Är det okej att fråga om någon har en diagnos?

Nej  det är inte okej, såvida ni inte är vänner. 

Självklart är det inte okej och det vore ett avvikande och mycket konstigt beteende. Eventuella diagnoser är det upp den till som har den att berätta om OM hen vill.

Om man är nära vänner så kanske, men inte annars.

Jag tänker att om en människa är lite udda så är den. Jag märker ju hurdan hen är, oavsett om någon psykolog har satt en etikett på hen eller inte. 

Nej.

Vad är syftet med frågan?
Om personen stör undervisningen kan du säga till om det.

Självklart är det inte ok, och varför har du behov av att fråga? Personen är väl som den är oavsett. Om personen själv vill berätta för att få mer förståelse eller underlätta relationer t ex, är det personens eget val.

Har du problem med personen? Går personens beteende ut över andra? Ta det med läraren eller personen direkt, men blanda inte in diagnos. Och påverkar det inte andra, kan jag inte se att det behöver dryftas alls. Det är inget brott att vara udda eller avvikande. 

Vad menas med avvikande? 

Om personen stör undervisningen, beter sig illa eller inte går att samarbeta med (vid grupparbeten t ex) ska du ta upp det. Helst med både läraren och personen.

Annars ska du lämna personen ifred, och diagnos är inte relevant öht. Antingen är personen inget problem, och då har andra inte med eventuell diagnos att göra. Eller så är personen ett problem, och då kan det ändå inte skyllas på en eventuell diagnos.

Om personen själv vill berätta är det en annan sak, men det finns ingen anledning att ställa frågan. 

Nej, verkligen inte!

Nej

Nej, det är inte ok

Jag tror att det finns en skillnad mellan generationerna här. För mig, som 35-åring, känns det helt fel att fråga någon om de har en diagnos, men jag tror inte att samma gäller för dagens tonåringar/nyblivna 20-åringar. Diagnoser har inte samma stigma och de är så pass vanliga att det inte är en stor grej att fråga.

Spaning från yngre brorsa med sina kompisar och framför allt nya bekantskaper.

Men att ställa en sådan frågan Är ju att fråga om vad det är för fel på den. Det blir ju inte en allmän nyfiken fråga. 

Nej det är inte okej och frågan är vad du skulle använda svaret till?

Om personen svarar Ja, jag har adhd, vad ska du göra med det svaret?

Nu var jag den som var utsatt för detta. Jag kände mig väldigt utsatt. Har gjort adhd utredning tidigare, uppfyller inte kriterierna och har en särskild begåvning utifrån utredningsteamet. Jag har A på alla inlämningsuppgifter så presterar inte dåligt utbildningsmässigt heller. 

Jag har däremot liten förståelse för att man kan ställa en sådan fråga seriöst, inte skämtsamt och fram för allt att man saknar en relation till personen i fråga. Jag tolkar ju frågan mer eller mindre vad är det för fel på dig? 

Vad personen skulle med informationen till är också högst oklart. 

Jaha, då förstår jag. Vilken oförskämd fråga! 
Nästa gång (om det blir någon nästa gång) kan du svara: Nej, har du? om någon frågar om du har en diagnos.

Förmodligen var det en person som är avundsjuk på dina studieresultat och ville förklara bort dina framgångar med att du har en diagnos som är någon slags superkraft eller något. 

Lycka till med studierna! Skit i sådana idioter. 

För de flesta är det rätt självklart att man inte ställer den frågan, såvida man själv inte har någon diagnos som gör att man inte förstår det.

Varför pratas det så mycket om dessa diagnoser? Vi är olika personligheter! Varför måste man då ha en diagnos? Det fanns inte förr i tiden, vi accepterade att vi är olika. Och att fråga någon om de har en diagnos är mycket oartigt. Vi måste lära oss att acceptera att vi är olika, och bra är väl det. Och det måste vi respektera, och inte sätta in folk i olika fack som utgår från vad vi själva tycker.

Om Ts anser att någon är konstig så är det kanske tvärtom, och det är den andre som är normal? Hur kan Ts avgöra vad som är normalt eller inte? 

Du kanske har en poäng. Ingen i min familj vet om att jag har en diagnos, för de som är 50+ i min släkt används såna frågor för att håna folk. En ung släkting har ADHD och har blivit hånad för det av familjen sedan diagnosen fastställdes och tas fortfarande inte på allvar, trots 25+ år idag. 

Men nej såklart inte