Behöver råd – Hur hanterar jag detta för mina barns skull?

Jag är ingen förespråkare för skilsmässa så fort det är någonting. Tvärtom så anser jag att har man valt varandra och valt familj tillsammans så är det det som gäller livet ut oavsett hur känslor etc förändras. Dock, i fall som det här när det faktiskt finns våld med i bilden så är skilsmässa enda vägen att gå. Saker som våld eller otrohet är direkta vägar till separation. Du ska inte behöva leva med att bli utsatt för våld och barnen ska inte behöva växa upp och bevittna våld mellan föräldrarna. 

Det är dags för henne att ta av sig offerkoftan och börja ta lite ansvar för sitt agerande och mående. Hon kan inte använda sin diagnos som sköld och bete sig hur som helst för det. Sen att det är alla andras fel att hon gått in i väggen - där har man själv ett ansvar att äga sin situation. Att hon skulle laga mat och städa i åtta timmar per dag känns också helt befängt, eller så är hon sjukt ineffektiv. Rimmar ju sådär med att hon skulle vara sååå bra, då hade hon väl inte gjort sig till ett offer för omständigheterna så att säga. 

Sätt hårt mot hårt när hon säger att du aldrig kommer hitta någon bra och hon vill skiljas. Berätta att det lär finnas en uppsjö av diagnosfria kvinnor som klarar av att arbeta, inte stickar sig en offerkofta och använder den som ursäkt för att inte ta tag i sitt liv. Fråga henne också hur hon tänkt klara ekonomin och rodda barnen varannan vecka. Och hur hon hittar någon som tycker att ovanstående omständigheter (sjukskriven, ensamstående förälder) är särskilt attraktivt. 

Hoppas barnen berättar i skolan eller på förskolan. Då riskerar du också förlora dina barn för att du inte skyddade dom från detta. 

Du har en skyldighet att skydda dina barn från att leva med detta varje dag. Barn ska inte bevittna våld bland sina föräldrar. 

Hej!

Jag har arbetat med och gör det ännu med kolleger med ADHD och jag måste faktiskt säga att de har och är mina allra bästa arbetskamrater jag någonsin har haft!
De har alltid varit att räkna med och har alltid visat stort engagemang och vi har alltid haft och har ett fantastiskt samarbete där vi kompletterar varandra och får saker gjorda, starkt teamwork.

Vad jag vet lever dem i bra och starka förhållanden med sina respektive.

Att ha ADHD är ingen ursäkt att vara otrevlig eller trycka ned någon, har man självinsikt så arbetar man på de bitarna som inte fungerar väl, det behövs en jävla och pannben vilja att hitta en struktur och funkar det inte kan man inte bara lägga sig ner och ge upp.

Klart att ADHD kan vara ett hinder i mycket och det kan bli lätt att bli utbränd MEN att inte ha några MÅL framåt och att vilja få det att funka, speciellt om man har familj är inte rätt mot de inblandade.
Ni lever i ett destruktivt familjeliv och barnen har dåliga förebilder.

Det finns en gräns med allt och det är inte bara en person som ska jobba på förhållandet och vara den som allt hänger på och dessutom få skit för det och själv må dåligt.
Man har ett ansvar oavsett och man måste inse vad man själv bidrar med och vilken dynamik man skapar i familjen, en diagnos kan inte vara en långsiktig ursäkt medan någon annan går under.

Du behöver ställa ett ultimatum och få veta vad hennes långsiktiga mål är nu när hon vet att det hon gjort hittills inte har hjälpt.
Man kan inte lägga allt hopp i att vi har det ju så bra annars, att hon kan vara kärleksfull.

Tänk på dig själv nu och barnen.


Ps jag har också ADHD och det har inte begränsat mig sedan jag lärt mig olika strategier och aldrig att jag lastat över mina problem på andra, lättat på hjärtat ja, men också tagit emot den hjälpen jag behövt och till sist a l d r i g gett upp att leva ett härligt och kärleksfullt liv med mina nära och kära! 

Jag tycker såhär. Du har kämpat länge nog och det har inte blivit bättre. Ha inte dåligt samvete om du funderar på att gå vidare utan henne i livet. 

Det krävs ju två för att en relation ska fungera. Era barn behöver lugn och ro och om du ska ha en relation så ska den vara en bra förebild för barnen, något de kan relatera till på ett bra sätt när de själva ger sig in i kärlekslivet. 

Jag tror du vet innerst inne att detta har kommit till vägs ände. Men det är svårt att nästla sig ur en lång och komplicerad relation. Jag tror ändå att det är rätt väg att gå i ditt fall. 

Har du övervägt att det här kanske faktiskt är hennes riktiga jag? 

Våld och psykisk misshandel kommer smygande, särskilt när man blir alltmer fäst vid varandra genom att flytta ihop och få barn tillsammans. 

För kvinnor är ovanstående riskfaktorer och det är säkert samma sak med kvinnliga förövare. Nu är du bunden till henne och hon behöver inte hålla tillbaka de sidor hon kanske lyckades dölja i början. 

Man blir inte som hon pga ADHD och utbrändhet. Att ta steget att använda våld handlar om något annat . 

Är det något jag har lärt mig av att gå igenom din situation så är det att vissa människor saknar delar av känsloregistret och det går inte att nå dem genom empati och förståelse eftersom de inte fungerar som vi eller kan förstås utifrån hur en normal person fungerar. 

Jag lämnade mitt ex eftersom jag inte ville utsätta mitt barn för den situationen. Du kanske tror att du döljer det som pågår men de förstår mycket mer än man tror. 

Utifrån din beskrivning av henne tror jag inte att någon i den här tråden skulle anlita henne som barnvakt och dina barn lever med henne hela tiden. De behöver skyddas från henne. 

Jag känner ingen som tackar sina föräldrar för att de höll ihop en destruktiv relation för barnens skull.

Du har normaliserat en situation som är både farlig och destruktiv. Du måste prata med en terapeut eller liknande. Jag har själv haft kontakt med kvinnojouren så jag vet inte hur mansjouren fungerar men det är ju också ett alternativ. 

Ta det från mig som har gått igenom det du beskriver - lämna henne så fort du kan och ta barnen med dig. Hon kommer säkert att hota med både det ena och det andra men bry dig inte om det. Du kan även ringa familjerätten för rådgivning. 

Jag gillar inte att folk ibland slänger sig med diagnoser men hon har flera oroväckande drag som självfallet våldsamheten men även en parasiterande livsstil och ett manipulativt beteende. Hon påminner om mitt ex som har (konstaterade) psykopatiska drag. 

Du ska kräva att ni tar hjälp utifrån.
Beställ tid på familjerådgivning. Gå dit själv om hon inte följer med.
Du måste visa att nu släpper du in hjälp utifrån. Vägra befinna dig på platsen där hon och ingen annan bestämmer.
Hon måste ta emot hjälp utifrån. Det här är inget som ni kommer reda ut själva.
Om du beslutar dig för separation så är det viktigt att ni har ett bra samarbete. Där kan familjerådgivning underlätta

Du är misshandlad. Lämna, idag.

En diagnos ursäktar inte elakheter och våldsamt beteende och även de flesta med NPF förstår detta.

Sök ensam vårdnad om barnen direkt och orosanmäl tills du får det.

Den här kvinnan kan sedan antingen söka hjälp för att jobba på sitt beteende eller gå under, du kan inte fixa det åt henne.