Felaktigt embryo, kvinna blev av med vårdnaden efter 2 år

Du får tycka vad du vill. Men du har ju inge koll på anknytning och barns trygghet. 

Barnet är i magen i ca 9 månader. Barnet får en relation med sin mamma redan då. Hjärtslag, rösten, doften, vad mamman äter?. 

Det är definitivt en komplex fråga och en tragisk historia!

Man flyttar dock på tvååringar lite då och då som t ex vid adoptioner eller till en fosterfamilj så omöjligt är det inte att växa upp och bli en lycklig person trots detta. Det som känns fel i det här fallet är väl att båda föräldraparen är fullt fungerande föräldrar som vill ha barnet. 

Jag tror inte att man har något val i den här frågan. Embryot tillhörde de biologiska föräldrarna och kliniken har begått ett uppenbart fel. Då är det de biologiska föräldrarna som lider mest skada i jämförelse med de andra föräldrarna. Om de skulle ta saken till rättegång har boendeföräldrarna inte en chans.  

Sedan skulle jag som mamma försöka hålla kontakten med de "felaktiga" föräldrarna och skicka bilder mm på barnet och hälsa på för att de skulle få behålla någon form av kontakt. 

Det värsta är att det uppdagades redan när hon var liten, men att man inte gjorde en grundlig genomlysning av alla föräldrar som bevarat embryon på kliniken så att man kunde ha sett vilka de biologiska föräldrarna är tidigare. Även det ser jag som klinikens fel. Både flickan och båda föräldraparen förtjänar höga skadestånd. 

Det har du faktiskt ingen aning om.

Jag har för mig att jag läste om ett liknande fall för flera år sedan. Där hade antingen embryona blivit bytta (kvinna A fick kvinna B?s embryo och kvinna B fick kvinna A?s embryo eller om det var att barnen blivit växlade på tidigt bb. Minns inte exakt. Där hade i alla fall föräldraparen valt att flytta ihop. De bodde ihop i en villa, hade varsin våning i huset som sin och uppfostrade båda barnen gemensamt.

Känns komplicerat med betydligt mer rimligt. Alternativt att man ändå har rätt till umgänge med sin genetiska familj. Kanske inte möjligt för alla att just bo ihop men att man ändå har rätt att umgås känns väldigt viktigt. 

Jag blev också bestört av artikeln när jag läste den. Jag tycker att flickan definitivt ska få stanna hos den enda familj hon känner och har.

Jag förstår att det måste vara chockartat att inse att ens embryo hamnat hos andra och nu är en flicka på två år. Trots det tycker jag det är så otroligt själviskt och självcentrerat att kräva att en redan existerande familj ska splittras. Jag skulle ha gjort ett nytt försök att få barn, och antagligen sett till att skapa en relation med familjen så att jag blev en del av flickans liv.

När det blir verklighet tror jag nog inte att du resonerar så.

Jag tycker att det är självklart att barnet ska vara med sina riktiga föräldrar, alltså de genetiska. De valde inte att ge bort sitt barn.

Om man verkligen älskar sitt barn så tar man inte ifrån barnet dess trygghet. Barnet vet inget om sitt genetiska ursprung 

Visst visst.
Det är för att man verkligen älskar sitt barn och vill ha det hos sig.

Det är inte ett skolbarn vi pratar om.

Jag förstår hur du tänker, men det finns ju väldigt många olika situationer där barn har varit tvungna att flytta från sin trygghet. Dessutom hade de vetat att det inte var deras barn ända sedan babyn låg i magen. Redan då skulle man ha gjort en grundlig screening av alla klinikens patienter för att ta reda på vem som var biologisk förälder till detta barn och informerat boendeföräldrarna att detta barn inte kommer få stanna hos dem. Så många saker har gått snett här. 

Hur som helst är det kliniken som är boven i dramat. Vissa fel får man bara inte göra. Det måste kollas och dubbelkollas innan man sätter in ett färdigt embryo.

När jag går till sjukhuset för röntgen t ex så måste jag upprepa mitt personnr flera gånger så att de vet att det handlar om rätt person. Det här är ju en ännu viktigare situation där man borde vara två personer som kollar patienten och som dessutom kollar varandra.

Vad jag förstår hade de båda kvinnorna haft en tid samma dag och den som skulle gått in först hade gått in sist och tvärtom, så fel embryo sattes in. 

Att förlora sina föräldrar är nog det värsta man kan utsätta en tvååring för. Ett skolbarn kan man prata med och förklara. En tvååring är väldigt nära sina föräldrar, de har inte vidgat sin värld ännu på det sättet som ett skolbarn har. 

Bara för att de inte kommer min as smärtan betyder ju inte att smärtan är mindre när de upplever den.