Om föräldrar inte vill ge en andra chans

Dina föräldrar har levt mycket längre, har mer erfarenhet av livet och även om du är vuxen så vill dom ditt bästa. Och framförallt så ser dom på saker och ting utifrån.  Kanske har dom rätt i att denna killen ska du inte tillbaka till.  
Just nu är du själv upprörd och ledsen och kan förmodligen inte tänka klart så du kanske missar uppenbara saker du inte vill se för att du är så blind av kärlek? 

Sen är det så här att världens finaste människa kan göra avskyvärda saker så att det inte längre är en särskilt fin människa längre. 
Skulle min partner vara otrogen tex skulle han inte vara nån fin människa längre, tvärtom skulle den personen i mina ögon vara en äcklig och ful människa jag inte längre vill ha med att göra. Jag är värd bättre än så. 

Det är faktiskt inte så svårt att lösa, men det kräver lite mod av din kille. 

Han behöver ha ett samtal med dina föräldrar. Det är inte du som ska kämpa för att de ska få tillbaka sitt förtroende för honom. Det enda du behöver göra är att be dem lyssna på vad han har att säga. Det enda de behöver göra är att lyssna. De behöver inte säga något tillbaka eller ta ställning till något där och då.

När folk står för vad de har gjort och visar att de är medvetna om att det påverkade andra negativt, blir de väldigt ofta förlåtna, även för långt värre saker än vad din kille har gjort.

Han har inte varit otrogen eller liknande. Däremot att lämna en relation genom ett sms och utan någon förklaring. 
Han har aldrig under våran relation sagt någonting taskigt i ord. Senaste tiden har varit tuff där vissa saker han gjort har gjort mig ledsen, men ingenting handlar om otrohet, däremot har jag sagt riktigt taskiga saker i ord för jag varit upprörd. 

Vi har pratat, och jag har inte direkt tagit in han som sambo igen, men jag har sagt att jag är villig men att det kommer krävas mycket av honom vilket han förstår. Så hur får man det att funka med familjen? 

Jag tror att mitt ex skulle vara villig till det, men är inte säker på att mina föräldrar skulle. Någonstans måste jag ju också ge en förvarning "nu kommer vi försöka igen" hur gör man det? Jag är vuxen men familjen är viktig för mig och vill inte att de ska hata mig/tycka jag är dum i huvudet och vill att vi ska kunna umgås med dom igen såklart, även om det kanske inte är nu. 

Det gör man först den dagen allt är löst och utrett och ni överhuvudtaget vet om det ens är möjligt att fortsätta.  
Dvs definitivt inte nu. 
Lös era problem och se om det ens går att reparera och tillit tar tid.  Det är inget du kan presentera för dina föräldrar om tre veckor. Det funkar inte så. 

Säg åt dina föräldrar att nu har ni två en lång och tuff tid framför er och att det som händer mellan er är er privatsak. Ni kommer med ett besked längre fram . Och det är i huvudsak din kille som måste jobba på tillit till både dig och din familj. Han.är den som måste ta konsekvenserna gentemot din familj. 

Han har av olika skäl gjort något fel och brutit upp. Att lösa det kräver månader av hårt jobb. 

Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar. Vi har pratat ut och jag är villig att börja försöka skapa en ny tillit och lita på honom igen. Men det kommer att kräva mycket energi och tid. Men menar du att jag ska fortsätta låtsas för mina föräldrar att vi har gjort slut och berättade vid senare skede?

Nej.

Är det något jag har som extremt stark livsprincip så är det att man backar inte på relationsbeslut.

Man får bara en chans med mig, lyckas man ta sönder den så får man leva med det. Jag går vidare.

Och så fick jag en riktigt fantastisk man till sist också.

Är du medveten om allt du väljer bort här?

Jag är egentligen likadan. Varför jag vill ge en andra chans är för att jag ser hans djupa ånger och är egentligen världens finaste person. Dom senaste månaderna hamnade vi i en negativ spiral vilket orsakades av mycket. Men vi båda vill lägga den tid och energi som krävs. Men jag vet inte hur jag ska hantera familjen som kommer bli tokiga av att jag ger honom en andra chans.

Att se saker utifrån innebär även att inte ha en inblick i relationen så heller inte  en objektiv bild. Närstående brukar ge affektbaserade och dåliga och välmenta råd. Den som gjorde slut är alltid "bad guy" i deras ögon oavsett nyanser/anledningar. Bäst att hålla päronen utanför det hela och sätta gränser.

Att ni har pratat ut och förstått vad som gått fel betyder ju inte automatiskt att allt är bra igen. Du kan omöjligt veta idag att ert jobb lönar sig och att det kommer hålla längre fram
 Tänk om bråken fortsätter och du inser att du faktiskt inte kommer lita på honom trots att det gått ett halvår? Nya bråk kan uppstå för ATT du inte litar på honom. 

Du ska inte ljuga för dina föräldrar men att säga att ni ska fortsätta efter bara ett samtal är kanske naivt. Säg att ni jobbar på det och att det kommer vara jobbigt ett bra tag framåt för att ni helt enkelt inte kan veta om det håller
 

Försök att se det  här ur dina föräldrars perspektiv.
De har bara sett hur förtvivlad du blev när han gjorde slut.
Det var de som fick trösta och stötta pga vad han gjorde mot dig.
I deras ögon är han en person som orsakat deras dotter stor skada.

Varför skulle de ge honom en ny chans? De vill väl inte att du ska hamna i samma situation igen.
För dina föräldrar är du viktigast. För dem är ditt ex något som hör hemma på soptippen.

Det är ju det jag menar, det är inte 100% att det kommer fungera utan man ger det en chans. men att säga till dom att jag sa ge det en chans och att vi ska jobba på det ihop är ju också att säga att man vill fortsätta med den personen. Det är de som min familj kommer bli upprörda på.

Jag försöker att göra det och jag kan förstå dom. Samtidigt som jag tycker man ska stötta sin familj oavsett om dom inte tycker beslutet är bra i deras ögon. De jag är rädd för är att de ska bli sura och arga på mig och dessutom tex. Skriva taskiga sms till mitt ex och aldrig acceptera.

Att ge det en chans är inte att bli ihop igen. Inte i min värld iallafall. Det skulle för mig ta månader innan jag ens kommer till den punkten att ta ett sånt beslut.  

Att jobba på det handlar att bygga förtroende, det är inte samma sak som att börja om/ge ny chans . Det är inte förrän om några månader du kan veta om det ens är värt att ge honom en ny chans. 

Kanske är det så att ni behöver en paus för att faktiskt reda ut detta för att se om det ens är värt att testa igen. 

Vi kanske ser det lite olika låter det som. För mig att ge en chans är att båda är villiga att lägga ner den tid och energi som kommer behövas för att få det att funka. Sen är det inte säkert att det räcker, men man ?väljer att vara med varandra och jobba ihop på de saker som behövs. 
Man lägger ju ner det för att man hoppas på ett lyckligt slut, annars gör man det ju inte. Jag har psykologhjälp som sökt när han lämnade mig gällande min bit.
Men vad gäller familjen så vet jag inte hur man ska handskas med den.