Känner mig tom trots att jag har allt

Har de senaste två åren försökt att "komma på fötter igen" men det känns inte som att det riktigt händer något mer i mitt liv.

Kort om mig är jag 32 år, har bra utbildning och haft jobb sedan jag var ca 23 inom området och gjort bra ifrån mig. Köpte även bostadsrätt tidigt, gjorde bra affär på den. Sen ett hus, samma sak där och bor nu i ett riktigt fint och stort hus i bra område. 

Vid sidan av jobbet har jag även en enskild firma där jag tar mig ann uppdrag som passar mig och som betalar bra. Min fru har också ett bra jobb och vi har två barn tillsammans.

Har allt man kan tänkas "vilja ha" när det kommer till vanliga medelklass drömmar med schysst bil, bra med pengar på banken, fint hus och hem, två friska och smarta barn, fin familj överlag osv osv. Inget som egentligen är dåligt på något sätt och känner heller inte att det är okej att på något sätt må dåligt över något av det, känner mig så fruktansvärt otacksam när jag gör det.

Med det sagt känner jag mig tacksam för allt jag och vi har, men känner samtidigt att vafan, finns det inte mer till livet?

Har rest och bott utomlands, både själv och med barnen och allt blir ändå bara en tråkig och upprepande vardag och det får hela mig att ticka fel. Vill samtidigt inte ha stress och problem, men blir så uttråkad.

Har pratat med två psykologer via KBT, en av dem längre, men han tjatade bara om barndom och annat utan att vi kom fram till något. 
Har inget som driver mig riktigt längre och har levt mycket på det, nu är det mer vardag som sagt och letar "highs" i form av onanering och godis/skräpmat vilket även det ger mig kasst med energi. 

Känns som att jag är på en ond spiral neråt även om jag utåt sätt men på ett ytligt sätt fortfarande gör hur bra som helst ifrån mig på alla parametrar.

Är det någon som varit med om något liknande?