Varför är det ett ideal med två barn?

För att längtan efter ett till barn är större än rädslan för smärtan och alla komplikationer som kan ske.

Att tomten är far till alla barnen inte är normen borde väl vara lätt att förstå?

Kanske för att en bonusfamilj oftast innebär att barnen fått genomgå en eller flera separationer. Något vi vet är traumatiskt för barn och påverkar deras egna framtida relationer. Bonusfamilj innebär också att barnen inte får leva med båda sina föräldrar heltid vilket ofta innebär sorg och saknad hos barnen. Det innebär också ofta att barnen får flytta mellan olika hem. Par som har barn sedan inban separerar ofta flera gånger under sin livstid och får nya partners vilket ökar risken för många smärtsamma separationer för barnen. Speciellt då barn inte har rätt att ha umgänge med en ex-bonusförälder/syskon. 

Barn som bor med icke biologiskt pappa eller icke biologisk äldre bror löper en många gånger högre risk att bli utsatta för sexuella övergrepp. 

Ur ett klimatperspektiv så är det en belastning att skaffa barn och därför vill många inte ha fler än två då man inte ökar befolkningen. 

Barn som har många syskon har en statistiskt högre risk att utveckla problemskapande beteende. 

Två barn innebär kortare förälsraledighet än 5 barn och behov av mindre hus därav bättre ekonomi i familjen och större chans att kunna låta alla barn utveckla det intresse dom har ex ha häst. Föräldrarna har också större möjlighet att engagera sig i 2 barns intressen än 5. 
Här är bara några eventuella orsaker..

Att skaffa fler barn än 2 och att ha en stor bonusfamilj är väl ändå olika saker....
En bonusfamilj innebär ju minst en vuxen och x antal barn har genomgått en separation...
Är det din rekommendation som ideal?

Att normen är max 2 barn (1,52/kvinna)  har säkert många orsaker men en orsak är ju att människor i regel börjar skaffa barn sent i livet och dels då har färre år på sig och dels även blir tröttare av småbarnslivet då fler har hunnit skaffa sig karriärer etc innan barn....att få en bonustrea när man passerat 40 känns kanske även för många riskabelt...

Evolutionärt är det ganska intressant. Mannen har i princip hur många celler som helst att sprida och kan göra det flera gånger per dygn om han vill. Det var viktigt för hans överlevnad. Vem som bar avkomman? Inte lika noga med det...
Medan för kvinnan var valet av partner viktigare. Skulle han kunna förse henne med skydd från väder och vind samt föda henne och barnet/barnen?
Hon kunde dessutom inte räkna med att kunna föda hur många som helst heller...

Annars finns väl svaret i inlägg nr 1. Man utgår ifrån hur många nya människor som behövs för att hålla populationen intakt numerärt.

Idealet är inte nödvändigtvis 2 barn. Däremot är mycket i samhället anpassat efter 1-3 barn. Exempelvis:

Storlek på bilar. Är man två vuxna och fler än tre barn behöver man större bil.

Storlek på bostäder. Fler barn kräver större bostad, särskilt om man vill att barnen ska ha varsitt rum när de blir större.

Resor mm blir också dyrare om man är fler i familjen. Allt blir dyrare.

Lägg till att det är lättare att lägga energi på två barn, än att lägga energi på tre eller fler.

Många vill att deras barn ska få syskon, men har inte råd, tid eller ork med fler än två. Inte med den livsstil och den levnadsstandard de flesta har - och vill ha - idag. Det är ju inte som förr, när många kvinnor var hemmafruar och under många år inte gjorde mycket annat än att vara mammor. Idag jobbar både män och kvinnor och har fler mål i livet. 

Det många reagerar på är kanske att barnen måste ta hand om sina hel- och bonussyskon? Det är ju mer regel än undantag i stora familjer, och det är ju inte särskilt snällt eller rättvist mot barnen. 

Att många väljer att ha två barn är väl för att det blir smidigt att leva så?Barnen har ett syskon och är inte ensamt, och det är inte så många att de måste ha en extra stor bil eller flera bilar bara för att ta sig runt. Vardagen blir inte snordyr med mat, kläder, aktiviteter och det finns möjlighet att enkelt åka på semestrar etc. 
Klart allt såt går att lösa även om man t.ex. har nio barn, men det är ju inte lika enkelt. 

Tror många är lite bekväma idag, två barn, då har har man ett knä till varje liksom, tre då blir det lite mer problematiskt. Många verkar tro att tre barn eller fler är asjobbigt. 

Fast då är det väl ändå bra om man håller sig till att bara skaffa två barn, man ska ju inte skaffa fler barn än man själv tror att man orkar med eller vill ha. 

Som sagt inte alltid ideal utan mer norm.
Och normen kom sig från att man gick från ett bondesamhälle där fler barn som kunde hjälpa till på gården var en fördel.
I industrisamhället sjönk barnadödligheten medan trångboddheten ökade. Till slut hamnade man väl i att två barn var det mest optimala.

Just två barn har väl varit ideal för att man vill att barnet ska ha ett syskon, men att man ändå inte orkar ha en stor barnaskara.

Gigantiska bonusfamiljer är inte idealet eftersom det ofta medför osämja och gräl mm. Härligt att höra att det funkar bra för er! 

Tvår barn är rätt lagom. En förälder per barn, så att säga. Det blir rimliga kostnader, lagom hus, bil etc.

En gigantisk bonusfamilj kan det ju bli även om ursprungsfamiljen har två barn. Och det är väl så vanligt idag med bonusfamiljer att det knappast kan ses som något så märkligt?

Jag är uppvuxen i en "bonusfamilj" men vi bonusar såg oss aldrig som syskon och ingen tog direkt hand om någon. Det är endast vi som är biologiska syskon som ser varandra som familj nu i vuxen ålder, styvsyskon ser jag inte som min familj även om de finns kvar i periferin. Och jag upplevde min bonusfamilj som kaotisk och krävande. Inget jag skulle välja att återskapa för mina barn.

Jag trodde förlossning 2 skulle vara lättare än den första, det var den inte. så går inte på det igen ;) 

sen är det mest praktiskt med 1-2 barn, vi har 3 tillsammans och var svårare att hitta hus här med 4 sovrum, bil, resor mm så mkt sånt spelar in tror jag.

Två barn(helst en av varje,så man får uppleva båda delarna),är väl naturli önskan för en del .