ni som jobbar med lön? löneadministration, lönespecialist? hjälp?

Jag har läst på Iterum och jobbat som lönespecialist eller med HR & lön i olika befattningar i 15 år snart. Och det du beskriver som du tycker är svårt är ju inte relaterat till det yrket. Utan till att ha ett administrativt arbete i kontorsmiljö.
Jag menar att det inte spelar någon roll ur den aspekten om du hanterar bygglov, är redovisningsekonom eller lönespecialist.
Du har en arbetsplats, du hör till en enhet/grupp, du har kollegor att förhålla dig till, du förväntas delta till att skapa en god arbetsmiljö osv.

Vidare om man tar de exempel jag gav så lär nivån av förväntad interaktion med andra människor variera. En del roller eller yrken sker mer i bakgrunden. Man kanske sällan har kontakt med andra än sina kollegor i sitt dagliga arbete.
Eller så är man ekonom mot en viss gren av organisationen så att man har mer kontakt med alla dem än sina egna kollegor. Under en arbetsdag.
Eller så är det som ofta inom lön att det ingår att kunna svara på frågor från medarbetare kring lagar, kollektivavtal, löner, semestrar, vab, inlogg till system mm. Jag känner nog få som arbetar med lön som bara sitter på kammaren och pysslar med sitt så att säga. Så något mått av att tycka om att ha kontakt med människor ska man nog ha. Kontakt kan förstås ske i ärendehanteringssystem eller per e-post också men man kommer inte ifrån att det ibland är enklare att ta ett samtal istället för att mejla fram och tillbaka eller att koppla upp sig på teams och pedagogiskt förklara för någon hur hen ska göra en viss ska. 

Om man inte går mot systembiten till exempel. Som systemförvaltare (har haft den rollen i ett antal år) pratar jag ju aldrig direkt med en medarbetare. Där är det HR som bidrar med analyser om hur lönesystemet måste hantera vissa saker utifrån kollektivavtalet, det är IT som hjälper mig med inläsning av filer och ser till att uppdateringar mm planeras in i driften, det är systemleverantören som är min support för att få till de lösningar som behövs och som jag kan ställa krav på. Och sen kollegorna förstås, att få in deras input och samtidigt utbilda dem på hur det kommer att se ut i systemet, funktionaliteten mm.

Så det kommer att vara skillnad på hur "en dag på jobbet" ser ut i en roll som lönespecialist och när man arbetar på ett lager. Det är viktigt att man tänker på sånt också när man väljer utbildning/yrke. Tycker jag.
Hur VILL jag att en dag ska se ut? 
Framför datorn?
Utomhus några timmar om dagen?
Hemma eller på ett kontor?
Ensam i min roll eller gärna i team?
Stor eller liten arbetsplats/stort eller litet företag - här skiljer det ju massor!

Hej och tack för ditt svar.
Ja det kan såklart variera stort beroende på vad man jobbar med. Jag är väl bara allmänt kass på kallprat och inte så bra på att komma in i gruppen. Vet inte varför. Men det spelar egentligen ingen roll vilket jobb det gäller eller vilken bransch för det är ganska likadant överallt för mig.. Börjar tappa hoppet lite.. inte bara till utbildningen men till arbetslivet överhuvudtaget. Jag passar inte in någonstans och mår alltid bara dåligt av alla jobb... Får väl skita i att jobba annars och leva på soc eller något... Haft en del olika jobb och det är alltid samma sak, "du är lite tyst", "du säger inte så mycket ","du har inte kommit in i gruppen riktigt "... Nä jag vet men vad fan ska jag göra då,  jag är tyst som person och har inget intresse av att fejka för att komma in i nån grupp.. Klickar jag .ed någon så gör jag men aldrig haft ett behov av att vara bundis med precis allihop..
Jag trivs med att sköta mitt och göra litt bästa. Jag är där för att jobba,  inte för att socialisera och snacka annat... Men mitt sätt att vara verkar som sagt inte vara accepterat idagens samhälle så tappar som sagt hoppet snart... och ger upp allting..

Vill du så kan du. Jag gillar heller inte att småprata och skulle föredra att jobba själv i lugn och ro. Ändå har jag klarat av en chefsroll där jag hela tiden måste prata och interagera med andra människor. Vissa dagar är skitjobbiga och ibland mår man inte direkt toppen. Men så är det att arbeta. Det är inte alltid kul eller känns bra.

Det viktiga är att du ändå har något slags intresse för arbetsuppgifterna och känner att det ger dig något att jobba med det. Då tror jag du klarar av det övriga.

Ja så kan det ju vara att man kan tvinga sig till det om man har viljan.. Men jag vill inte må dåligt på jobbet heller.. Ska man verkligen behöva det..
Tycker det är sjukt svårt att få en bra bild av hur det är att jobba med lön i verkligheten för man får så många olika svar om hur det är.. Vissa säger att det är jätte självständigt och fritt och att man mestadels har kontakt med anställda och chefer skriftligt eller ibland via telefon typ. Att man kan jobba hemma en del och styra mycket själv osv. Men andra menar att det är ett väldigt socialt arbete istället... Så jag vet inte vad jag ska tro.. Är det alltför socialt så vet jag inte om jag fixar det.. Plus att jag måste bli accepterad som jag är också på arbetsplatsen vilket jag aldrig blivit hittills... Jag är en ganska tyst och eftertänksam person som inte har behovet att prata jättemycket. Jag tar rast med alla men gillar mer att vara åhörare och lyssna och eventuellt inflika något då o då som mest.. sen återgå till arbetet och göra det jag är där för liksom..

Får ta mig en riktig funderare om jag ska hoppa av utbildningen eller inte och söka andra sorters jobb.. typ städare eller lagerjobb eller något där man antagligen är lite mer ensam... Alternativt ger jag upp arbetslivet helt som sagt..

Det är nog väldigt olika beroende på arbetsplatsen och vad du har för roll. På vårt företag kan de som arbetar med ekonomin sitta ganska ostört och delvis även jobba hemifrån. Om det däremot är ett stort företag och du t ex ska arbeta med HR frågor så gissar jag att det blir betydligt mer socialt.

Naturligtvis ska man inte vantrivas på jobbet varje dag men jag tror heller inte man ska ha orealistiskt höga förväntningar. Ja det finns de som älskar sina jobb men vi är också många som bara går dit för att göra det vi ska och försörja oss. Att du funderar på att helt ge upp arbetslivet för att du inte riktigt kommit in i grupper eller har svårt för att kallprata låter rätt extremt. På vissa jobb trivs man bättre/känner sig mer accepterad och på andra mindre. Det är en del av arbetslivet. Går alltid att byta tjänst om man vill röra på sig.

Jag tycker du ska satsa på ett arbete som du finner intressant och givande. Sen tror jag det övriga kommer att lösa sig. Du får skaffa lite skinn på näsan och träna dig på grundläggande kallprat. De flesta människor pratar gärna om sig själva så du behöver inte ens hålla låda själv så länge du kan ställa lite frågor och inflika något emellanåt.

Jag är introvert i sociala administrativa roller. Jag hjälper mina kollegor, säger hej etc. Men lunchtimmen är helig! Antingen går jag ut själv och äter eller så sitter jag med hörlurar och en bok eller streamar något. Jag är sällan med och fikar dagligen utan endast när det är något firande. Jag tar mina pauser när det passar mig helt enkelt. 

Jag har varit på arbetsplatser där de tyckt att jag varit udda och jag har haft arbetskamrater som accepterat mig för den jag är. Två av mina bästa vänner är sådana arbetskamrater (nu fd). 

Sen är det lite så också att man får ta på sig "vuxenkläderna" och helt enkelt "fake it till you make it". 

Jag avskyr att prata inför folk och stora grupper men har, med den kompetens och de arbetsuppgifter jag haft, ofta hamnat i situationer där det behövts göras. Ingen kan någonsin se på mig hur mycket jag avskyr det. Jag får ofta beröm för dessa genomgångar och presentationer för jag låtsas, jag spelar en roll när jag står där. 

Men man behöver inte kallprata och man ska inte må dåligt.
Då handlar det nog mer om att hitta rätt plats för en själv. Rätt miljö och rätt arbetsplats, och det gäller ju oavsett om man är lönespecialist eller ekonom eller jobbar på ett lager. Även lagerarbete kan jag tänka mig är olika beroende på var någonstans? Likaså är det olika stämning på olika McDonaldsrestauranger beroende på vilka som arbetar där... tänker jag mig.

Som någon annan skrev, alla lever inte för sina jobb. Man hittar något som man råkar ha fallenhet för eller som man i varje fall tycker är så pass intressant/välbetalt/roligt så att man kan gå dit x antal timmar per vecka eftersom det möjliggör för en att förverkliga annat vid sidan om. 

Att folk har beskrivit löneyrket på olika sätt är väl just för att det skiljer sig mellan arbetsplatser. Man kan vara mer som en kugge i ett maskineri om man jobbar på ett stort sjukhus eller med outsourcing till exempel. Eller så är man en mindre enhet,  ihop med tex HR eller ekonomi, där det kan krävas lite mer direktkontakt. Men jag tycker inte att du ska dissa yrket utifrån det här, för du kommer behöva hitta "din" plats oavsett yrke.