Mamma kommer aldrig få barnbarn- hur reparera relationen med henne?

Har aldrig haft en riktigt bra relation med min mamma.  Pappa stack när jag var 3 år och har ingen kontakt med honom idag eller vet ens om han lever. Mamma har alltid varit överbeskyddande men haft svårt att acceptera att jag sedan länge är vuxen. 
Men nu sista åren har hon tjatat om barnbarn och hur gärna hon vill ha ett. Senast hon besökte mig så började hon tjata igen men då svarade jag henne att hur f-n ska det gå till då jag aldrig ens lyckats hitta en kvinna som ens vill kyssa mig, hur ska jag då hitta någon som vill ha barn med mig.
Då började hon grina och stack och jag har inte hört av henne sedan dess.
Är det någon ide att ens försöka sig på att fixa relationen med mamma?

Ja. Hon är din mamma och hon älskar dig. Anledningen till att hon började gråta och stack var nog för att hon innerst inne vet att du har svårt med kvinnor och som mamma vill man inget hellre än att ens barn ska få ett liv med vänner, kärlek och allt det där som är inkluderande.

Som mamma till en pojke som själv har svår med sociala kontakter är det ständigt magont i mig när jag ser att han inte blir bjuden på saker, sitter hemma själv på helgen och telefonen är tyst. Och det är så lätt att som förälder då i ett desperat försöka -tala barnet till rätta- i en sista tro att det kan får ens barn att förstå och bli mer som alla andra så att han tillslut får vara med.. men det går sällan.

Säger inte att det är fallet med dig. Men som mamma vill man inget annat än att ens barn ska lyckas i livet, både jobbmässigt men även med kärleken. När du då levererade sanningen svart på vitt så blottades hennes största rädsla. 

Prata med henne. Och Jekyll henne inte för att hon tagit hand om dig och varit överbeskyddande för hon var tvungen att axla ett föräldraansvar som egentligen lanseras av två vuxna.

Vad du gör, skyll inte på din mamma för att du inte fått ligga.

Har aldrig haft en riktigt bra relation med min mamma.  Pappa stack när jag var 3 år och har ingen kontakt med honom idag eller vet ens om han lever. Mamma har alltid varit överbeskyddande men haft svårt att acceptera att jag sedan länge är vuxen. 
Men nu sista åren har hon tjatat om barnbarn och hur gärna hon vill ha ett. Senast hon besökte mig så började hon tjata igen men då svarade jag henne att hur f-n ska det gå till då jag aldrig ens lyckats hitta en kvinna som ens vill kyssa mig, hur ska jag då hitta någon som vill ha barn med mig.
Då började hon grina och stack och jag har inte hört av henne sedan dess.
Är det någon ide att ens försöka sig på att fixa relationen med mamma?

Har aldrig haft en riktigt bra relation med min mamma.  Pappa stack när jag var 3 år och har ingen kontakt med honom idag eller vet ens om han lever. Mamma har alltid varit överbeskyddande men haft svårt att acceptera att jag sedan länge är vuxen. 
Men nu sista åren har hon tjatat om barnbarn och hur gärna hon vill ha ett. Senast hon besökte mig så började hon tjata igen men då svarade jag henne att hur f-n ska det gå till då jag aldrig ens lyckats hitta en kvinna som ens vill kyssa mig, hur ska jag då hitta någon som vill ha barn med mig.
Då började hon grina och stack och jag har inte hört av henne sedan dess.
Är det någon ide att ens försöka sig på att fixa relationen med mamma?

Tack för stödet. Ja jag håller med om att det är hon som borde fixa relationen. Det gör bara ont att hon kanske inte vill det. Jag skulle själv väldigt gärna ha familj men förutsättningarna är ju inte realistiska. Vi har inte hörts sedan slutet av sommaren då detta hände och det börjar tära på mig. Men som sagt, det är faktiskt hon som ska ta kontakten. Vill hon inte det så vet jag verkligen var jag har henne.

Eller så är du den större av er. 

Du verkar dessutom ha problem med det sociala, och att avskärma dig från din egen familj är kanske inte det bästa att göra. 

Men det är ditt liv, och du lever det som du vill.