Hur mycket är man "skyldig" att hjälpa?

* Second hand skulle det stå

Han "kan" inte byta jobb enligt honom själv. Bussarna går för dåligt och han kan inte gå längre sträckor. Nu jobbar han hemifrån. Skulle han flytta ihop med mig skulle han ha andra möjligheter till jobb, men jag vill inte bo ihop.

Så han tänka sig att flytta till dig men inte flytta själv? Det är inte logiskt. 

Har han någon form av funktionsnedsättning eller varför kan han inte gå? 

Eftersom du skriver partner (och inte sambo) sa utgar jag ifran att ni inte bor ihop. Man har ingen skyldighet att hjalpa sina flick- eller pojkvanner med forsorjningen. Det var ju jattesnallt av dig att kopa en vinterjacka sa att din partner slapp frysa, men du har saklart ingen som helst forsorjningsplikt. 
Den viktiga fragan har ar varfor han inte far det att ga runt? Jag trodde att man i Sverige hade ett skyddsnat dar de som ar jattefattiga kan fa hjalp fran socialen. Ar han dalig pa att halla i pengar eller har han bara haft otur? Hur planerar han att ta sig ur det? Plugga vidare, ta ytterligare ett jobb, byta till ett battre jobb, spara in pa onodigt? 
Som partner maste du vara uppmarksam sa att hon/han inte ar en san som forsoker mjolka pengar av dig, bara for att du "har". Ge dig daligt samvete osv. Har erfarenhet av den typen och de andrar sig aldrig och vill bara utnyttja, sa det ska du akta dig for.
Sjalvklart kan man kopa och bjuda pa vad man vill, men det ska vara for att du sjalv vill eller kom pa tanken och inte for att den andre "kraver" eller tycker att du "borde" betala eftersom du "har" pengar. Var uppmarksam pa den skillnaden. Bor man inte ihop har ingen med varandras pengar att gora och akta dig for att flytta ihop men nagon som inte har ordentlig koll pa sin ekonomi. Jag talar tyvarr av egen erfarenhet.

Jag bor i en storstad och han i en liten håla. Där gör det ingen större skillnad var han bor, finns inte så många jobbmöjligheter ändå. Han har dessutom försökt att få lägenhet närmare centrum, men inte fått.
Han är chanslös på att få eget boende i min stad, så att flytta ihop är enda chansen för honom att bo här.

Han har autism, men problemet är främst hans fysiska hälsa.

Det beror på, är ni sambo eller gifta så tycker jag att man antingen bör ha levnadsstandard anpassad efter den med lägst inkomst eller också ha gemensam ekonomi så att den med högre inkomst betalar mer. 

Är ni särbo så måste den part med sämre ekonomi själv anpassa sina kostnader till sina inkomster och det är upp till dig om du vill hjälpa till nån gång. Däremot tycker jag man kan vara den som bjuder sin särbo med sämre ekonomi när man gör saker tillsammans som går ut och äter, går på bio eller åker på en resa, allt beroende på hur stor skillnad det är mellan era ekonomier. 

Du skriver att du inte vill bo ihop. Det är nog klokt. Jag kanske låter hemsk, men jag skulle inte råda någon att flytta ihop med denna snubbe. Risken är stor att man skulle få dra ett tungt lass, både ekonomiskt och på andra sätt.

Så varför är du ihop med honom?

Han kan förstås inte hjälpa att han har funktionsnedsättningar. Men för din skull bör ni nog fortsätta som särbos, så kan du själv angöra hur mycket du vill stötta honom, samt med vad.

För att jag älskar honom?

Så han tänker leva på dig som en liten blodigel. Att han inte "kan" byta jobb är fullständigt skitsnack!!

Kärlek är en sak men det är inte allt. Vill man att ett förhållande ska fungera långsiktigt måste man se till mer än bara känslorna

Han lever inte på mig, inte nu iaf, däremot är det en risk jag inte tänker ta genom att flytta ihop. Dock har jag många skäl till att inte vilja det, varav den viktigaste är att jag helt enkelt inte vill bo med en man igen.

Hur länge har ni varit tillsammans?

Har ni just träffats är det kanske först nu du inser att förhållandet kan kosta dig mer än du insett, bra att du tar en funderare ifall kärleken du känner är värd den investeringen?

Har ni varit ihop en längre tid och det först nu har framkommit att det ekonomiska kan bli en belastning för dig i framtiden är det ju förstås svårare att bryta. 

Jag hade ett X som var mer slösa och jag mer spara, vi hade gemensam ekonomi och bodde ihop.
Jag kunde tycka att det var lite svårt ibland och vi tog snacket hur vi skulle tänka kring inkomster
 och utgifter och hur vi skulle tänka kring fickpengar och sparande till våra gemensamma mål.

Jag tog upp mina tankar med min mormor och hon sade att det är väldigt vanligt med olika inkomster i ett parförhållande och  hon var av principen att OM man satsar på varandra så är det sådant man stöttar varandra i, att alla kan drabbas ekonomiskt och att man då hjälper varandra och lever därefter. 
Är kärleken stark och genuin hittar man kraften ihop.

Men det kanske numera bara tillhör den gamla generationen att man hjälps ihop?

Jag har varit i förhållande där jag hade starkare ekonomi och för mig var det självklart att stötta ekonomiskt och tvärtom har jag varit den med sämre ekonomi och fått stöttning.
Det skulle kännas väldigt konstigt att vara ett par där bara den ena har ekonomiska förutsättningar att få en härlig fritid medan den andre får titta på.
Då kan man lika gärna vara ensam.

Så vad är denna kärlek värd för dig?
Vad skulle det kosta på dig att stötta ekonomiskt?

Men är han alltså deltidssjukskriven? Kan han inte plugga för att skaffa sig fler möjligheter?

Flytta inte ihop med honom...

Nej han jobbar heltid hemifrån. Han har inte rätt till mer csn, så det går inte, han har inte råd. Han kan inte jobba inom det han är utbildad till.

Vad jobbar han med då?