Konflikt mellan döttrarna rörande en tradition

Det låter som en bra idé. Hoppas det går bra. 

Förlåt om detta är en dum fråga, men är det helt otänkbart att din äldsta dotter helt enkelt slipper följa med?

Att du förklarar för henne att "jag förstår hur du känner, att du är så arg på mamma att du inte vill tända ett ljus. Du behöver inte göra det, men din syster vill göra det och det ska hon få göra om hon vill. Ni bestämmer bägge två hur ni vill göra".

Det är ett fruktansvärt trauma och en lika fruktansvärd sorg för dina barn. Det finns ingen reaktion som är fel i en sån situation. Viktigt att bägge får göra det de tycker är rätt för sig själva, i sorgearbetet.

Jag beklagar å det djupaste att detta drabbat er familj.

Vad är frågan och vad ska diskuteras? Självklart tvingar man inte någon att gå till gravarna. Varför ska man ens göra det efter den historien? Satsa på läkning istället och fira livet.

Du kan ju bekräfta det äldsta dottern känner. Kanske föreslå att ni tänder ett ljus (i hennes fall) för modern hon borde varit. Om hon inte vill så tycker jag att hon ska kunna stanna hemma, men att ni är ärliga om att yngsta barnet vill.

Det är mest hur jag medlar mellan dem. Och äldsta vill med till gravarna. Men vill inte följa med till just deras mors grav men vill gärna med till min farmor och farfars (och inom sin tid min fars) grav. Men vi har påbörjat lite samtal där jag förklarar lite för yngsta att just nu behöver hon och storasyster olika saker då de hanterar sin mors bortgång på olika sätt.

Tack <3

Saken är den att hon vill med till gravarna men inte specifikt den graven. Och hennes lillasyster är livrädd att familjen ska falla isär ännu mer.

Det är jag helt med på. Även om jag själv som vuxen har mer förståelseför det hör med både fysiska och psykiska sjukdomar så är det svårt att ibland inte känna att hon ställde till det för oss. Och äldsta fick under tiden det skedde ta in en mer i brist på andra ord krigarinställning för hon ville skydda sin syster och då blir det mer att man väljer kanske mer aggressiva känslor medan yngsta fick vara den där rädda harungen (inget negativt menat). Och kan fullt ärligt säga att jag ett antal gånger önskat att det hade skett medan jag var hemma så båda två fick vara harungar och känna sig skyddade.

Sen att de på skolan använde det mot henne gjorde ju inte saken bättre.
Och alldeles som du säger är det viktigt att validera hennes känslor och tillåta henen vara arg på sin mor. För även om det var en sjukdom oavsett psykisk eller om hon fick någon typ av anerysm eller liknande så påverkade det henne väldigt i negativ mening.

Det tror jag också <3

Jag tror att du tänker helt rätt. Givetvis blir du bekymrad över detta, men jag tror inte att man behöver göra det till en större grej än vad det är. Förklara läget för dem innan, att man tänder ett ljus för vem man vill och att flickorna själva får välja "sina" ljus. Här kanske man till och med kan uppmuntra dem att ha lite egna val, om man går förbi en minneslund där man kan tända för vem som helst. Den ena kanske har en kompis vars farfar nyss har dött, den andra kanske vill tända ett ljus för ett gammalt husdjur eller en kändis (detta är givetvis bara exempel). Då kanske det avdramatiserar lite att de inte gör samma val.

Så följer ni alla med och tänder där ni vill göra det gemensamt. Spara barnens mamma till sist, och innan det har ni gjort upp att storasyster kan vänta någonstans. Det bästa är kanske om ni kan ha med er någon släkting eller vän med familjen som kan hänga med henne en stund, kanske gå in i kyrkan så länge. Eller passa på att gå och tända ett av hennes "egna" ljus, om hon har ett. Så möts ni upp på ett bra ställe sen, och tjejerna får förstås massor av beröm för att de var så duktiga och tillät varandra att göra sin grej av allhelgona

Det blir en tuff dag för dig men jag tror på dig.

Bra tips från dig. Och det blir lite så som tanken är. Tänkte väl egentligen ta deras mor först men det slog mig att de kommer troligen även i år att ha fika i antingen församlingshemmet eller kyrkan som äldsta då kan gå i förväg och så möts vi där efter. Eventuellt beroende på hur min far mår så kan det hända att min mor äe med och hjälper till där med.
Vi har ju sådana lyktor i metall som man sätter ned ljus i på de gravar vi har hand om. Så det blir ju ett ljus per grav. :) Men helt klart ta med mig något extra för minneslunden. Som jag tände där för några år sedan för tre kompisar varav en som dog i suicid och två som gick bort i covid under pandemin. Sen blir det isåfall absolut sist vi går till deras mor då vi har som en runda med min farmor och farfar, sen vidare till några av mina kompisar som gått bort som tjejerna brukar följa med och höra lite historier om. Och då är vi redan uppe vid kyrkan.

Sen kickar väl en kombination av pappahjärnan och bilmekanikern i mig in men ska prata med äldstas psykolog om att när hon är redo och enbart då kan jag och äldsta besöka deras mors grav och hon får säga vad hon tycker om sin mor till henne på sätt och vis. Men gör inget utan att först ha klart ljus från psykolog och att hon vill själv. Det sistnämnda är absolut viktigast.

Låter som bra planer men vill ge en varning till att skriva såhär detaljrikt på ett väldigt öppet forum för döttrarnas skull. Du kan hantera att någon skulle säga att de läst men andra kan använda det fel eller att någon dotter hittar det och känner sig uthängd.

Jag beklagar er sorg 🖤 Fasansfull berättelse.

Man sörjer olika. Min mamma dog när jag var 12 och min lillasyster 8. Av sjukdom. Och vi hanterade och hanterar det fortfarande väldigt olika. Jag ville liksom tänka på mig själv och ville gå vidare, ville vara stark och inte vara ett offer, inte visa känslor... Säger inte att det finns bra och dåliga sätt att sörja, och hur man klarar att gå vidare efter en sån sak är individuellt.

Det är iaf bra att du engagerar och involverar dig och bekräftar att båda tjejerna har rätt att känna som de gör. Inget rätt och fel.

Kan inte ens föreställa mig hur mycket sorg, ilska och bitterhet de måste filtrera genom sina system innan det blir bättre.