Tänk om barnet blir allergisk?

Jag tycker att ni väljer fel så klart. Och det är inte alls säkert att ni måste ta bort hundarna, finns inget som säger att den risken är stor alls, snarare tvärtom. Hur gammal är den yngsta? Vet ni hur länge hundar lever? Kommer du/ni fortfarande vara fertila när den är borta?

Värt att chansa på att skaffa barn bara för att man har djur..? Vansinne.

Den yngsta hunden fyller 6 snart och kan bli upp till 15 år, eftersom jag är 27 nu så känns det som att det skulle bli lite sent. Usch vill egentligen inte tänka att någon av mina hundar ska gå bort, fast det är ju ett faktum. 
Förstår att du tycker det låter vansinnigt, det tycker jag egentligen också men älskar som sagt mina hundar över allt annat och vet verkligen inte vad jag skulle ta mig till om dom skulle behöva omplaceras. 

Ja, jag har barn, är inte överdrivet barnkär annars så det är inte därför, men jag vet ju hur fint det är att ha barn och att det finns många som verkligen älskar hela den grejen och verkar vara födda till att vara föräldrar.

Klart att du älskar djuren, men du lär älska ett barn mer, och det finns som sagt INGET som talar för att de måste ut ur hemmet. Du bygger hjärnspöken och det kan sabotera hela ditt liv.

Tro't eller ej, men du kommer älska ditt barn ännu mer. Eller kanske inte mer, men på ett annat sätt. 

Dina hundar kommer att dö inom ett (relativt sett) litet antal år, men ditt barn kommer förhoppningsvis att leva under hela resten av din livstid.

Det går inte att jämföra.

Men som någon skrev - om man inte är redo att prioritera sitt barn så är man inte heller redo att bli förälder. 

Hur som helst så kommer livet att tvinga dig att prioritera barnet framför hundarna om det värsta skulle hända. Tror inte du har hört talas om någon som har satt sitt barn i fosterhem för att kunna behålla sina hundar. 

Låter egentligen som en ursäkt för att säga nej till barn?

Låter inte som att du är särskilt sugen på barn alls utifrån dina svar när du så enkelt avfärdar barn istället för att komma på lösningar och alternativ till att kunna ha både barn och hund. 

Eller så lider ts av något kraftigt slags ångest/orossyndrom.

Ja precis så är det, jag lider tyvärr av GAD så övertänker allt i livet, inte bara detta :/ 

Hoppas att du får terapi? Man kan inte förebygga allt i livet. Man kan inte slippa alla sorger. Men att skaffa barn är en mycket stor glädje för de som vill ha barn, och det är värt att släppa på sin ångest lite grann för den sakens skull.

Hos de allra flesta så är det något som klickar till i skallen när man får barn. Helt plötsligt så är de där hundarna eller katterna man älskar så otroligt mycket inte riktigt lika viktiga längre. Det blir svårt att ändra minnas hur man tänkte när man jämställde den kärleken med kärleken till ett barn. 

Men sen blir man sällan allergisk mot det som finns med från början. Att ha djur är sannolikt ett bra sätt att minimera risken att en bebis ska bli allergisk senare i livet. Barn på bondgårdar brukar sällan vara allergiska 

Om barnet blir allergisk så är det bara att avliva hundarna. Det är ju bara djur.

Det hände en släkting till mig. De hade en hund som de älskade enormt. Sen fick de ett barn som blev allergisk och de fick omplacera hunder. Det var en djup sorg för släktingen i många år. Hen skaffade aldrig mer djur igen sen, eftersom även nu när barnet blivit vuxet så är han där ofta, och släktingen kom nog heller aldrig över traumat från att ha lämnat bort hunden. 

Han älskar sitt barn och valet var självklart, men det gör inte sorgen mindre. 

Har man redan ett barn så kommer det nog av sig själv att man måste ta bort djuret, men har man inga barn och djur betyder så mycket så kan man gott fundera på hur man vill välja. Jag har också vänner som har valt att leva med hundar och inte skaffa barn, och de är lyckliga. 

Man måste inte göra som normen säger. Känn eftee själv vad som är rätt för just dig. 

Sen du, vid 27 håller verkligen inte tiden på att rinna ut. Du har inte ens kommit upp till svenska medelåldern för första barnet, och du har många år kvar tills fertiliteten brukar börja sjunka. Så stressa inte fram ett beslut. 

Då hoppas jag att du aktivt söker hjälp , för att skaffa barn med GAD kommer vara rena mardrömmen för dig annars och det kan bli riktigt farligt.

Jag tror risken är mycket större att hundarna kommer må dåligt av barnet, istället för tvärtom. Många skiter i sina husdjur när barnen kommer, orkar inte engagera sig och håller inte koll på barnet som kanske bråkar med hunden.