Sambo med extremt stora skulder
Jag brottas med ett problem som jag inte vet hur jag ska hantera.
Redan när vi flyttade ihop hade min sambo en del skulder men han förklarade dem och det var ändå rimliga förklaringar och han berättade om lösningen för att hantera dem osv och det var trovärdigt. Under åren har det dock dykt upp fler och fler skulder och jag köper inte längre förklaringarna att han haft "otur". Jag vet också om att en del av dem kommer från dåliga affärer och några från rättstvister som han förlorat. Jag trodde att jag kände till det mesta tills det nyligen dök upp ytterligare en skuld och det var väl lite sista droppen.
Nu känner jag att jag inte litar på honom alls och jag undrar hur länge detta ska kunna fortgå. Han har högt saldo hos KF men ingen löneutmäting då han jobbar deltid och jag antar att det inte är lönt att mäta ut det. Skulderna uppgår till ett par miljoner allt som allt (vad jag vet) och försöker jag ta upp det så blir han bara arg för att jag inte litar på honom och hans förmåga att lösa det.
Relationen är som ni förstår inte så bra men det finns två barn iblandade vilket gör det svårare. Jag förstår ju att han förmodligen aldrig kommer komma ur detta och jag funderar på hur det kan drabba mig?
Jag inser att det är svårt att få lån till bostad (vi hyr nu men jag har ekonomi för att köpa bostad inom något år), han kan ju knappast stå med på ett lån. Vi har separat ekonomi nu och äger ingenting gemensamt och har inga planer på att gifta oss.
Egentligen är han en bra man och en bra pappa men detta undanhållande och i vissa fall rena lögner om ekonomin har ju fått mitt förtroende för honom att upphöra helt och det är svårt att känna några känslor för honom nu. Alla skulder överskuggar allt. Samtidigt står jag knappt ut med tanken att ha barnen på halvtid och jag undrar dessutom hur han ens ska klara sig utan mig? Han har inte råd att bo kvar ensam där vi bor nu men det har jag. Samtidigt vet jag inte ens hur han skulle kunna få en annan bostad och någonstans drabbar det ju ändå barnen, de har ju rätt till sin pappa.
Jag behöver hjälp kring hur jag ska resonera. Går det ens att få ett vettigt liv ihop med såna skulder eller kommer det följa mig också hela livet?