Varför har så många killar svårt för att höra av sig och vad gör man?

Ja det är otroligt frustrerande, tyvärr är det väldigt vanligt enligt mina erfarenheter. Det är också extremt jobbigt att behöva inse att någon man är intresserad av inte är intresserad tillbaka. Mitt bästa tips är att hålla huvudet högt, svara med samma energi som du får och släppa de som inte tar initiativ till meddelanden eller att ses. Tids nog kommer du hitta någon som är lika intresserad av dig som du är av honom. 

Ja, jag kan nog ta ett nej, men man behöver inte vara en skitstövel i de lägena heller tycker jag =/ Vi är alla bara människor och förtjänar att bli behandlade med lite varsamhet.

Jag vet att du har helt rätt där med vilken attityd man borde ha, men det är svårt... I alla fall när det finns känslor, men förhoppningsvis hinner det inte bli några om de rensar ut sig själva så att säga.

Tålmodig som jag är väntar jag fortfarande på den här killen. Japp, jag vet, jag borde bara ta bort honom och gå vidare... Så han behövde tydligen en vecka på sig för att bli mindre upprörd och han har iaf läst mitt meddelande nu (igår kväll). Tyvärr hann jag inte lägga till en sista sak, att jag förstår hans sida av saken, men jag kan inte skriva mer nu för då blir det bara spam. Han behöver nog tid att smälta allting. Och jag har verkligen förståelse för att han tog det så illa, med tanke på hur han verkar ha missförstått mig. Jag hoppas fortfarande att vi kan reda ut allting. Om det ska vara slut vill jag åtminstone känna att han förstår att jag inte är en så hemsk människa som han tror, och självklart fattar jag att jag kanske inte kan få det så heller. Jag får helt enkelt vänta och se om han hör av sig.

I nya kontakter med män försöker jag nu vara rakare, tydligare, avsluta snabbare om jag känner att det inte passar osv. Jag tycker däremot att det är svårt att avsluta snabbt när killen är trevlig. Någon skriver ett fint meddelande och då ska jag bara tacka för det och skriva att jag söker kontakt med personer som bor närmare eller att vi inte matchar, jag vet det, men det är svårt, särskilt om man kommit en bit i i en konversation. Och jag vet att det är snällare mot den andra också i slutänden, förstås, även om jag känner mig hård, kall och avvisande trots att jag inte är otrevlig. Svårt när man har vuxit upp som "duktig flicka" och "people pleaser"!

Man slutar bry sig, det är vad man gör. Männen vet förmodligen om din karaktär och spelar på det. Dom vet att du är någon som dom "kan hålla på" med. Du behöver skaffa dig bättre självrespekt om något. 

Ofta är det en specifik typ av kvinnor som hamnar i dessa situationer. Det brukar gå åt två håll. En del kvinnor lär sig av sina misstag. Och undviker denna sortens män, eller stänger ner direkt när det märker vad det är för slags man och går vidare.

Samma sak gäller en del gifta kvinnor och kvinnor i relation. Dom klagar på att dom får göra allt i relationen. Men ändå stannar dom kvar. En sund/logisk människa hade lämnat, om man är missnöjd. Det är inte alltid lätt och det kanske inte går lika fort med barn. Men går det gör det. Annars tycker jag dessa faktiskt får skylla sig själva, när dom ändå inte gör något åt sin situation och är förhandlingsförlamade. 

Jag har haft kontakt och träffat en man ifrån oktober. Och det är alltid jag som hör av mig, för att se hur han mår. Vi har kontakt dagligen via messenger.
Det är ibland rätt jobbigt att det är bara jag som hör av mig..  Jag är den drivande..
Mannen ifråga har själv sagt till mig, att du måste vara tydlig med att berätta vad du vill. För han har några diagnoser, (han har ADHD och Asperger). 

Jag har en lång historik av destruktiva relationer och det är tyvärr inte så lätt att gå vidare från det, det är mönster som befästs redan i barndomen. Jag ser det som ett bra steg att jag åtminstone kan se varningsflaggorna, även om jag inte är stark nog att agera därefter.

Jag både håller med och inte när det gäller kvinnor i relationer. Det är inte bara det praktiska, det är också det emotionella (och sunken cost fallacy i många fall), och om man dessutom är fast i en relation där man är medberoende på mer eller mindre allvarliga sätt så är det faktiskt inte "bara" att gå. Man kan inte säga att de personerna får skylla sig själva då, för det känns i många fall nästan omöjligt och ska mycket till innan de har nått gränsen. Så om vi pratar om helt normala kvinnor med hälsosamma relationsmönster mm, visst, då får man skylla sig själv efter ett visst tag, men även de har svårt att lämna, och då pga de orsaker som jag skrev om i början av stycket.

Ja, då bör väl du enligt mall bryta och säga att det beror på att han inte hör av sig. Har du sagt åt honom att du vill att han också gör det och hur ofta? T ex varannan dag eller något annat konkret.

Jag skriver godmorgon på morgonen . Och sedan kan svaret komma in snabbt eller ta en halv dag. Vi har inte bestämt att höra av oss varje dag.  Men jag gör väl det med omtanke. 

Har du testat vad som händer om du inte skriver god morgon, kanske på en vecka eller så?

Ja, eller två dagar har jag lyckats. Tillslut så skrev jag till honom, du frågade jag om han hade glömt bort mig. Fick svaret Nej, det har jag inte. Varför skulle jag? 

Det framstår som rätt needy och ingen har någonsin blivit mer intresserad av skuldbeläggande. 

Jag hör av mig en gång och får jag inget svar så skiter jag i det. Jag har annat för mig än att vänta på att en man ska höra av sig. 

Fokusera mer på vad du vill ha än att spekulera i vad han kan tänkas känna för dig. Du vill ha en man som kommunicerar på samma sätt som du och det är uppenbarligen inte han. 

Sedan fattar jag inte varför man måste höras hela tiden fast det är ju för att jag inte har det behovet. 

Bra för dig och tack för ditt inlägg!! Alltid trevligt med sådana som dig!

Ok, fortsätt som förut då med samma resultat. 

(L) har rätt, det blir en dålig dynamik om du är den som initierar kontakten hela tiden. Dejtar ni bara (och inte är tillsammans än) och du hela tiden är den som initierar kontakt och är drivande kan du uppfattas som efterhängsen av honom och han bli mindre intresserad av dig. Om han inte är drivande i er kontakt/i att ses alls så är han inte intresserad av dig överlag. Gå vidare innan han gör det och du har slösat för mycket tid på honom. 

Joo, men i hans värld känns det där rätt självklart. Har man inga seriösa fel på minnet så vet man att personen existerar och två dagar är inte särskilt lång tid. Du skulle kanske kunna träna på att öka till tre eller fyra dagar istället, se om han engagerar sig öht eller om det är du som ska driva den där relationen framåt?