Hur hade du gjort och tänkt?

Vad tråkigt att du har den upplevelsen, hoppas att du mår bättre och blir friskförklarad!

I alla fall, jag tycker att du tänker helt rätt att hjälpa honom för dina barns skull, genom visa dem hur man beter sig mot sina medmänniskor och att inte vara långsint. Däremot tycker jag att du kan låta exmannen veta att du ställer upp för dina barns skull och inte för hans - eftersom han inte ställde upp för dig (man får vara lite sur och långsint ibland)

Det handlar inte om honom utan om barnen!! Så frågan är, vill du vara en lika stor idiot till skitförälder som han var eller tänker du vara mer ansvarsfull mot era barn?

Håller med. Var en större människa än han var

Beklagar att du har drabbats av cancer och hoppas du har blivit frisk nu.

Din skit till ex-man har han någon annan som kan hjälpa honom? Isf skulle jag verkligen inte göra det om jag var du. Han får lösa sina egna problem. Man måste inte alls alltid vara den "större" människan. Din storhet har inget att göra med att du och dina barn fick noll i omtanke och hjälp under din sjukdom och nu ska du vända andra kinden till. Nej, nej, NEJ! Han får fixa det där själv!

Nej. Jag skulle inte underlätta för honom på något sätt och dessutom påminna honom om hur han behandlade mig. Jag har själv varit allvarligt sjuk och menar vad jag säger. 

Ja det sista kommer jag helt klart tänka på!

Nej, barnen först för mig (och inte för han 🙄)

Han har ju sin partner därför tycker jag det är så konstigt att blanda in mig, de lever inte ihop men hon borde ju vara förstahandsvalet?

Skulle gissa att han kommer vara för stolt för att be dig om hjälp eller ta emot hjälp. Eftersom han nekat dig hjälp. Kommer nog be någon annan

Hur gamla är barnen? Är de i skolåldern så erbjud dem hjälp och avlastning så att de inte fastnar i att rodda allt för pappan och sig själva. Är de yngre så är det klart att du tar hand om dem för deras skull om inte för ditt ex.

Ditt ex har uppfört sig som en gris, men det betyder inte att du behöver göra det. Gör det så bra som möjligt för era barn, som ju för andra gången behöver tampas med att ha cancer i familjen.

Lite off topic, men tänk på att era barn kanske reagerar annorlunda mot vad de gjorde när du gick igenom din sjukdom. Olika åldrar och utvecklingsstadier kan göra det både lättare och svårare och de kan behöva olika former av stöd för att ta sig igenom det hela. Bara en observation från mina egna barn och hur de har förhållit sig till när deras pappa (min man) har gått igenom omgångar med cancer, behandlingar och remission. 

Jag skulle nog tänka utifrån vem jag är och vill vara som person. Och jag skulle tänka utifrån hur det eventuellt drabbar barnen. Så jag skulle nog hjälpa till lite för att barnen skulle få det så bra som möjligt, även om mannen är en idiot. 

Man kan ju inte bestämma hur någon annan ska bete sig, men man kan bestämma hur man själv ska bete sig. Och man kan bete sig bra även om någon annan inte gör det.

Jag hade tänkt på barnens mående och trygghet först. Däremot hade han fått vara mer eller mindre död för att jag skulle lyfta ett finger för att hjälpa honom. 
Barnen kan bo hos dig när det är riktigt illa så du inte råkar laga mat till honom också. 

Är det inte enklare om barnen bor hos dig när han får sina behandlingar än att du ska bege dig hem till honom för att laga mat åt dem?

Är det inte enklare om barnen bor hos dig när han får sina behandlingar än att du ska bege dig hem till honom för att laga mat åt dem?

Det måste varit förfärligt att behöva gå igenom det du upplevde, att inte få det stödet du behövde och att barnens behov inte heller verkade prioriterade för ditt ex. Så skönt för dig att du mår bättre nu!

Jag tänker att du ställer upp för barnen i första hand, inte för honom. Sen är det ju ett ypperligt tillfälle för dig att visa både honom och barnen hur en god medmänniska beter sig. Förhoppningsvis inser han att han inte var särskilt snäll mot dig och kanske till och med ber om ursäkt.