Ni med äldre barn som hade en jobbig treårstid...

Det kan vara en jättejobbig tid. Vi hade det skittufft med vår treårige son. 

Vid fyra år vände det och idag är han en jättefin tonåring. 

Håll ut. Men markera när han gör dumma saker för man får inte komma undan med saker bara för att man är i trotsåldern.  

Ja en del krabater har verkligen explosiva utbrott under trotsålder, puh.
Envisa, viljestarka som tusan och testar gränser man satt innan testat och testas så man blir gråhårig!
Stå på er och ha tålamod tålamod tålamod trots att man kokar inbords och bara vill ge upp och låta barnet få sin vilja.
Så envisa barn går det INTE att kompromissa med, bara hålla det kort att Nu räcker det, sedan om det behövs lyfta bort barnet och erbjuda något annat ( om barnet vill ha något som den inte får) och  bara låta barnet hantera sin besvikelse och lugna ned dig, en del barn behöver hjälp med att lugna ned sig tex Behöver du en kram? 
ibland är det bättre att låta barnet lugna ner sig först på egen hand och sedan kan man erbjuda en kram.
Ibland är det bättre också att vara fåordig och inte prata så mycket om händelsen, barnet vet oftast att den gjort fel, det räcker oftast med tex: Vi skriker och slåss inte, du kan prata och berätta om vad du behöver. Behöver du en kram? 

Här lugnade det ner sig vid 3 1/2- 4 års åldern.

Och försök att inte ha dåligt samvete för att barnet gråter, det är oftast ett tecken på att barnet har förstått att den agerat felaktigt, är besviken och kanske även ledsen  över att mamma och pappa blev arg på honom och vill bli sams igen.

Ja en del krabater har verkligen explosiva utbrott under trotsålder, puh.
Envisa, viljestarka som tusan och testar gränser man satt innan testat och testas så man blir gråhårig!
Stå på er och ha tålamod tålamod tålamod trots att man kokar inbords och bara vill ge upp och låta barnet få sin vilja.
Så envisa barn går det INTE att kompromissa med, bara hålla det kort att Nu räcker det, sedan om det behövs lyfta bort barnet och erbjuda något annat ( om barnet vill ha något som den inte får) och  bara låta barnet hantera sin besvikelse och lugna ned dig, en del barn behöver hjälp med att lugna ned sig tex Behöver du en kram? 
ibland är det bättre att låta barnet lugna ner sig först på egen hand och sedan kan man erbjuda en kram.
Ibland är det bättre också att vara fåordig och inte prata så mycket om händelsen, barnet vet oftast att den gjort fel, det räcker oftast med tex: Vi skriker och slåss inte, du kan prata och berätta om vad du behöver. Behöver du en kram? 

Här lugnade det ner sig vid 3 1/2- 4 års åldern.

Och försök att inte ha dåligt samvete för att barnet gråter, det är oftast ett tecken på att barnet har förstått att den agerat felaktigt, är besviken och kanske även ledsen  över att mamma och pappa blev arg på honom och vill bli sams igen.

Skulle säga att det värsta gick över vid 3,5 års ålder. Men det var många tuffa månader där jag kände mig som världens mest tjatiga mamma.

Många pratar om avledning och jag är faktiskt lite emot det. Ja, i vissa situationer kan det vara nödvändigt (affären/sociala tillställningar m.m.) men annars så känner jag att barn måste få sitta i sina känslor lite. Att få sitta i nej:et och få lära sig att acceptera att man inte alltid får som man vill. 

Men samtidigt så tycker jag också det är viktigt att ta ett steg tillbaka ibland och fundera om alla nej verkligen är befogade eller nödvändiga. Att även ge barn möjlighet att få bestämma över vissa saker. Förekom. Vet man med sig att vissa saker ofta leder till konflikt, som t.ex. kläder så förekom och ge barnet uppgiften att ta fram sina ytterkläder själv. Det funkade så bra med min äldsta; att ge honom uppdrag. 

Min son var riktigt jobbig som 3-åring och 6-åring. Riktigt uppkäftig och svår att hantera på många sätt. Han är idag en lugn,  trevlig och lätthanterlig tonåring. =)