Tonårs-son, tappar kontakten

Det är väl en no brainer att det är ineffektivt att ha 1.5 -2 timme enkel väg till arbetet om de går att ordna så att det blir mindre restid, vardagen blir smidigare och mindre low fricion för samtliga inblandade? D v s  för föräldrar och barn? Menar du att det är bättre med sämre förutsättningar i livet för alla inblandade? Jag förstår inte? Kan man göra saker bättre så gör man väl det? Man gör det väl inte sämre?

Tusen tack för de orden! De betyder allt

Blir vardagen smidigare av att du förlorar kontakten med barnen för att du inte träffas med dem så mycket om dagarna? I din trådstart skrev du att du var väldigt ledsen över att du inte kunde ha barnen vv pga att du bor en bit bort. Du skrev även att om du flyttar till samhället de bor i så hade du haft 1,5 h till jobbet enkel väg kollektivt. För mig är det en no brainer att flytta närmare barnen och träffa de mycket mer samtidigt som man pendlar 3 h vissa dagar och ordnar så man arbetar hemifrån vissa. 

Det enda sättet att förbättra din relation med barnen är att träffa dem samt umgås mer och ha de hos dig oftare. 

Om barnen inte trivs, och du som förälder inte trivs och livet blir till skit och ingenting funkar, är det en bra lösning anser du?

Men du får ju råd? Om du har helt koll så är det ju ingen idé att folk ger råd? De kan ju inte veta vad du vill höra. Vad jobbade du med innan du flyttade till sthlm? Alltså innan skilsmässan? Jag skulle också säga att du måste ta hand om dig själv och ditt välmående. Ifall du sökte vård 2020 och idag är 2025 så har du gått med depression och dåligt mående sedan dess? Det kommer bromsa dig från att leva ditt liv fullt ut. Säger inte att man blir helt bra men du kan bli betydligt bättre.

Men tyvärr är det så att man måste kämpa med vården, inte ge upp. Be om ny samtalskontakt. Försök att inte ha för långt emellan sessionerna. Och jag tycker det låter som du verkligen behöver medicin också. Antidepressiva. Kan ta ett tag innan man hittar rätt medicin som passar dig så där måste du också ha tålamod och kämpa. Du behöver stärka din mentala hälsa och läka. Kan du börja socialisera dig lite? Samtalsgrupper, aktivitet eller liknande? Känna lite gemenskap.

Vad gäller din son är det bara att fortsätta försöka få kontakt. Kan du öka umgänget på något sätt? Ditt ex och hennes nya är svårt att kontrollera. Kan du försöka kontakta henne igen? Be henne hjälpa dig i försöken med ditt barn? Det kommer lösa sig.

Tack. Jag tänker att det måste lösa sig. det finns inget alternativ.
Men det finns bra lösningar och sämre lösningar. Jag är så less på att alltid dra de kortaste strået och det beror på min egen problematik. Jag vet inte hur man gör eller hanterar personer som drar fördel av min "naivitet" och otillräcklighet

Det kan vara svårt men du måste jobba med att sluta se dig själv som den du beskriver. Du har en negativ självbild och det blir som en snöboll som rullar och bara blir större och större. Så ja, att jobba med dig själv, ta hand om dig och fokusera på Att må bättre så kommer du att attrahera bra saker till ditt liv.

Tycker bilden klarnar över vad du behöver göra.

-flytta närmare barnen, klura ut hur du får det att fungera. 1,5 timmars resväg fungerar, speciellt med hänsyn tagen till att du har möjlighet att jobba hemifrån.

-reda ut konflikten med sonen (var självkritisk och ta ansvar) Du får räkna med att ta all skuld här, berätta hur du känner, okritisk mot sonen. Om du berättade mer om konflikten så skulle du få bättre råd. Jag gissar att det handlar om något du skäms över.

-lägg inte över ett ansvar/ skuld på exet, vare sig mentalt eller praktiskt, fatta alla dina beslut självständigt

-var en förälder i den aspekten att du inte anser att barnen ska göra något för dig, eller att barnen ska vara ledarna till att bibehålla en kontakt med dig.

Alternativet till detta är naturligtvis att du väljer en väg där du inte har särskilt mycket kontakt med dina barn. Du kan däremot inte äta kakan och ha den kvar. Det här kräver en viss självinsikt och engagemang, ingenting du kommer att få serverad. Du är den som behöver göra en aktiv förändring. Ingen annan. Du skyller på naivitet och otillräcklighet. Det är en form av försvar. Typ jag kan inte göra något, alla är så dumma mot mig-stuket

Varför skulle de inte trivas? Varför antar du det värsta? 

Jag vet att de inte trivs för de har sagt det till mig. De hatar livet på vischan, det finns inget att göra här. Det är deras mor som valt detta åt dem.

Okej så om allt är skit samt exets fel och du inte vill förändra något hos dig själv, hur tror du då att er relation ska förbättras? 

Om du har en lika negativ inställning till allt irl kan det vara väldigt uttömmande att umgås med dig, det kan vara en av anledningarna att sonen tagit avstånd. Som någon här innan nämnde så kan det vara så att du först och främst måste ta tag i ditt psykiska mående innan du kan förbättra er relation. 

Förlåt, men jag känner mer medlidande med ditt exn med dig. Du behöver steppa upp och ta ansvar.  Sluta tycker synd om dig själv, beteende dig som en vuxen och h inse att du visst har valmöjligheter och att du inte är ett offer för omständigheterna.