Söker mammafigur?

Hej! Jag har under hela mitt liv (19 år) väldigt lätt sett upp till alla vuxna (lärare, mentorer, you name it) som visat minsta kärlek och omtanke, som om dom vore en riktig föräldrafigur. (Har aldrig haft någon som jag skulle kalla en riktig ?förälder?)
Jag kan inte stoppa det trots att jag vet att dom inte ser mig som en dotter samt jag inte känner mig ?älskvärd? så även fast dom skulle tycka om mig känns det som att det bara är på låtsas och dom säger det för att vara snälla och bara är en fasad.

Jag gör det om och om igen även fast jag vet att jag i slutändan kommer känna mig ensam och övergiven när relationen gått till sitt slut med exempelvis skolbyte osv.

Det lämnar en outhärdlig känsla och vet inte vad jag ska göra, går det att hitta en föräldrafigur som ser en som sin dotter? Eller är det helt hopplöst? 🥺