Sonen på 18 år kommer inte överens med min kille

Många som misshandlar ser det nog som ett svek att den som blir utsatt berättar det. I synnerhet barn som blir misshandlade inom familjen. Familjen har ju mycket att förlora på att sanningen kommer fram. Känns snudd på hämnd att du skulle bli så förbannad på ett barn som säger sin sanning. 

Kan ju lika gärna vara så att det är ett rent helvete i familjen och nu riskerar TS att det kommer fram när sonen får berätta. Hur menar du att det inte verkar som att någon far illa...? Hur kan du veta det utifrån vad TS skriver, hon skulle knappast skriva det om det var så. 

Och just därför har man en instans som utreder såna misstankar, för man kan inte bara gå på någons ord. 

Nån har ju sett att barnen har dåliga tänder och misskött hygien. Om det är så att barnen inte blir ordentligt omhändertagna i familjen så är det ju viktigt för barnen att det kommer fram så att familjen får stöd. 

Om sonens ord är allvar så finns det saker att utreda.

Om sonens ord inte är allvar så kommer det att komma fram i utredningen. 

Alla måste ha rätt att berätta hur de har det i sitt liv, i sin familj. 

Om sonens ord är allvar så behövs ingen utredning. Sonen har hakat upp sig på EN kommentar i våras som gör att han sedan dess inte gillar killen och därmed tycker att han inte trivs hemma. Detta har INGET att göra med hans syskons ev. situation.

Om sonens ord inte är allvar (vilket jag iaf anser att de inte är på det sättet), så kommer soc fortfarande att gå till botten med precis allting och en utredning är inget man tar med en klackspark. Det är veckor, kanske månader innan allt är klart då ts och hennes familj ska gå omkring och må skit pga det här (ja, inte sonen då tydligen, han verkar ju helt ok med utredningen). Och det är inte alls säkert att sanningen kommer fram, snarare brukar det kunna vara så att soc lägger ner i brist på bevis och det inte alls samma sak. Dessutom kommer familjen finnas i soc register en lång tid framöver så om det inkommer fler anmälningar så ligger de riktigt dåligt till, eftersom soc resonerar ungefär som "ingen rök utan eld" och då blir de ännu mer satta under lupp.

Folk som inte är insatta i soc metoder är nog naivt omedvetna om följderna. Rycker på axlarna och tycker att det är väl ingen större fara om man inte har något att dölja, men så är det inte. Det är en fruktansvärd påfrestning för de drabbade, det finns väl till och med här i tråden exempel på det. Så nej, det ska man verkligen inte förminska.

Varför drar du in misshandel? Ingen i ts familj verkar vara utsatta för misshandel. Och var fan får du ifrån att jag skulle misshandla barn? Självklart blir man förbannad på ungdomar som nästan på ren jävelskap ser till att familjen blir satta under myndighetsutövande på det där sättet! Det sonen upplever borde skötas inom familjen, det är inte ens relevant för anmälan, och ändå tänker han dra upp det, och det kommer ställa ts i mycket sämre dager, även om det är utifrån sett en bagatell.

Jo, jag utgår från det ts skriver. Har du någon grund för att anta att det är tvärtom? Berätta gärna isf!

Som sagt, naivt omedveten! Läs mitt förra inlägg för mer tankar där.

Någon kan mycket väl ha misstagit sig. Ett barn kanske har dålig andedräkt på morgonen och man tolkar det som att man aldrig borstar tänderna (lätt hänt). Dålig hygien kan lika gärna vara att barn har mycket fotsvett, kan komma redan efter en dag och måste inte heller betyda något. Och hur vet man om ett barn har dålig hygien eller inte? Var går den godtyckliga gränsen? Ett barn är överviktigt, ja det är då verkligen inget som soc behöver lägga sig i för då vore väl halva Sverige under utredning snart. Ts skriker åt barnen, eller höjer rösten som hon skriver själv. Tolkningsfråga om barnen upplever det som skrikande eller inte, men det kan handla om engångshändelser (för hur många "i närheten" skulle ha sett det oftare annars?) och nej, man får inte skrika åt barn så där är väl det enda då som är värt att titta på, men fortfarande vet vi inte om det verkligen är skrikande eller bara höja rösten.

Någon föreslog att det var sonen som gjort anmälan och det börjar verka troligt faktiskt.

Allt du skriver är utifrån vad TS påstår, och som du inte har en aning om ifall det stämmer eller inte.

Men grunden är ändå att

Alla barn har rätt att uttrycka hur de mår och har det i sitt hem och sin familj. Om sonen då säger att han inte trivs för att mammans kille sa en kommentar en gång.. ja, då blir det sannolikt inte mer med det. 

Anmälan om att barnen inte är ordentligt skötta - ja, det är väl utmärkt med en utredning där. Och stöd ifall det visar sig att det är så svårt att sköta barnens tänder och hygien att TS inte klarar av det. 

Jag är insatt i hur socialtjänsten arbetar. Jag är (tyvärr) också insatt i hur familjer som missköter sina barn resonerar. Och de brukar inte vara så benägna att säga som det är, och de brukar inte vilja att barnen ska få prata fritt om hur de har det.

Och de brukar tycka att det är oerhört kränkande och påfrestande att nån ska lägga sig i att de misshandlar eller missköter sina barn. 

Jag gav det som ett exempel på hur resonemanget går hos dem som misshandlar eller missköter sina barn. De vill inte bli granskade och de ser alla som säger sanningen som svikare. Tom sina barn. 

Jag har ingen grund för att anta åt något håll alls. Mer än att TS son har rätt att prata med socialtjänsten och rätt att säga vad han vill säga. Och att om barnen är misskötta så är det bra om det kommer fram så att familjen får stöd. Och om de inte är misskötta så avslutas utredningen.

Det är väldigt tydligt om ett barn har genomgående dåligt skött hygien eller om det har fotsvett en dag. De som arbetar med barn märker det väldigt tydligt. Samma med tänderna, det syns och märks ju när man är nära barnet. Övervikt handlar nästan alltid om gränssättning, vanor och tillgång på det som ger övervikt. Så om familjen inte klarar av att hålla vanor som ger normalvikt hos barnen så kan de behöva stöd i det. Om barnen upplever att TS skriker så kan de säga det. Om de upplever att hon inte skriker så kan de säga det. 

Men eftersom detta är svårt  att bedöma i ett forum på nätet så har man socialtjänsten som kan utreda lite grundligare. Kolla hur det faktiskt är med hygienen, tänderna, vikten och eventuellt skrikande.

Lugn nu. Jag tror att även Soc förstår att en 18-åring kan ha en diagnos och haka upp sig på småsaker. Känner en familj som har fått 3-4 orosanmälningar och ingenting har hänt därför att det inte fanns något att gå på. 

Det behöver inte vara allvarliga följder bara för att man blir orosanmäld. Finns det inget att klaga på så är det utrett sedan. 

Vad menar du? 

Tolkar det som att du inte bor ihop med din kille. Kan ni inte umgås mer hos honom? Låta din son få må bättre hemma och kunna fokusera på skolan fullt ut, det är ju bara ett halvår kvar. Om han vill bo kvar hemma efter det så får han gilla läget. 

Förstår att du har en tuff vardag. Jag har själv en son med adhd som ofta är otrevlig. Jag skulle faktiskt inte drömma om att ha en ny partner hemma hos oss ofta, det är bäddat för katastrof.Man får helt enkelt tänka på sina barns bästa även om det är jättekämpigt och inte alltid så bra.

Jag gissar att det är äldsta sonen som är överviktig och att han känner sig kränkt för att din kille påpekade det. I så fall har din kille försökt stötta dig i ditt föräldraansvar att ge barnen hälsosamma matvanor. NPF-barn är ibland fixerade vid mat och som ensamstående hinner man inte vakta kylskåpet hela tiden. Att ni nu är två vuxna som hjälps åt att begränsa sonens matintag är positivt, även om sonen förstås blir arg. 

Nej 18 åring inte överviktig.
han är väldifgt pedant av sig och har svårt att se hur andra mår osv. Det ska vara kliniskt rent och inte saker framme. så fungerar han. Men det hinner jag inte med men i hans rum är det ordning k reda 

Det blev inget av anmälan utan de la ner det dagen efter möte.

sonen har dock sökt lgh via soc men vet inte hur det går..
någpn som har erfarenhet av det