Hur hanterar jag impulsivt beteende och behov av uppmärksamhet?

Jag har haft ett problem sedan barndomen som jag nu försöker förstå och hantera. Jag inser att det till stor del handlar om ett behov av uppmärksamhet. Jag vill vara rolig och få positiv respons, men det slutar ofta tvärtom. Trots att det inte fungerar som jag önskar, fortsätter jag ändå. Det känns som en impulsiv "attack", där jag går in i roller som ?tramsig? eller ?dum?.

Det här beteendet har påverkat min skoltid negativt. Lyckligtvis har jag inte samma problem i arbetslivet. Där tar jag fullt ansvar och agerar som en lojal, ordningsam och energisk person med arbetsvilja.

För att förbättra mina betyg bestämde jag mig för att gå en allmän kurs på folkhögskola. Där bedöms man genom omdömen istället för betyg, och miljön är mer avslappnad. I början gick det riktigt bra. Jag deltog i diskussioner, skötte mina uppgifter och engagerade mig i allt som kunde förbättra mitt omdöme. Jag var ordentlig och tog ansvar. Vid slutet av första terminen berättade läraren att jag hade fått ett högt omdöme, vilket är ovanligt och något de ansåg mycket imponerande. Det kändes som att jag var på rätt väg.

Men sedan förändrades något. Jag blev skoltrött och började bete mig ?blåögt? och ?oskyldigt? för att få folk att skratta. Även om det skapade skratt, påverkade det mitt självförtroende negativt. Jag kände mig inte som mig själv, och det började ta över. Skolan agerade inte så mycket kring detta, kanske för att jag ändå skötte mig och redan hade ett jobb och fritidsaktiviteter som gick bra.

Jag oroar mig dock för att detta kan bli ett större problem om jag i framtiden vill börja på universitet. Även om jag har goda omdömen från folkhögskolan och troligen skulle bli antagen till den utbildning jag funderar på, är universitetet inte aktuellt just nu.

Det impulsiva beteendet påverkar även mina relationer. Jag kan agera ?korkat? eller överdrivet hyperaktivt, vilket inte alltid uppskattas. Samtidigt märker jag att jag kan vara ordningsam och balanserad i vissa miljöer, som i den bokcirkel jag nyligen börjat delta i. Där känner jag att jag kan vara den jag vill vara ? ansvarstagande och genuin. Jag tror det beror på att gruppens karaktär gör att jag instinktivt håller mig i den rollen.

Många kanske tycker att det låter enkelt att bara ?agera normalt? och tänka på konsekvenserna. Och jag försöker! Men gång på gång faller jag tillbaka i samma mönster. Det känns som en impulsivitet jag inte kan kontrollera. Jag törstar efter positiv uppmärksamhet, men det slutar alltid med att jag får motsatsen ? och det gör mig frustrerad och besviken.

Jag önskar verkligen att jag kunde bete mig lika balanserat överallt som jag gör på jobbet. Jag vet att det skulle överraska många om de såg mig agera så. Jag känner att jag behöver stöd för att ta itu med detta. Ni, tillsammans med min bästa vän, är de enda jag har delat detta med. Att skriva av mig här känns som ett stort steg. Att få respons och stöd betyder mycket.