• Anonym (ts)

    Knacka och gå rätt in??

    Jag har fått börja låsa dörren. Bor i ett kvarter med rätt socialsugna pensionerade grannar. Jag själv är ledig rätt ofta pga att jag vidareutbildar mig på distans och därför vet de att jag är hemma. Jag brukar ha dörren olåst dagtid eftersom katterna vill in och ut men nu vill även grannarna in. Det är liksom bara knack knack och in kommer de.


    Ja jag vet, enkelt problem att lösa. Jag har som sagt börjat låsa dörren nu också när jag är hemma men varför gör den här generationen som de gör. Bara vräker sig in hos någon? Det är oförskämt och med noll respekt för den man går in till.

  • Svar på tråden Knacka och gå rätt in??
  • Anonym
    Anonym (Anna) skrev 2024-11-20 20:51:31 följande:
    Ja, jag vet att det kanske låter som om jag klagar, men jag tycker verkligen att det är sorgligt att se hur samhället utvecklas. Jag tror att det finns en tendens nu för tiden att vi blir mer och mer distanserade från varandra, och vi har svårt att förstå varandra på riktigt. Alla är så upptagna med att rätta varandra och påpeka små detaljer att vi glömmer det viktigaste, att vi alla är människor och att vi behöver lyssna på varandra och ha tålamod. Jag minns en tid när det kändes som om folk verkligen såg varandra, när vi inte var rädda för att göra misstag eller säga något fel för att någon skulle döma oss. Vi pratade mer, vi umgicks mer, och det var helt okej att vara olika. Nu känns det som om folk letar efter fel, och vi har blivit så snabba på att påpeka vad som inte är rätt. Jag säger det här inte för att jag vill låta som någon som har alla svar, men för att jag verkligen tror att vi skulle må bra av att vara mer öppna för varandras åsikter och visa lite mer vänlighet. Kanske om vi försöker förstå varandra istället för att rätta varandra, så skulle vi kunna skapa ett trevligare samhälle.
    Det här är ju hopplöst.
  • Anonym (ts)
    Anonym (Anna) skrev 2024-11-20 19:45:14 följande:
    Suck? Jag blir så trött på att läsa sådant här gnäll. Du borde vara glad att folk överhuvudtaget vill umgås med dig. På min tid var det minsann inte tal om att klaga över hur andra betedde sig eller vad de hade för ?bristande social kompetens?. Vi tog seden dit vi kom och visade lite respekt.
    Dessutom hade vi inte alla dessa ?alternativ? som folk tycks kräva idag. Ville du träffa folk, ja då gick du dit du blev bjuden och umgicks med ett leende på läpparna ? även om någon spillde kaffe på duken eller pratade för mycket om vädret. Och vi hade inte mobiler att gömma oss bakom heller, utan vi fick faktiskt prata och anstränga oss för att hålla igång samtalet.
    Så sluta leta fel på andra och var istället tacksam att någon vill ha dig i sitt sällskap. För vet du vad? Relationer kräver lite arbete. Det är dags att folk idag börjar förstå det istället för att springa runt och leta efter perfekta umgängen eller ?rätt stämning?. Livet är inte Instagram, och människor är inte där för att underhålla dig.
    Så nästa gång du känner för att klaga, kanske du ska stanna upp och tänka: ?Kanske jag också kan bidra lite mer till stämningen istället för att bara förvänta mig att andra gör allt.? För tro mig, det är inte alltid roligt att vara den som försöker heller.

    Tack för omtanken men jag är inte ett dugg intresserad av dessa människor. Jag har andra som jag vårdar och värdesätter. Jag har ingen skyldighet att ta hand om alla. Får väl skylla mig själv då eftersom att jag alltid hälsar och är trevlig mot folk. Ska nog bara bli tyst och avvisande i stället.


    Jag har grannar som däremot nog inte vårdat sina gamla relationer och nu är desperata efter sällskap. 


     

  • Anonym (Anna)
    Anonym (ts) skrev 2024-11-20 20:57:09 följande:

    Tack för omtanken men jag är inte ett dugg intresserad av dessa människor. Jag har andra som jag vårdar och värdesätter. Jag har ingen skyldighet att ta hand om alla. Får väl skylla mig själv då eftersom att jag alltid hälsar och är trevlig mot folk. Ska nog bara bli tyst och avvisande i stället.


    Jag har grannar som däremot nog inte vårdat sina gamla relationer och nu är desperata efter sällskap. 


     


     


    Jag förstår att det kan kännas som ett extra åtagande att tänka på de äldre ibland, men är det inte också en del av vårt samhällsansvar? Vi har alla något att ge till varandra, och vi äldre har verkligen något att ge, både i form av erfarenheter och kanske även lite livsvisdom. Att bjuda på fika, eller bara ta en stund för att prata, kan betyda så mycket för oss som inte alltid har samma möjligheter att mötas längre. Det handlar inte om att ge bort något stort eller dyrt, utan om att visa omtanke och gemenskap. Jag tycker att det är viktigt att vi inte glömmer bort de som kanske inte har samma sociala sammanhang längre. Jag minns när jag var ung och fick höra om hur äldre personer uppskattade sådana små gester, och jag tycker det är något vi borde föra vidare. Det är faktiskt det lilla som gör skillnad.

  • Anonym
    Anonym (Anna) skrev 2024-11-20 21:02:34 följande:

    Det handlar inte om att ge bort något stort eller dyrt,


    Hemfriden.
    Anonym (Anna) skrev 2024-11-20 21:02:34 följande:

    Jag minns när jag var ung och fick höra om hur äldre personer uppskattade sådana små gester, och jag tycker det är något vi borde föra vidare.


    Som t ex att använda vänta på att bli insläppt eller att ha företräde till- och bestämmanderätt i det egna hemmet?
  • Anonym (ts)
    Anonym (Anna) skrev 2024-11-20 20:51:31 följande:
    Ja, jag vet att det kanske låter som om jag klagar, men jag tycker verkligen att det är sorgligt att se hur samhället utvecklas. Jag tror att det finns en tendens nu för tiden att vi blir mer och mer distanserade från varandra, och vi har svårt att förstå varandra på riktigt. Alla är så upptagna med att rätta varandra och påpeka små detaljer att vi glömmer det viktigaste, att vi alla är människor och att vi behöver lyssna på varandra och ha tålamod. Jag minns en tid när det kändes som om folk verkligen såg varandra, när vi inte var rädda för att göra misstag eller säga något fel för att någon skulle döma oss. Vi pratade mer, vi umgicks mer, och det var helt okej att vara olika. Nu känns det som om folk letar efter fel, och vi har blivit så snabba på att påpeka vad som inte är rätt. Jag säger det här inte för att jag vill låta som någon som har alla svar, men för att jag verkligen tror att vi skulle må bra av att vara mer öppna för varandras åsikter och visa lite mer vänlighet. Kanske om vi försöker förstå varandra istället för att rätta varandra, så skulle vi kunna skapa ett trevligare samhälle.

    Du har rätt i sak men alltså folk jobbar ju heltid och har pyttelite fritid. Den fritiden ägnas åt barn och en stackars nära vän som man tagit för given. Det finns inte tid eller ork att underhålla kvarterets pensionärer som inte insett att samhället förändrats och inte är så där härligt som på 70-talet innan mobiler och internet.


    Jag önskar att livet var friare men verkligheten är ju inte det och självinsikt måste gå åt båda håll. Jag bjuder gärna in damerna när jag kan och orkar men att nån bara kliver in utan att ens höra sig för först om ett besök är okej. Sånt beteende är inte okej.


    Jag är trött och har nog med att hantera mitt eget liv. Sorry om icke-inbjudna inte har utrymme i det. Sad but true.

  • Anonym (ts)
    Anonym (Anna) skrev 2024-11-20 21:02:34 följande:

     


    Jag förstår att det kan kännas som ett extra åtagande att tänka på de äldre ibland, men är det inte också en del av vårt samhällsansvar? Vi har alla något att ge till varandra, och vi äldre har verkligen något att ge, både i form av erfarenheter och kanske även lite livsvisdom. Att bjuda på fika, eller bara ta en stund för att prata, kan betyda så mycket för oss som inte alltid har samma möjligheter att mötas längre. Det handlar inte om att ge bort något stort eller dyrt, utan om att visa omtanke och gemenskap. Jag tycker att det är viktigt att vi inte glömmer bort de som kanske inte har samma sociala sammanhang längre. Jag minns när jag var ung och fick höra om hur äldre personer uppskattade sådana små gester, och jag tycker det är något vi borde föra vidare. Det är faktiskt det lilla som gör skillnad.


    Jag jobbar med äldre så 9h av min dag kopplar jag på min jobbpersonlighet. Jag lyssnar, stryker, pratar, stöttar, intresserar mig för.


    Är det så mycket begärt att jag helt emotionellt utmattad får vara ifred när jag stänger dörren om mig.


    Jag är introvert vilket betyder att det är en fysisk ansträngning för mig att vara social, ändå gör jag det och jag gör det dessutom väldigt bra, älskar mitt jobb och folk vill att jag ska komma till just dem. 


    Men hemma, då måste jag få vara ifred och ladda mina batterier just för att jag tömmer ut allt jag har på de äldre i jobbet.


     

  • Goneril

    Det här scenariot, att folk bara kliver rätt in utan att vara inbjudna känner jag igen från landsbygden, 50 - 60 - tal. I dag låser man sin ytterdörr, i storstad såväl som på landet. Det är farligt, för sjutton, man lämnar ju fältet fritt för alla tjuvar, jag fattar inte att folk kan vara så godtrogna. Vi har ju säkerhetsdörrar och vi har larm, vilken värld lever TS i? Här måste tidsmaskinen ha varit i farten, jag har aldrig i modern tid hört att nån lever med dörrarna öppna. Det är till och med så att man inte får full ersättning i hemförsäkringen om ytterdörren varit olåst vid stöld och bostadsbolag i storstäder informerar sina hyresgäster om vikten av att låsa.                                                                                                                                     Bortsett från stöldrisken som TS utsätter sig för måste hon underhålla pensionärer. Hon behöver göra andra prioriteringar, till exempel tentaläsa. Vi lever heller inte längre i det tidevarv då man har oändligt med tid att umgås, särskilt inte med människor som bara tränger sig på. Det kan låta hårt och ovänligt att inte ägna eoner av tid med grannar och avlägsna bekanta, men livet ser annorlunda ut än för 50 år sedan och behovet av återhämtning är större.                                                                                                                                               

  • SommarOchSolVårochBlommor

    Haha bara knackar och sen stövlar rakt in?

    Aldrig hänt mig någonsin. Om det hade hänt hade jag nog först flinat åt det absurda sedan hade jag sagt gör inte om det igen. Troligen skickat iväg den oinbjudne med (hade det varit någon jag inte tyckte var kul är det säkert att de fått lämna)

  • Maggena

    Ursäkta mig men jag förstår inte riktigt. Upplåst för katterna? Öppnar de bara dörren och går in och ut? Vad gör de nu när det är låst? Ringer de på och väntar snällt utanför? Eller de kanske har lärt sig hantera nyckel eller du kanske har skaffat kodlås så det bara är för dem att knappa in koden innan de öppnar dörren och går in. Ja det väckte många obesvarade frågor som du kan förstår. 

  • Anonym
    Maggena skrev 2024-11-21 01:01:15 följande:

    Upplåst för katterna?

    Eller de kanske har lärt sig hantera nyckel eller du kanske har skaffat kodlås så det bara är för dem att knappa in koden innan de öppnar dörren och går in. 


    Ja, just det. Nycklar och koder används ju just för upplåsta dörrar.

    TS skriver ju att det inte går att ha "uåålåst för katterna" längre och följaktligen kan inte katterna öppna.
  • Krocko

    Jag hade absolut inte uppskattat om någon knackade och bara klev in, fy så obehagligt!! Du får nog bara ta att du får låsa dörren, inte mer med det. Väldigt oförskämt av de som bara kliver in Kräks

  • Krocko

    Jag hade absolut inte uppskattat om någon knackade och bara klev in, fy så obehagligt!! Du får nog bara ta att du får låsa dörren, inte mer med det. Väldigt oförskämt av de som bara kliver in Kräks

  • Goneril
    Krocko skrev 2024-11-21 09:12:58 följande:

    Jag hade absolut inte uppskattat om någon knackade och bara klev in, fy så obehagligt!! Du får nog bara ta att du får låsa dörren, inte mer med det. Väldigt oförskämt av de som bara kliver in Kräks


    Nej, fortfarande lite förvånad över att folk gör på det sättet, undrar just var TS bor. Min barndom på landet i en liten by i Västra Götaland, 50-tal: Där klev grannar in efter en kort symbolisk knackning på farstudörren. Detta var en annan värld, ett annat liv i ett generationsboende, folk rörde sig överallt. Plötsligt satt några "gubbar" i köket och drack kaffe, det var så livet såg ut. Alla bybor var beroende av varandra, på gott och ont.                                                                                                                                                                                                        Nu klagade någon i tråden på "gnällighet" när folk inte längre omhuldar detta integritetskränkande beteendemönster. Vi lever inte i den världen längre och vi delar inte med oss av allt till grannarna och vi anser att vi själva vill välja gäster i våra hem. Detta betyder inte att vi inte ska vara normalt hövliga och vänliga, men att riskera främmande människor i våra hem när som helst accepterar vi inte.                                                                                                                                                            TS, varför funkar det inte med kattlucka? Det skulle ju lösa problemet.                                                                                                        
  • Anonym (i helvete heller)

    Nix. Klampar man in i det här huset blir man anmäld för hemfridsbrott. Vill inte ha okända i samma rum när jag streamar  onlyfans.

  • Anonym (Anna)

    Jag har tänkt mycket på detta och måste säga att jag har svårt att förstå hur man kan känna sig irriterad över att grannarna vill umgås. Är det inte något fint att de bryr sig och vill vara en del av ditt liv? Många, särskilt äldre, sitter helt ensamma dag ut och dag in och längtar efter en liten pratstund eller en kopp kaffe med någon. Jag tror att det är viktigt att uppskatta den här typen av kontakt. Det är inte alla som har grannar som bryr sig! Det känns nästan som en lyx i dagens samhälle, där många knappt vet vad deras grannar heter. Jag tycker att man ska ta vara på det när människor visar omtanke och vill skapa gemenskap. Om grannarna är äldre och kanske ensamma, varför inte ge dem lite av din tid? Det är inget stort att ställa upp på en fika eller småprata en stund, men det kan betyda så mycket för dem. Och vem vet, det kanske till och med kan ge dig något tillbaka. Jag har själv sett hur sådana möten kan lysa upp både ens och andras dag. Jag hoppas att du kan tänka om lite och se det här som en chans att sprida glädje ? både till dig själv och andra. Att säga nej och dra sig undan kan kännas bekvämt i stunden, men det är något man kan ångra senare i livet.

  • Anonym (suck)
    Anonym (Anna) skrev 2024-12-07 22:15:18 följande:

    Jag har tänkt mycket på detta och måste säga att jag har svårt att förstå hur man kan känna sig irriterad över att grannarna vill umgås. Är det inte något fint att de bryr sig och vill vara en del av ditt liv? Många, särskilt äldre, sitter helt ensamma dag ut och dag in och längtar efter en liten pratstund eller en kopp kaffe med någon. Jag tror att det är viktigt att uppskatta den här typen av kontakt. Det är inte alla som har grannar som bryr sig! Det känns nästan som en lyx i dagens samhälle, där många knappt vet vad deras grannar heter. Jag tycker att man ska ta vara på det när människor visar omtanke och vill skapa gemenskap. Om grannarna är äldre och kanske ensamma, varför inte ge dem lite av din tid? Det är inget stort att ställa upp på en fika eller småprata en stund, men det kan betyda så mycket för dem. Och vem vet, det kanske till och med kan ge dig något tillbaka. Jag har själv sett hur sådana möten kan lysa upp både ens och andras dag. Jag hoppas att du kan tänka om lite och se det här som en chans att sprida glädje ? både till dig själv och andra. Att säga nej och dra sig undan kan kännas bekvämt i stunden, men det är något man kan ångra senare i livet.


    Vad mycket som du tänkt på när du inte verkar läst några inlägg i tråden. Det är inte trevligt att gå in i väggen pga brist på återhämtning heller.
  • Anonym (Hanna)

    Därför man bor utan grannar så man slipper störas av grannar man inte gillar. 

  • Anonym
    Anonym (Anna) skrev 2024-12-07 22:15:18 följande:

    Jag har tänkt mycket på detta och måste säga att jag har svårt att förstå hur man kan känna sig irriterad över att grannarna vill umgås. Är det inte något fint att de bryr sig och vill vara en del av ditt liv? Många, särskilt äldre, sitter helt ensamma dag ut och dag in och längtar efter en liten pratstund eller en kopp kaffe med någon. Jag tror att det är viktigt att uppskatta den här typen av kontakt. Det är inte alla som har grannar som bryr sig! Det känns nästan som en lyx i dagens samhälle, där många knappt vet vad deras grannar heter. Jag tycker att man ska ta vara på det när människor visar omtanke och vill skapa gemenskap. Om grannarna är äldre och kanske ensamma, varför inte ge dem lite av din tid? Det är inget stort att ställa upp på en fika eller småprata en stund, men det kan betyda så mycket för dem. Och vem vet, det kanske till och med kan ge dig något tillbaka. Jag har själv sett hur sådana möten kan lysa upp både ens och andras dag. Jag hoppas att du kan tänka om lite och se det här som en chans att sprida glädje ? både till dig själv och andra. Att säga nej och dra sig undan kan kännas bekvämt i stunden, men det är något man kan ångra senare i livet.


    Det hjälper uppenbarligen inte att du tänker. Ämnet är fortfarande att man fråntas bestämmanderätten över sitt eget hem och att folk begår intrång.
  • molly50
    Anonym (Anna) skrev 2024-12-07 22:15:18 följande:

    Jag har tänkt mycket på detta och måste säga att jag har svårt att förstå hur man kan känna sig irriterad över att grannarna vill umgås. Är det inte något fint att de bryr sig och vill vara en del av ditt liv? Många, särskilt äldre, sitter helt ensamma dag ut och dag in och längtar efter en liten pratstund eller en kopp kaffe med någon. Jag tror att det är viktigt att uppskatta den här typen av kontakt. Det är inte alla som har grannar som bryr sig! Det känns nästan som en lyx i dagens samhälle, där många knappt vet vad deras grannar heter. Jag tycker att man ska ta vara på det när människor visar omtanke och vill skapa gemenskap. Om grannarna är äldre och kanske ensamma, varför inte ge dem lite av din tid? Det är inget stort att ställa upp på en fika eller småprata en stund, men det kan betyda så mycket för dem. Och vem vet, det kanske till och med kan ge dig något tillbaka. Jag har själv sett hur sådana möten kan lysa upp både ens och andras dag. Jag hoppas att du kan tänka om lite och se det här som en chans att sprida glädje ? både till dig själv och andra. Att säga nej och dra sig undan kan kännas bekvämt i stunden, men det är något man kan ångra senare i livet.


    Jag kan förstå att man längtar efter lite social samvaro om man är ensam på äldre dar.
    Men det hör väl ändå till normalt hyfs att inte bara kliva in hos folk.
    När man ringer eller knackar på så väntar man väl ändå tills någon öppnar.
    De kan ju ha andra besökare där eller är upptagna med annat.
    Man måste kunna visa lite normalt hyfs.
Svar på tråden Knacka och gå rätt in??