• Anonym (Slut)

    Rimlig belastning på bonusmamma/ nybliven mamma eller inte

    Skulle vilja ha en objektiv input på min nuvarande levnadssituation, vet inte om det är min trötthet/hormoner/omställningen som spökar eller om det är rimligt. 


     


    Jag är förstföderska och har en 5 månaders bebis tillsammans med min sambo, som har tre barn sedan innan (15, 14 och 11). Min man jobbar 14 pass i månaden och är då borta 16 timmar om dagen, vilket innebär att jag är själv med bebis ca tre dagar på raken där vi inte ser pappan som då bara kommer hem och sover och går till jobbet.  


     


    Bebis har sedan han fötts vägrat sova  mer än 10 min vid enstaka tillfällen på dagen så han är i princip vaken 12 h innan läggdags som man behöver aktivera/underhålla. Pappan kan inte avlasta mig på nätterna heller då jag helammar, och sonen vaknar varje eller varannan timme för matning genom natten  så jag har inte heller fått någon djupsömn dessa 5 månader. 


     


    Pappan har sina tre barn på halvtid, två veckor i stäck. Hälften av dessa dagar kör han sina arbetspass, vilket innebär att jag behöver packa ned bebisen (han hatar att åka bil och gråter), hämta barnen på stationen, laga middag, tvätta, städa efter osv. De ser inte pappan de dagarna han jobbar dvs. Min bebis är väldigt närhetssökande och blir ledsen när jag lagar mat så behöver springa fram och tillbaka hela tiden under processen,  när vi är själva  gör jag därför mest mackor till mig själv eller någon tonfisk burk. 


     


    Jag har ingen i min närhet som avlastar mig under dagarna då vi bor lite utanför på landet, så ofta åker jag till min mamma i stan/möter vänner som bor ca 45 min ifrån och stannar där hela dagen/kvällen, går runt på stan, det underlättar oerhört för mig då bebis blir underhållen av att titta på människor/umgås med mormor/vänner. Men är väldigt svårt att få till de dagar jag måste ta hämta mannens tre barn, förbereda middag osv. Så det blir långa slitiga dagar. 


     


     


    Jag känner sådan enorm irritation för jag känner mig bortrövad från en mysig och lugn mammaledighet där jag kan mysa och bara rå om och lära känna min son, det enda året i mitt liv jag kommer vara mammaledig. 


     


    Är det rimligt att jag under mammaledigheten ska ta ansvar för mannens barn också då ?vi är en familj? eller är det som jag känner att han behöver vara hemma när hans barn är hos honom på pappa-veckor? I övrigt delar vi 50-50 på utgifter i hushållet nu även under mammaledigheten.


     


    Jag är så överstimulerad och helt slut. Vill avbryta relationen för att jag känner att det skulle vara så mycket enklare om det bara var jag och min son.

  • Svar på tråden Rimlig belastning på bonusmamma/ nybliven mamma eller inte
  • Anonym (Stina)

    Nej det låter inte som en rimlig fördelning, varken ekonomiskt eller av arbetsbördan.Det minsta mannen borde göra är att betala en större del samt förbereda maten till sina barn så de kan värma den själva när han inte är där. Kan han inte få sina barn att diska efter så får han ta det när han kommer hem. Han kan köpa en EPA traktor till barnen så de kan ta sig runt själva.

    Om jag var du hade jag dragit ner på amningen, det är faktisk den sak jag själv ångrar mest med min föräldraledighet, att jag kämpade med amningen så länge. Sömnen är så viktig för måendet. Hade jag fått göra om hade jag slutat amma efter tre månader och delat på nätterna med pappan. Men det där är ju så olika hur man känner och vill, du ska såklart göra det som känns bäst för dig. 

  • Anonym (W)

    Du åker 45 min enkel väg varenda dag för att gå i stan, träffa din mamma eller vänner men gnäller om att du behöver packa in bebisen och åka och hämta barnen på stationen för bebisen hatar bil? 

    Du må vara förstagångsföderska men det finns redan 3 barn i hushållet så på många sätt är det som att du fått ditt fjärde barn. Har man redan tre barn hemma kan man inte förvänta sig samma upplevelse av bebistiden/föräldraledigheten som de som inte har några andra barn. Så är det bara. 

    Din sambo kan göra storkok de dagar han är ledig och frysa in så får barnen värma sina middagar. De är stora nog att laga egen mat samt städa och diska efter sig om de vill ha något mer utöver det.

    Du säger att du helammar och det är ditt val men då är det inget att gnälla om heller. Ersättning finns. Snart är ditt barn 6 månader och bör börja äta riktig mat och fasa ut nattmålen. Gör det i en period din sambo är ledig och låt honom ha sonen på natten och du sover i annat rum. Det kommer vara några nätter av skrik innan det lugnar sig.

  • Anonym (Hmm)

    Om ni bor ihop så ja, då är du den vuxna som har ansvaret i hemmet, även för hans barn. Om du inte vill eller orkar så prata med mannen om att barnen får bo hos sin mamma medan han är borta.

    Dessutom är åtminstone två av dem gamla nog att i princip sköta sig själva och den tredje så gott som, så jag fattar inte vad det är meningen att du ska göra för dem...? De är alla dessutom gamla nog att hjälpa till med både matlagning, städning och annat. Snarare borde DE avlasta dig genom att göra det man normalt förväntar sig av ungdomar i deras ålder!

  • Anonym (?)
    Anonym (Slut) skrev 2024-10-26 22:59:11 följande:
    Rimlig belastning på bonusmamma/ nybliven mamma eller inte

    Skulle vilja ha en objektiv input på min nuvarande levnadssituation, vet inte om det är min trötthet/hormoner/omställningen som spökar eller om det är rimligt. 


     


    Jag är förstföderska och har en 5 månaders bebis tillsammans med min sambo, som har tre barn sedan innan (15, 14 och 11). Min man jobbar 14 pass i månaden och är då borta 16 timmar om dagen, vilket innebär att jag är själv med bebis ca tre dagar på raken där vi inte ser pappan som då bara kommer hem och sover och går till jobbet.  


     


    Bebis har sedan han fötts vägrat sova  mer än 10 min vid enstaka tillfällen på dagen så han är i princip vaken 12 h innan läggdags som man behöver aktivera/underhålla. Pappan kan inte avlasta mig på nätterna heller då jag helammar, och sonen vaknar varje eller varannan timme för matning genom natten  så jag har inte heller fått någon djupsömn dessa 5 månader. 


     


    Pappan har sina tre barn på halvtid, två veckor i stäck. Hälften av dessa dagar kör han sina arbetspass, vilket innebär att jag behöver packa ned bebisen (han hatar att åka bil och gråter), hämta barnen på stationen, laga middag, tvätta, städa efter osv. De ser inte pappan de dagarna han jobbar dvs. Min bebis är väldigt närhetssökande och blir ledsen när jag lagar mat så behöver springa fram och tillbaka hela tiden under processen,  när vi är själva  gör jag därför mest mackor till mig själv eller någon tonfisk burk. 


     


    Jag har ingen i min närhet som avlastar mig under dagarna då vi bor lite utanför på landet, så ofta åker jag till min mamma i stan/möter vänner som bor ca 45 min ifrån och stannar där hela dagen/kvällen, går runt på stan, det underlättar oerhört för mig då bebis blir underhållen av att titta på människor/umgås med mormor/vänner. Men är väldigt svårt att få till de dagar jag måste ta hämta mannens tre barn, förbereda middag osv. Så det blir långa slitiga dagar. 


     


     


    Jag känner sådan enorm irritation för jag känner mig bortrövad från en mysig och lugn mammaledighet där jag kan mysa och bara rå om och lära känna min son, det enda året i mitt liv jag kommer vara mammaledig. 


     


    Är det rimligt att jag under mammaledigheten ska ta ansvar för mannens barn också då ?vi är en familj? eller är det som jag känner att han behöver vara hemma när hans barn är hos honom på pappa-veckor? I övrigt delar vi 50-50 på utgifter i hushållet nu även under mammaledigheten.


     


    Jag är så överstimulerad och helt slut. Vill avbryta relationen för att jag känner att det skulle vara så mycket enklare om det bara var jag och min son.


    Nej, jag tycker inte att det låter rimligt alls! Har han sammanhängande ledighet så att bonusbarnen kan vara hos er de perioderna istället? Kan han byta jobb eller göra något åt arbetstiderna?
  • Anonym (?)

    I en bonusfamilj tycker jag att man har ansvar för bonusbarnen och behandlar alla lika. Men du är ju i praktiken ensamstående med hans barn när han jobbar som han gör.

  • Anonym

    Nej, det är inte en acceptabel situation du beskriver.
    Beställ tid på familjerådgivning genast.
    Du är förloraren i denna situation och måste förändra detta

  • Anonym (H)
    Anonym (Suck) skrev 2024-10-27 05:45:29 följande:

    Vet inte vad du förväntade dig. Du visste att han hade barn sen innan och att ni inte var eller skulle bli en kärnfamilj där du bara har bebisen att tänka på. Du visste hans arbetstider. Du visste att hans barn bor halvtid hos er. Jag vet inte riktigt heller vad du tänker att han ska göra. Ska han byta jobb? Ska hans barn inte få vara hos er? Ska de flytta fram och tillbaka var och varannan dag beroende på don partners jobbschema? Du inser att det är deras hem lika mycket som ditt och ditt barns? Är de dock inte stora nog att sköta sig mycket själva? 


    Men TS kille hade väl ingen aning hade 3 barn?
    Hur löste han logistiken innan han hittade en obetald barnflicka? 
  • Anonym (Mia)

    Diskuterade ni inte innan hur det skulle bli med ett gemensamt barn? Du visste väl om förutsättningarna?

    Hela upplägget är märkligt, men det är ju självvalt. 

  • Anonym (Ui)

    Varför är barnen ens där om han knappt är hemma??

  • Anonym (inte)

    Gör om hans barns schema så att de är hos sin pappa när de faktiskt är hos sin pappa. Inte för din skull, utan för deras skull. 

    Eller så får pappan byta jobb så att han kan vara en närvarande pappa till sina barn. Alla barnen, för även ditt barn ser ju knappt röken av sin pappa. Och ju äldre hen blir, desto viktigare kommer det att vara. 

    Dina känslor för att du blir berövad det ena och det andra kan du ta med er parterapeut. För du måste ju ha vetat om att din man hade barn sen innan? 

  • FruFarfalle

    känns som du gör det svårare för dig än vad det behöver vara eller överdriver du? Barnen måste väl kunna hjälpa till med att tvätta, laga enklare rätter, duka av efter maten, underhålla bebis. Och du kan väl åka in till stan på dagen innan du ska hämta upp de. förstår inte varför du måste sitta hemma på dagen då. 


    min 11 åriga bonus tvättar med lite hjälp att starta maskinen, hon hänger sen själv och viker sin egen tvätt. Packar sina väskor själv. Städar sitt rum. Plockar i och ut diskmaskinen 2-3 dagar i veckan. Kan laga pannkakor, makaroner och köttbullar och andra enkla rätter.

    har du börjat introducera lite gröt än eller testat med ersättning för att se om bebisen blir nöjdare? 


    testat en sån där skakgrej på vagnen? De är riktigt bra och hjälpte mig massor 

  • Anonym (Ui)
    FruFarfalle skrev 2024-10-28 12:51:38 följande:

    känns som du gör det svårare för dig än vad det behöver vara eller överdriver du? Barnen måste väl kunna hjälpa till med att tvätta, laga enklare rätter, duka av efter maten, underhålla bebis. Och du kan väl åka in till stan på dagen innan du ska hämta upp de. förstår inte varför du måste sitta hemma på dagen då. 


    min 11 åriga bonus tvättar med lite hjälp att starta maskinen, hon hänger sen själv och viker sin egen tvätt. Packar sina väskor själv. Städar sitt rum. Plockar i och ut diskmaskinen 2-3 dagar i veckan. Kan laga pannkakor, makaroner och köttbullar och andra enkla rätter.

    har du börjat introducera lite gröt än eller testat med ersättning för att se om bebisen blir nöjdare? 


    testat en sån där skakgrej på vagnen? De är riktigt bra och hjälpte mig massor 


    Håller helt med. De två äldsta barnen kan absolut laga mat, kanske en gång var i veckan. Alla tre bonusbarnen bör hjälpa till att städa hemma. Vi bidrog hemma från vi kunde gå, i princip. 
  • Anonym (Aldrig)

    Alltså jag skulle aldrig, ALDRIG, ha gått med på det där upplägget.
    Och jag skulle heller aldrig någon ha förväntat mig av min sambo att ta mina stora på det där sättet. 


    Jag har barn i nedre tonåren och han mellersta tonåren och så har vi gemensamt barn som nu är 4. Vi pratade naturligtvis konkret kring hur vi skulle göra INNAN vi försökte få ett gemensamt. Har ni inte gjort det?

    det där upplägget är ju knäppt för alla parter utom möjligen för din sambo om han tycker det är skönt att slippa ansvaret för de stora och kan njuta lite lugnare bebistid när han är ledig.

    Har ni inte haft en dialog innan så är det ju hög tid nu. Och som sagt, jag hade aldrig under några förutsättningar gått med på den sots ni satt dig i, oavsett vad flera andra säger här. 

Svar på tråden Rimlig belastning på bonusmamma/ nybliven mamma eller inte