Är det omoget att känna sig förolämpad för att ens polare går iväg för att fira med andra?
Hej,
jag blev bortbjuden för att fira Nyår. Jag hade ett telefonsnack med min kompis på telefon sent på julafton, för att önska varandra God Jul och snacka lite allmänt. Det kom fram till att min kompis inte hade några planer för nyår.
Eftersom det inte var min lägenhet som vi skulle fira nyår i. Så sa jag till min vän att jag kan fråga värden om ''du'' (han) kan komma. Min kompis tyckte det var en bra idé att fira med mig och mina vänner.
Min vän (värden) godkände att min kompis kunde komma.
Nu när det helt enkelt blev nyårsafton, så stannade min kompis fram till kl 22:00. Sedan drog han för att ''träffa andra''. Han berättade inte vilka, men uppenbarligen att han skulle träffa andra vänner för att fira nyår. Vilket det måste ha kommit in i planeringen efter att jag bjöd in honom.
En del av mig känner trots allt att han kan göra vad han vill, men en annan del i mig, känner mig förolämpad och jag känner en delvis omognad för att jag känner/kände så, när han gick iväg.
Just nu är jag relativt gått vidare och är obrydd. Men jag kände mig lite förolämpad.
Är det omoget att känna så? Man har ju rätt till sina känslor. Men är det ändå omoget att känna så som jag gjorde, när min vän gick ifrån nyråsfesten för att träffa andra? Jag kände mig lite bortprioterad och betydelselös för honom. Som om jag är bara en vän ''för att det inte finns något annat att göra''. Men när det kommer något bättre.....