Anonym (Reality check) skrev 2024-12-01 23:14:20 följande:
Du har fel. Bara för att det inte blir negativa effekter så betyder inte det att man inte är beroende. Dessutom blir det en negativ effekt på mannens kropp om inte annat, men du tycks missa att både ts och deras gemensamma barn mår dåligt av detta och deras familjeliv påverkas också. Dessutom är mannen aldrig körbar, vilket inte heller är bra.
Håller helt med. Och talar av egen erfarenhet.
Min man är alkoholist och det är han införstådd med att så är det. Han har haft ett riskbruk sen vi var unga (20+ år sen vi blev ihop). Men det är inte som någon farbror med röd näsa som raglar runt vilket folk verkar tro utan det är mest i hemmets trygga vrå. Och det svåra är själva missbruket. Som är som vilket missbruk som helst, som skapar skam och känslor av skuld.
Som någon skrev att det smusslas, det kunde stå ölburkar på väldigt märkliga ställen plötsligt. Som att han aldrig handlade på Systembolaget med kort för att inte jag skulle märka utan till detta tog han alltid ut kontanter. Som att han kunde ställa en flaska vitt vin i kylen och säga "den här köpte jag till dig" för att normalisera att om jag drack så var det ok för honom också (och jag tar ett glas vin kanske 2ggr i månaden på fredag kvällen eller tillsammans med mat så jag dricker inte ens en flaska själv innan den blir gammal). Han har också varit en sådan person som faktiskt är roligare att umgås med när han är nykter, så alkoholen har liksom aldrig "behövts" om det går att förstå. Han har mer humor, skrattar och är en jättehärlig person. Som påverkad av alkohol blir han tystare, mer sluten. Sen träder förstås effekterna av och påverkan av alkoholen in ändå, dvs att han får sämre konsekvenstänk och så.
Han valde att avstå helt vid en viss tidpunkt och jag hakade förstås på. Det vore ju annars som att jag satt med en enorm godispåse i knät varje kväll - det hade varit elakt. Och det var ingen större effort från min sida.
Sen märkte jag plötsligt att det var lite mer spring än vanligt till verkstan på tomten, att han började prata lite mer oartikulerat (ett tecken!) och lite andra såna små tecken.
Nu är det nolltolerans igen eftersom vi har tonårsbarn som vi (särskilt jag) märker har snappat upp det här. Dessutom kan det bli fråga om sena hämtningar från träningar eller vänner samt även övningskörning kvällstid och då går det ju inte om pappa har druckit öl liksom.
Just när det gäller alkoholmissbruk så har arbetsgivaren ett stort ansvar, och kan i sin tur få ersättning för stödinsatser som sätts in så arbetsgivaren själv behöver inte alltid stå för kostnaderna. Vore det möjligt att gå den vägen?
Jag blir beklämd av dem som tycker att det inte är så farligt osv. Det är en stor utmaning för den som är drabbad förstås men också för den som riskerar att bli medberoende!
