Tonårs-son, tappar kontakten
Hej, detta är inte något nytt men det är nytt för mig och jag vet inte var jag ska vända mig. Jag är frånskild sedan 13 år tillbaka och jag har inte nån ny relation. Efter skilsmässa så var jag tvungen att flytta tillbaka till Stockholm där vi bott i 10 år tidigare för att kunna sköta jobbet. Jag hade hoppats på att ex fru också skulle flytta tillbaka men det blev inte så och det innebar att jag inte kunnat ha barnen VV som jag alltid önskat och jag har sörjt detta varje dag sedan dess, det är min största sorg i livet. Jag har dock träffat dem varje vecka och de har bott hos mig minst VV helg och lov.
Till saken:
Barnen är nu i tonåren och det inbär att de söker sina egna vingar och det är i sundhetens tecken. Min son har dock agerat ut på sistone och haft en extremt brist på respekt vilket resulterat i att jag markerat vart gränserna går och det kulminerade innan jul då jag var tvungen att bli riktigt förbannad.
Sen dess så är kontakten mellan honom och mig helt fryst. Min son är mycket lik mig, väldigt känslig och introvert, så jag förstår honom. Som förälder är det olidligt att inte nå fram. Han vägrar att prata.
Jag har försökt prata med mitt ex men hon pratar inte heller med mig sedan länge då hon har en ny relation och jag känner att jag blir utfryst och baktalad av henne och hennes nya partner och att barnen färgas av detta? Jag blir alltid tvungen att rätta mig efter mitt ex vilja och så var det då vi var i en relation och det var därför jag var tvungen att lämna till slut, jag försökte i 12 år (+4år). Det får räcka.
Jag känner mig underminerad som förälder p g a att jag inte har nån ekonomi efter skilsmässan, inget socialt liv, ingen ny partner, kämpar med depression, dålig ekonomi, baktalad av ex och hennes nya familj.
Jag läser mellan raderna att sonen tycker att jag är en looser och är besviken på mig (att jag inte är framgångsrik?).
Jag blev själv lämnad då jag var liten, 2 år gammal och har växt upp med en dysfunktionell morsa så jag har inte nåt facit men då jag blev pappa föll allt på plats. Jag upptäckte plötsligt vad det innebär att älska sitt barn och vilken kraft det finns i att bli förälder, jag gråter nu och varje gång jag tänker på barnen.
Jag känner att jag håller på att förlora det sista som betyder nåt för mig och jag vet inte hur jag ska nå fram till min fina pojk igen.
Tacksam för råd.
