog ett par glas en lördag och inget konstigt hände någonsin. MEN. Jag vet att mitt begör brann inom mig och jag visste tydligt att jag hade problem. Jag tänkte också mkt på att hans mor ofta talat om detta för våran son och jag visste inet hur mkt han funderade eller int epå att jag drack. Min son fortsatte ett tag även då han bodde hos mig att hänga med fel grabbar lite då och då och sedan åkte han dit igen på att han använt cannabis. Socialen blir ju varse direkt och en ny tur på ett LVU hem blir aktuell.
Hur som helst.. Allt stabiliserar sig igen och blir sedan bara bättre. Han mamma ville lägga skulden på mig och mitt drickande då min son åkte dit på den där cannabisen , men sos vtyckte att han skulle fortsätta bo hos mig och min son ville detsamma efter att han kom tillbaka från sin LVU tid.
Nu var min son runt 15-16 år och allt fungerade3 bra. Jag nämde ovan att mitt drickande började smyga sig på allt mer och det var svårare att stoppa i vardagen, men jag drack fortfarande som en vuxen som unnar sig ibland. Visade honom endast ett fåtal gånger när jag drack, dom andra gångerna gjorde jag med kompisar när jag var barnfri. Det började som sagt bli svårare att hålla sig och jag var livrädd för att min son mådde dåligt över att jag drack och att hans mamma skulle få nys om det. Han mådde aldrig dåligt över det och som sagt visste han inet att jag kämapde så med drickat. Vi har talat om det idag och han inga skrupler har han sagt.
Men då visste jag inte och jag var livrädd för hans mor och soc. Så då kommer vi till varför jag startade denna tråd.
Det var en tidig dag och jag sitter på lokala pizzerian och tar några öl. Jag har abstinens och är lite bakis. Jag dricker mer. Och mer. Inte så att jag är borta eller så men jag blir ganska full och klockan är runt två på eftrmidagen. Jag måste gå hem och hemma är min son med några kompisar på hans rum och umgås. Jag är livrädd och inser att jag druckit för mkt och med tanke på all a resor min son gjort och alla LVU och sådant så funderar jag ett tag på hur jag ska gör anär jag kmr hem så slirig. Min son var 15-16 år nu och hade vid ett tillfälle sett mig lite rund under fötterna vid ett tillfälle då vi var på kalas hos en vän till mig och det var bara något vi skarattade åt. Höll som sagt det mesta av drickandet hemligt.
Jag vet inte hur jag ska göra så jag beslutar mig för att vara oärlig och LJUGA för min son och grabbarna där hemma då jag kommer hem ganska påverkad.
Jag har vid ett par andra tillfällen ljugit under mitt missbruk.
Jag kommer hem och knackar lite på min sons dörr där grabbarna hänger och säger att jag måste gå och vila en stund, och att det blev en spontan grej att jag drack och blev så här slirig. Jag sade helt enkelt att den lokala pizzerians ägare (som jag var lite tjenis med) bjöd på några shots och att jag skull efå allting på notan gratis om jag kunde dricka några till shots under en viss tid. Att det var som et bet och ett race. Jag sade att jag tyckte det var en kul grej att visade dom att jag klarade av det, varpå grabbarna tyckte det var kul och kanske lite häftigt. Jag LJÖG min grabb och alla hans kompisar rakt i ansiktet För att skydda mig själv och av rädsla för att min grabb skulle börja fatta och att han av det skulle börja visa beteende igen som kunde vara kopplat till mitt drickande och att han kanske mådde dåligt. Av rädsla för att han skulle säga till sin mor och så. Och jag ville inget annat än att ha honom kvar hos mig.
Idag är jag deppig och har ibland mörka tankar. Jag är 100 nykter sedan några år och allt det går jättebra. Men idag betalar jag priset för min lögn. Den håller på att äta mig innifrån och ut och jag har svårt att företa mig saker ibland då ångesten kommer. Han vet inet idag att jag ljög och jag vet inte hur jag ska få ordning på allt det här. Bara för ett par veckor sedan var jag med min son och ett par vänner till honom och åt på stan och då plötsligt säger ena kompisen något om den gången jag drack shots och fick allting gratis och tyckte det var en rolig grej jag gjorde. Jag frös till is. Och alltsedan det har det börjat gnaga i mig än mer. Jag går på tomgång varje dag och jag är som ett spoke på jobbet. Vaknar på nätterna och har ångest över det jag gjort mot honom.
Jag undrar vad jag kan göra? Jag måste väl tala om för honom att jag ljög? För att kunna gå vidare. Om inte 100 så åtminstone kunna fortsätta leva drägligt. Förtjänar jag ens hans förlåtande? Jag kan inte greppa mina tankar och vet inte hur jag ska resonera. Det känns som att jag förbrukat min rätt att få vara kvar i hans liv.
MKt text , förlåt. Men har inte mkt tid på mig att tänka kring texten och så och vill få med så mkt som möjligt.
Vad ska jag göra?
TACK!
