Drama med svärmor

Man bygger inte goda relationer genom att köra över andra för att få sin vilja igenom, det borde svärmor förstå. 

Du hakar upp dig på avståndet, det har mycket lite med sakfrågan att göra. Det spelar ingen roll om det är 5 eller 50 mil, om svärföräldrarna anser att de inte mäktar med att köra sträckan så får de avstå. De har inte blivit ombedda att hjälpa till, det var deras eget initiativ. 

Familj och vänner ska hjälpa till. det bli som en trevlig social sammankomst också. Det bjuds på mat och fika till flythjälpen varav de flesta bor i samma stad som ts och mannen. Alla förutom svärföräldrarna då. Det är rimligt att de vill få bidra till sonens flytt, det är rimligt att få övernatta hos sin vuxna unge om man har lång resväg hem, man måste se hela sammanhanget här, inte bara prinsessas behov av ensamhet första dagen, det kommer fler dagar. 

Det är en rimlig önskan att få känna gemenskap och inkludering som förälder till den ena parten men här ska de inte ens få vara med. men övrig familj hennes familj då eller som redan bor nästgårds uppstår inte detta bekymmer med Man kan därför inte heller jämföra med att andra troligen åker hem till sitt efter avslutad insats. Det är AVSTÅNDET som skapar situationen som kräver smidighet. INTE svärmors behov av att överta hela alltet. 

Men det som är fallet här är ju att ts hamnar i en fälla. Hur i all världens tid ska hon ta emot flytthjälp utan att få svärföräldrarna på halsen nästa dag ? Det är oschysst att ta emot hjälp och sen inte bemöta med något slags vänlighet tillbaks. Detta måste vi väl ändå kunna enas om ?  Nån slags kompromiss från ts sida  som ju är chefen över hela projektet hade ju kunnat lösa hela grejen. Men icke. Bäst att sätta stopp som hon själv skriver. På så vis kan inget obehagligt inträffa såsom att svärmor skulle vakna upp i svärdotters hem nästa dag och erbjuda sig att göra frukost och ta disken ! Herregud som det överdrivs med allt i denna tråd. svartvitt diskussion när dilemmat handlar om det taskiga i att låta dem åka 20 -25 mil över dagen för att agera bärhjälp. Det är där hela skon klämmer.  Avståndet. Hade de bott  närmre så hade de ju inte tagit denna strid om att få stanna. Då hade de kunnat åka tillbaks och hälsa på en vardagkväll några dagar senare för att se hur fint de fått det i nya huset. Det gör man inte lika lätt med 20-25 mil. 

Det handlar såklart inte om att svärmor ska ta över hela ruljangsen. 

Familj och vänner ska hjälpa till. det bli som en trevlig social sammankomst också. Det bjuds på mat och fika till flythjälpen varav de flesta bor i samma stad som ts och mannen. Alla förutom svärföräldrarna då. Det är rimligt att de vill få bidra till sonens flytt, det är rimligt att få övernatta hos sin vuxna unge om man har lång resväg hem, man måste se hela sammanhanget här, inte bara prinsessas behov av ensamhet första dagen, det kommer fler dagar. 

Det är en rimlig önskan att få känna gemenskap och inkludering som förälder till den ena parten men här ska de inte ens få vara med. men övrig familj hennes familj då eller som redan bor nästgårds uppstår inte detta bekymmer med Man kan därför inte heller jämföra med att andra troligen åker hem till sitt efter avslutad insats. Det är AVSTÅNDET som skapar situationen som kräver smidighet. INTE svärmors behov av att överta hela alltet. 

Ja där ser man. Så kan det tydligen också vara. Det är ett förhållningssätt och bemötande som är mig personligen som svärdotter helt främmande. Men vi är alla olika. Och jag har världens gulligaste svärmor dessutom. Hon ska med i såna här sammanhang som ts beskrivit annars är det en person som fattas oss. hon är också uppskattad av barnbarnen där vi som föräldrar är förebilder i hur vi bemöter den äldre generationen.  

Men alla har inte den inställningen inser jag. 

Jag har sagt mitt i tråden. Och lämnar den nu. Tack för diskussionen. 

Lite självmotsägande av TS att först storsint deklarera att hon och sambon har full förståelse för svärföräldrarna om dessa skulle välja att inte komma och hjälpa till på flyttdagen om dom tycker körsträckan fram och tillbaka samma dag skulle bli för lång, men sen när svärföräldrarna väljer att göra just det, låta bli att komma, så blir detta plötsligt helt fel. 

Lite självmotsägande av TS att först storsint deklarera att hon och sambon har full förståelse för svärföräldrarna om dessa skulle välja att inte komma och hjälpa till på flyttdagen om dom tycker körsträckan fram och tillbaka samma dag skulle bli för lång, men sen när svärföräldrarna väljer att göra just det, låta bli att komma, så blir detta plötsligt helt fel. 

Tycker också det är självmotsägande när TS säger att hon fick säga stopp och förklara 'hur vi känner' mens sambon pratar i telefon med sin mor. Om det verkligen var något 'vi känner' borde väl sambon själv kunna klara av att förklara det för sin mor.

Det verkar som att paret egentligen inte alls hade en gemensam syn på vad det var dom kände och att TS satte sin vilja igenom i en situation där sambon inte kunde börja att diskutera saken närmare med henne öppet inför sin mor.

Så dålig kommunikation mellan TS och sambo, och dålig stil att tvinga sambon in i en öppen lojalitetskonflikt när han pratar med sin mor. Om hon var missnöjd med sambon hantering av kommunikationen till sin mor, borde hon tagit upp detta offline med honom efter deras telefonsamtal. 

Ja där ser man. Så kan det tydligen också vara. Det är ett förhållningssätt och bemötande som är mig personligen som svärdotter helt främmande. Men vi är alla olika. Och jag har världens gulligaste svärmor dessutom. Hon ska med i såna här sammanhang som ts beskrivit annars är det en person som fattas oss. hon är också uppskattad av barnbarnen där vi som föräldrar är förebilder i hur vi bemöter den äldre generationen.  

Men alla har inte den inställningen inser jag. 

Jag har sagt mitt i tråden. Och lämnar den nu. Tack för diskussionen.