• Anonym (TS)

    Varför ska bara jag bli ekonomiskt lidande?

    Jag är ihop med en kille sedan ett par år. Har råkat få urinvägsinfektion flera gånger och ibland har det blivit så illa att det gått upp till njurarna och diverse andra jobbiga komplikationer. Jag har även behövt vara inlagd på sjukhuset. Självklart är det bara jag som blir fysiskt lidande av vårt samliv, och jag vet ärligt inte om det är värt det längre. Det är i princip bara enformig njutning, så priset känns inte värt att betala. Bortsett från att jag verkligen älskar den här killen. Problemet är väl bara att jag känner mig oälskad, oviktig och bortprioriterad.


    När jag var sjuk och skrev att jag skulle till sjukhuset för att jag nog behövde läggas in (pga något som han varit med och orsakat) då hörde han inte av sig på flera dagar trots att vi annars alltid hörs av. Han frågade aldrig hur det gick eller någonting. Om min partner hade behövt läggas in på sjukhus (oavsett anledning) så hade jag funnits där, hört av mig, kanske kommit och hälsat på. 


    Dessutom har jag blivit extremt ekonomiskt lidande då jag varit sjuk i veckor och nu klarar jag inte ens av att betala allt av vikt. Är det fel av mig att på något sätt känna att det här inte bara är mitt lass att dra? 

  • Svar på tråden Varför ska bara jag bli ekonomiskt lidande?
  • Anonym (33)

    Du är absolut värt en partner som bryr sig om dig. Han verkar manipulera med dig. Har du alltid haft problem med urinvägarna eller efter att du varit med honom? Har du funderat över om att han är otrogen och har sex med andra? Jag skulle sluta med honom på en gång även om det känns jobbigt. Det kommer att gå över efter vis tid. Med honom verkar inte att du har någon positiv framtid.

  • Anonym (Grabb)

    Jag tolkar det som att ni är "särbos", eller iaf inte bor tillsammans, och därmed har ansvar för er respektive ekonomi et al...

    Att din pojkvän inte hör av sig, att han inte verkar så "brydd" kring att du drar på dig en UVI titt som tätt och att det ibland blir så pass allvarligt att du blir inlagd (!)... Det låter ju inte så jädra nice helt ärlig, jävligt oempatiskt faktiskt. Tycker du dessutom att det är sisådär med ert sex-och samliv...  och att dessa UVI även påverkar din ekonomi (sjukfrånvaro etc).

    Ja, hygien är viktigt. Ja, det finns ett samband mellan sex/samlag och UVI. Ja, somliga kvinnor är mer känsliga än andra. Ja, det finns säkerligen män som "slarvar" med hygien.

    Nu framgår ju inte det i detalj, men here goes... vilken slags sex har ni..? En grundregel är att inte mixa mellan vaginalt sex och analt sex fram och tillbaka hipp som happ exempelvis... vissa bakterier skall liksom inte hamna på eller kring urinröret...

    Kissar du efter samlag? Inte? Gör då det!!

    Sen, vissa kvinnor har lättare för att dra på sig en UVI helt enkelt.  Det innebär inte att man nödvändigtvis slarvar med hygienen, vare sig som kvinna eller man.

    Har man lätt för att dra på sig en UVI, triggas det lätt av samlag även med en stadigvarande partner. Då kan man få lågdoserat antibiotika utskrivet. 

    Sen är det viktigt att du lär dig känna din kropp. Det går att avhjälpa en UVI med egna medel och inte låta det gå så pass långt att det sticker upp i njurarna och du måste bli inlagd...

    Bli trygg i dig själv, i din egna kropp. Det kommer du ha igen hela livet. Räds inte ensamhet.

  • Anonym (TS)

    Tack för era inputs! Mitt problem är nog att jag kommer från ett väldigt långt destruktivt förhållande så jag vet knappt hur riktig kärlek är eller vad man egentligen kan förvänta sig. Jämfört med det jag har haft har ju det här varit... bra?

    Men ni som läser här i tråden; ifall ni varit med och bidragit till att någon blivit sjuk och därmed ekonomiskt lidande, hade ni erbjudit någon ekonomisk hjälp eller hade ni tyckt att er partner fått skylla sig själv?

  • Anonym (VA)
    Anonym (TS) skrev 2024-12-27 12:10:52 följande:

    Tack för era inputs! Mitt problem är nog att jag kommer från ett väldigt långt destruktivt förhållande så jag vet knappt hur riktig kärlek är eller vad man egentligen kan förvänta sig. Jämfört med det jag har haft har ju det här varit... bra?

    Men ni som läser här i tråden; ifall ni varit med och bidragit till att någon blivit sjuk och därmed ekonomiskt lidande, hade ni erbjudit någon ekonomisk hjälp eller hade ni tyckt att er partner fått skylla sig själv?


    Hellre själv än att bli utnyttjad. 

    Som man hade inte det första varit det ekonomiska jag tänkt på utan långt innan det hade jag tänkt att vi har ett problem och att vi måste hjälpas åt att lösa det. 
  • Anonym (F)
    Anonym (TS) skrev 2024-12-27 07:13:13 följande:
    Varför ska bara jag bli ekonomiskt lidande?

    Jag är ihop med en kille sedan ett par år. Har råkat få urinvägsinfektion flera gånger och ibland har det blivit så illa att det gått upp till njurarna och diverse andra jobbiga komplikationer. Jag har även behövt vara inlagd på sjukhuset. Självklart är det bara jag som blir fysiskt lidande av vårt samliv, och jag vet ärligt inte om det är värt det längre. Det är i princip bara enformig njutning, så priset känns inte värt att betala. Bortsett från att jag verkligen älskar den här killen. Problemet är väl bara att jag känner mig oälskad, oviktig och bortprioriterad.


    När jag var sjuk och skrev att jag skulle till sjukhuset för att jag nog behövde läggas in (pga något som han varit med och orsakat) då hörde han inte av sig på flera dagar trots att vi annars alltid hörs av. Han frågade aldrig hur det gick eller någonting. Om min partner hade behövt läggas in på sjukhus (oavsett anledning) så hade jag funnits där, hört av mig, kanske kommit och hälsat på. 


    Dessutom har jag blivit extremt ekonomiskt lidande då jag varit sjuk i veckor och nu klarar jag inte ens av att betala allt av vikt. Är det fel av mig att på något sätt känna att det här inte bara är mitt lass att dra? 


    Självklart hade man varit med och stöttat så gott det går. Och inte hört av sig ens, på några dagar? Vilken skitstövel.
  • Anonym (Joss)
    Anonym (TS) skrev 2024-12-27 12:10:52 följande:

    Tack för era inputs! Mitt problem är nog att jag kommer från ett väldigt långt destruktivt förhållande så jag vet knappt hur riktig kärlek är eller vad man egentligen kan förvänta sig. Jämfört med det jag har haft har ju det här varit... bra?

    Men ni som läser här i tråden; ifall ni varit med och bidragit till att någon blivit sjuk och därmed ekonomiskt lidande, hade ni erbjudit någon ekonomisk hjälp eller hade ni tyckt att er partner fått skylla sig själv?


    Jag hade inte krävt ekonomisk kompensation för det. Om jag är en vuxen människa som styr över min egen ekonomi och inte bor ihop med min partner. Det känns som en orimlig förväntan. Jag har levt ensam i längre perioder samt haft många distansförhållanden, alltså är det mitt ansvar att se till att jag har det jag behöver ekonomiskt eller att jag löser skit som kommer upp, oavsett orsak till att jag exv blir sjukskriven. Hade däremot funderat på om det är värt besväret att bli inlagd på sjukhus efter att vi haft sex, och försökt ta tag i grundproblemet till det eller åtminstone undersökt om det öht är ett problem som går att lösa.


    Det jag behöver däremot är emotionellt stöd. Jag skulle aldrig kräva att en sexpartner ska stötta mig ekonomiskt för något som uppstått efter sex. Däremot hade jag haft som minimumkrav att få emotionellt stöd och support av min partner. Av ren självrespekt. Och får jag inte det så är det ganska talande för hur dålig relationen är. Och jag hade inte accepterat att bli "lämnad" med min skit utan någon som helst omtanke från min respektive. Det hade jag kommunicerat. Tydligt.

  • Anonym (galenskap!)
    Anonym (Joss) skrev 2024-12-27 12:25:42 följande:

    Jag hade inte krävt ekonomisk kompensation för det. Om jag är en vuxen människa som styr över min egen ekonomi och inte bor ihop med min partner. Det känns som en orimlig förväntan. Jag har levt ensam i längre perioder samt haft många distansförhållanden, alltså är det mitt ansvar att se till att jag har det jag behöver ekonomiskt eller att jag löser skit som kommer upp, oavsett orsak till att jag exv blir sjukskriven. Hade däremot funderat på om det är värt besväret att bli inlagd på sjukhus efter att vi haft sex, och försökt ta tag i grundproblemet till det eller åtminstone undersökt om det öht är ett problem som går att lösa.


    Det jag behöver däremot är emotionellt stöd. Jag skulle aldrig kräva att en sexpartner ska stötta mig ekonomiskt för något som uppstått efter sex. Däremot hade jag haft som minimumkrav att få emotionellt stöd och support av min partner. Av ren självrespekt. Och får jag inte det så är det ganska talande för hur dålig relationen är. Och jag hade inte accepterat att bli "lämnad" med min skit utan någon som helst omtanke från min respektive. Det hade jag kommunicerat. Tydligt.


    Många kvinnors problem är att de bara fortsätter "kommunicera" med någon som skiter helt i dem.

    Tro på män när de visar hur de är.
  • Anonym (Toa)
    Anonym (TS) skrev 2024-12-27 12:10:52 följande:

    Tack för era inputs! Mitt problem är nog att jag kommer från ett väldigt långt destruktivt förhållande så jag vet knappt hur riktig kärlek är eller vad man egentligen kan förvänta sig. Jämfört med det jag har haft har ju det här varit... bra?

    Men ni som läser här i tråden; ifall ni varit med och bidragit till att någon blivit sjuk och därmed ekonomiskt lidande, hade ni erbjudit någon ekonomisk hjälp eller hade ni tyckt att er partner fått skylla sig själv?


    Jag har fått urinvägsinfektion pga samlag men det har enbart vart mitt eget fel då jag de gångerna inte vart på toaletten i tid. Så jag anser inte att min partner bidragit till detta.


    Hade jag vetat om att han inte skött sin egen hygien och det hade vart orsaken till mitt besvär så hade jag helt enkelt inte haft sex med honom. Därmed hade jag med sannolikhet också inte fortsatt eller ens blivit tillsammans med honom om det var redan så från början.

    Om du är så känslig så du återkommande får uvi och vet om orsaken så är det ju ditt ansvar att inte ha sex med honom. Du bidrar ju till det själv eftersom du fortsätter fastän du vet. 


     

  • Anonym (Joss)
    Anonym (galenskap!) skrev 2024-12-27 12:50:40 följande:
    Många kvinnors problem är att de bara fortsätter "kommunicera" med någon som skiter helt i dem.

    Tro på män när de visar hur de är.
    Ja, är enig med dig. 
    Jag svarade utifrån mig själv. Och om någon inte möter mina behov, och inte lyssnar på vad jag säger, då säger jag "tack för mig!" och går vidare med livet. Jag är hellre ensam än tillsammans med någon som varken hör eller ser mig.

    Om jag var otydlig tidigare: Det stora problemet för TS är inte ekonomisk kompensation, utan att hennes partner är ett asshole som behandlar henne som skräp. TS har fel fokus när hon fokuserar på pengar. 
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (TS) skrev 2024-12-27 12:10:52 följande:

    Tack för era inputs! Mitt problem är nog att jag kommer från ett väldigt långt destruktivt förhållande så jag vet knappt hur riktig kärlek är eller vad man egentligen kan förvänta sig. Jämfört med det jag har haft har ju det här varit... bra?

    Men ni som läser här i tråden; ifall ni varit med och bidragit till att någon blivit sjuk och därmed ekonomiskt lidande, hade ni erbjudit någon ekonomisk hjälp eller hade ni tyckt att er partner fått skylla sig själv?


    Jag kom också loss från ett långt destruktivt förhållande och lovade mig själv att aldrig mer finna mig i att behandlas som en sopa.
    Det är vad du också borde försöka göra.

    Den här mannen gör precis det, behandlar dig som en sopa.

    Däremot, att kräva pengar för att du blir sjuk av att ha sex? Nej, det tycker jag inte att du ska göra. Det du istället ska göra är att inte ha sex med honom.

    Att du ska skylla dig själv är för hårt, men att du behöver vakna och göra framtiden bättre är relevant och logiskt.

    Skit i honom, när du väl gjort dig av med honom och allt mörkt han drar in i ditt liv... så kommer du att se det du inte ser nu. Det som vi andra ser. Och då kommer du inse att du gjorde det rätta.
  • Anonym (Process)
    Anonym (TS) skrev 2024-12-27 12:10:52 följande:

    Tack för era inputs! Mitt problem är nog att jag kommer från ett väldigt långt destruktivt förhållande så jag vet knappt hur riktig kärlek är eller vad man egentligen kan förvänta sig. Jämfört med det jag har haft har ju det här varit... bra?

    Men ni som läser här i tråden; ifall ni varit med och bidragit till att någon blivit sjuk och därmed ekonomiskt lidande, hade ni erbjudit någon ekonomisk hjälp eller hade ni tyckt att er partner fått skylla sig själv?


    Det är fullständigt rimligt att efter en destruktiv relation inte riktigt veta vad som är vad. 

    Det jag tänker är att du faktiskt märker att något är fel och att du letar bekräftelse på att så inte är fallet.

    Det är ju inget nytt att du drar på sig UVI, och inte ens när du blir inlagd så visar din nuvarande partner sympati. Det handlar ju inte om hur andra gjort, utan om att du får tydliga bevis för att denna person faktiskt inte har vanligt hyfs.
  • Anonym (O)

    Jag förstår mig inte riktigt på sådana här trådar. Frågeställningen i trådstarten har ju liksom inget med grundproblemet att göra? Om min partner behandlade mig som din gör hade inte det ekonomiska varit det jag hade tänkt på. 

  • Anonym (Claes)

    Varför är ni ens ihop?

Svar på tråden Varför ska bara jag bli ekonomiskt lidande?