Min sambo bara slöar och sover bort vårt liv

Ok. Du har plockat upp mer och mer av det han låtit falla. Istället för att låta det ligga kvar. Det är också ett ganska vanligt fenomen enligt många trådar här på FL. Kom beteendet innan första barnet, efter andra eller efter tredje?
Generellt kanske det kan handla om en slags depression, där stressen ökar och det blir för mycket. Mannen släpper och kvinnan plockar upp (och efter en tid går in i väggen). Detta fenomen borde forskas på.

Genom att låta detta hända har du visat att du accepterar detta beteende. 
Ditt barn har redan gått vidare. Är det inte dags att du också gör det? 

Lider med dig TS. Det är ju inte heller (som en del verkar tänka i tråden) säkert att beteendet fanns innan första eller andra barnet. Det kanske är så att han är deprimerad eller stressad (och hanterar det genom att bli "paralyserad"/passiv). Hur som helst måste han ju komma ur det innan du bränner ut dig och medan hans relationer eventuellt går att reparera. 

Om jag var du skulle jag ringa till en familje/föräldrarådgivningslinje (tror det finns gratis hos kommunen, i alla fall här i min kommun. Det går nog att fråga i kommunens växel. Man kan ringa anonymt och/eller det journalförs inte. Beroende på vad de säger kanske ni kan boka in samtal hos dem tillsammans. Jag skulle nog ställa det som ultimatum. Mannen måste förstå att han håller på att förlora både dig och barnen. Han måste ta av sig offerkoftan. 

Rent praktiskt kanske ni ska spalta upp hemuppgifterna och dela upp dem mellan er och kryssa av när ni gjort dem, eller liknande system, så det blir tydligt. När vi hade mycket med barn et c jobbade vi på båda två och sedan kunde man säga att "nu har du/vi fria aktiviteter i en halvtimme", så fick man slösurfa eller vad man nu ville medan den andra tog hand om barn med mera. Det är kanske lite militäriskt men andra har kanske istället "lediga" kvällar då de går ut med kompisar, eller egentid hela dagar, bara man liksom strukturerar upp det. 

Lycka till!

Du tar upp det här så ofta att man undrar om det här är anledningen till att du bara skaffade ett?

Jag skulle tro att det är väldigt olika när oönskade beteenden och ointresse för familjen debuterar, om det händer.
Finns nog ingen mall. 

Just så. Senaste exemplet jag läste så funkade det bra med två barn men blev rena katastrofen med tre.

Ska man skänka bort det tredje barnet då?

Eller är det möjligen mannen som gått med på detta barn som borde bete sig som en vuxen snarare än att man skäller på kvinnan?

Men du måste ju ha märkt något under resans gång, han vaknade väl inte bara en dag och släppte allt ansvar?

Om man är en teamspelare så tänker man väl att det är okej att den andre har mindre ork en period och försöker täcka upp för det, samma som man skulle göra för en kollega på jobbet man tycker mycket om?

Du behöver nog läsa på lite om gradvisa förändringar i relationer.

Fast någon gång måste ju denna ork komma tillbaka, eller hur?

Och om den ena får så mkt mer att göra, så borde ju dennes ork ta slut, och varför märker man inte då att den andre inte steppar upp? 

Så om det är som du säger så har man alltså två vuxna i familjen där ingen orkar, men ingen av dom gör något åt det. Deras relation blir ju inte bättre utan bara sämre, ändå så görs inget, utan man verkar bara vänta in skilsmässan. Är man verkligen så ointresserad av sin relation, barnens välmående osv, att man inte agerar?

Hur länge har han varit så här? Jag utgår från att han inte var sån från början. Är han deprimerad? Det är ingen ursäkt, men det låter som han borde söka hjälp. Förstår han inte det, har du inget annat val än att separera. Så här kan ni inte ha det. 

Hur går det,TS? 

Nej .

Man tappar ju lusten att svara i tråden när man bara får skit och blir dumförklarad. Vi har ett barn gemensamt, sedan barn från tidigare förhållande, som är stora nog för att sköta sig mestadels själva. Yngsta är en sladdis. Så nej, jag vet inte hur han var när hans första barn kom. Nej,  han var inte såhär från början. 

Jag är helt helt säker på att dom kvinnor som märker att dom plötsligt fått ett manligt vuxet barn på halsen har provat den metoden i olika varianter där det går. En gång lät jag bli att plocka upp hans underkläder från sovrumsgolvet där han släppt dom. Jag lät dom ligga där i en vecka, sen tyckte jag att det inte var en bra miljö för våra barn och plockade upp. Jo, jag nämnde att man slänger inte sina kläder på golvet och låter nån annan ordna saken, tror du att det blev nån skillnad? Nej just det. Beteendet försvann inte förrän jag dumpade.

Mansbebisen dök upp efter andra barnet, innan så var det en riktigt bra vuxen man jag levde med. Såklart.

Åk iväg själv på semester en vecka eller två så får han styra upp sitt liv lite och kanske inse hur mycket du gör

Utmana honom att byta roller en vecka, så att varje gång barnen ropar på mamma/ditt namn så skickar du dem till honom, och när han blir bedd om hjälp ska han skicka dem till dig.

Då kommer han att inse hur ofta han måste resa sig och hur mycket du gör, om det stämmer som du skriver.