När det okej att ge upp på att ge ditt barn bröstmjölk (genom amning/pumpning)?

Skall ge dig mitt bästa tips...
Ge fan i vad ammningsmaffian säger.

Javisst bröstmjölken är ju ganska viktig, det säger ju sig självt. Fast är man i en sådan sista som dig så är det jobbigt med oregelbunden amning, konstant växla mellan amning, flaskmatning och sondmatning, pumpa och hela tiden gränsa till mjölkstockning..
Om du känner att det skulle vara mer underlättande för dig med flaskmatning, så flaskmata.
Du behöver inte andras godkännande liksom. Utan du skall göra det som känns rätt för dig och ditt barn.

Ja det är helt okej att lägga ner amningen, det är också helt okej att inte amma alls utan ge ersättning från start. Strunta i vad folk runt omkring säger. Det är otroligt viktigt för ditt barn att du som förälder mår och att er vardag fungerar, det är viktigt för er anknytning. Det kommer bli en enorm lättnad när du går över till ersättning. De vill minnas första tiden med ditt barn som positiv, inte som en stor kamp om amning.

Jag försökte amma min äldsta men hade inte tillräckligt mycket mjölk, pga stor blodförlust under förlossningen sa läkaren, och sonen åt i stort sett dygnet runt (jag var sängliggande och kunde inte gå upp mer än 20-30 min här och där pga sonen skulle amma och under den tiden hade jag stor ångest för jag visste att en ny 7 till 10-timmars session av amning skulle dra igång snart) men var ändå aldrig mätt för han fick inte tillräckligt och jag skulle enligt bb och bvc tilläggsmata med ersättning. På detta hade jag d-mer så jag låg och grät mig genom dagarna. Efter 3-4 månader gav jag upp och det blev en enorm lättad även om jag hade dåligt samvete för att det enda man matas med är hur viktigt det är att du ammar. Jag fick elaka aggressiva kommentarer här om att det är normalt att ha det så och jag bör visst fortsätta. Försökte amma mitt andra och tredje barn också men fick d-mer och amningsaversion direkt så jag la ner det snabbt. Det började snabbt påverkade min psykiska hälsa och känslorna för barnen negativt och det är farligt. Det blev väldigt bra. Hade inte dåligt samvete för det. Jag gjorde det bästa valet för både mina barn och mig.

Sluta med amningen helt, så viktigt är det inte. Amningshetsen är så dålig för både mamma och barn. Det har varit olika för alla mina barn och det har inte blivit någon som helst skillnad. Det som däremot kan göra skillnad till det värre är en trött och stressad mamma som känner press att försöka amma när det inte fungerar. Det ska man BARA göra så länge det funkar och känns bra, annars lägger man ner det direkt.

Amningen är det bästa för ditt barn både fysiskt och mentalt då det handlar om trygghet och anknytning och så mycket mer. Genom amningen får barnet bättre immunförsvar Och en hormonell balans. 
men ett barn med föräldrar som mår dåligt är värre för barnet än att inte amma. så även om jag förespråkar amning så är ju det inte värd att man ska må dåligt på kuppen.

Vår son hade kvällsmagont från v 5 till månad 4 av sitt liv, så jag kallar mig nog lite expert på detta. Vi fick gå runt med honom i babysele hela kvällarna/nätterna, bara då sov han bra, eller om vi körde bil.

Jag vill gå längre än BM för din sons mages skull.

Uteslut: Allt med lök och kålväxter, alla starka kryddor, kaffe, skaldjur och alla produkter av komjölk förutom hårdostv (där är laktosen redan nedbruten).

Då blev läget så pass hyggligt att det mestadels funkade ihop med Minifom.

Sen finns det de som svär vid elektriska gungsittstolar också, att de skakar och gör att luft kommer ut bättre så barnet inte har lika mycket magobehag. Men det hade inte vi då för 20 år sen. 

Det är ok att sluta när som helst och av vilken anledning som helst. 

Ditt mående är mycket viktigare, ta hand om dig så du kan ta hand om ditt barn. 

Vården gör en sådan stark anspråk för amning men jag känner att de missar totalt att också ge en kundskap om "bieffekterna" av amning. 

Jag fick kolla upp vad d-mer betydde och jag hade ingen aning att det var en grej! Jag har fått illamående, känslan att jag vill spy, när jag börjar pumpa men det har inte blivit bättre trots att jag försöker dricka mer och vara mer medveten om vad jag äter. Jag trodde till slut att det var del av postpartum och att det kommer gå över. . .