• Anonym (Ålder?)

    Desto äldre jag blivit, desto mer ser jag ego, omoral och empatilöshet - Bara jag?

    Jag har alltid varit känslig, men jag har aldrig riktigt sett saker ur det här perspektivet tidigare. Nu när jag har gjort det, känns allt bara jobbigt.


    Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera den här texten, eller ens om jag borde skapa en tråd. Jag vill inte sprida sorg till andra människor.


    Till saken: Jag upplever att många verkar sakna moral, och att det handlar mer om ego och empatilöshet.


    Jag hade ett samtal med en person som jag känt under flera år. Jag har alltid känt att den här personen har haft en tendens att vara självisk och inte alltid visat så mycket känslor för andra, men ibland har jag ändå sett en glimt av sympati, vilket har fått mig att uppskatta personen ändå.


    Personen började nyligen på lärarutbildning och började sin praktik. Jag blev glad för hennes skull eftersom hon tidigare har pratat om denna ambition. Jag blev nyfiken på varför just den här vägen lockade henne så mycket.


    Jag förväntade mig att hon skulle prata om hur härligt det är att undervisa, eller hur mycket hon gillar att arbeta med framtidens generationer. Men hennes svar var helt enkelt att det handlar om hennes eget ego. För henne är det som att stå på en scen. Hon gillar att tala.


    Och det var allt. Inget om elever, barn eller ungdomar. Dessutom har hon pratat positivt om barnaga.


    Jag har också en egen "verksamhet" som är en hobby och ingen inkomstkälla. Den har blivit ganska populär, och flera personer har hört av sig till mig för att samarbeta. Jag blev glad och skrev på ett kontrakt för ett samarbete. Vi skulle marknadsföra varandra, och på så sätt skulle jag kanske kunna tjäna mer, men fortfarande utan att få in någon direkt inkomst. Jag skulle få betalt på andra sätt, medan personen jag samarbetade med skulle få en inkomstkälla. Det störde mig inte, men han följde inte ens avtalet. Jag "hjälpte" honom mot min vilja, och sedan avslutade vi samarbetet.


    En ny person kom in i bilden, och den här gången var jag mer beslutsam. Jag tänkte att om jag ska hjälpa någon med marknadsföring så vill jag åtminstone skriva ut en faktura. Pengar spelar ingen stor roll för mig, men eftersom människor inte följer avtal, så känns det enklast att göra det på det sättet. Men jag tyckte att den här personen verkade opålitlig och jag ville inte marknadsföra hans verksamhet, så jag valde att avstå.


    Jag har sett så mycket ego under tiden jag har hållit på med min verksamhet.


    Och det är inte allt. Jag ser det här överallt. Folk trycker ner andra för att lyfta sig själva, och allt känns så omoraliskt. Det verkar som att ingen bryr sig om andra än om sig själva och sina egna affärer.


    Jag känner mig verkligen ledsen.

  • Svar på tråden Desto äldre jag blivit, desto mer ser jag ego, omoral och empatilöshet - Bara jag?
  • Anonym (Filosofen)

    Du håller på att bli gammal och är inte lika naiv om hur världen ser ut. Det man får på köpet är en form av cynisk bitterhet som oftast är förknippat med att bli äldre. 


    En lekfull 10åring har inte detta överhuvudtaget, utan tänker att världen är underbar.

    Försök att omge dig med bra personer. Det finns både värme och kyla i världen.

  • Anonym (Nova)

    Intressant att din vän vill bli lärare för att få synas. Narcissistiskt ladga personer dras till yrken där de får synas, styra och ställa. Jag kan bekräfta att lärare är ett sånt yrke. Det finns totalt empatilösa individer som jobbar runtom i skolorna. Där finns också en stor del fina människor bland lärare förstås, som jobbar häcken av sig för våra ungdomar. Men din vän vill synas och höras och ser klassrummet som sitt forum där hen kan glänsa. Luktar narcissist.

  • Anonym (Ålder?)
    Anonym (Nova) skrev 2024-12-22 08:16:13 följande:

    Intressant att din vän vill bli lärare för att få synas. Narcissistiskt ladga personer dras till yrken där de får synas, styra och ställa. Jag kan bekräfta att lärare är ett sånt yrke. Det finns totalt empatilösa individer som jobbar runtom i skolorna. Där finns också en stor del fina människor bland lärare förstås, som jobbar häcken av sig för våra ungdomar. Men din vän vill synas och höras och ser klassrummet som sitt forum där hen kan glänsa. Luktar narcissist.


    Narcissistiska drag hos henne har jag märkt sedan länge egentligen. Fast det har uppvisats ett par gånger sympatiska delar hos henne. En grej tog hon ganska så seriöst och då var hon oerhört sympatisk och gav ut starka känslor.

    Jag vet exakt egentligen inte vad jag tycker om hos henne, men jag tycker väl att hon är genuin, snäll och klok människa.

    Jag tog dock illa vid mig med hennes positiva åsikt om barnaga. Då hade hon praktiserat en tid och jag frågade henne vad hon tycker och då nämnde hon om barnaga. Jag blev så illa berörd, att jag kritiserade henne på plats. Det var då det också kom fram att hon upplevde som att stå på scen i klassrummet.

    Hon tyckte dock min kritik var orättvis.

    Dessvärre har jag egentligen ''förlorat'' henne som vän. Jag tycker väl om henne, men ändå blir det så svårt med hennes narcissistiska tendenser.


  • Anonym (Intel inside)
    Anonym (Filosofen) skrev 2024-12-22 07:54:23 följande:

    Du håller på att bli gammal och är inte lika naiv om hur världen ser ut. Det man får på köpet är en form av cynisk bitterhet som oftast är förknippat med att bli äldre. 


    En lekfull 10åring har inte detta överhuvudtaget, utan tänker att världen är underbar.

    Försök att omge dig med bra personer. Det finns både värme och kyla i världen.


    I beg to differ. När jag var barn var livet ett helvete, eftersom jag dagligen tvingades hantera vuxna och barn som var våldsamma, dumma och mer omogna än jag själv och inte förstod mig alls. Merparten hade inte ens de kognitiva förutsättningarna för det.

    Som vuxen har jag ett fantastiskt liv, arbetar med intelligenta personer och behöver inte träffa andra privat än de jag vill.
  • Anonym (E)

    Ja det är så att alla ser världen ut sitt eget perspektiv och vill främst se hur de själva kan få det bättre. MEN det utesluter ej att vi kan hjälpa andra och visa empati. 

  • Anonym (Filosofen)
    Anonym (Intel inside) skrev 2024-12-22 09:19:45 följande:
    I beg to differ. När jag var barn var livet ett helvete, eftersom jag dagligen tvingades hantera vuxna och barn som var våldsamma, dumma och mer omogna än jag själv och inte förstod mig alls. Merparten hade inte ens de kognitiva förutsättningarna för det.

    Som vuxen har jag ett fantastiskt liv, arbetar med intelligenta personer och behöver inte träffa andra privat än de jag vill.
    Du tillhör knappast majoriteten av barn. Men tråkigt att höra kring din uppväxt och kred ska du ha att du lyckats ta dig igenom detta och lyckats få till ett bra liv. Bra jobbat, sånt kommer inte gratis.
Svar på tråden Desto äldre jag blivit, desto mer ser jag ego, omoral och empatilöshet - Bara jag?