Inga bilder på mig och barnet

Vissa ser inte det som lika viktigt med bilder. Det kan vara en tjejgrej att pyssla med sådant. Men alla är ju olika.

Kan också vara att killen inte tror att tjejen vill vara med på bild för man tex vill vara fixad osv. Nu vet jag inte hur du är, men. Det kan göra att killarna inte tar kort på en. För man reagerar med neeeej vänta jag måste fixa mig först, tex 

Vad var det för bilder som din man skickade över då?

Bilder när han står och flexar i spegeln, eller bilder på saker ni gjort?

Så är jag verkligen inte, är gärna med på kort. 

Detta är ju oåterkallerligt. Det finns inga bilder på mig och sonen. 

Man bryr sig om olika saker. Det är likadant i vår familj, faktiskt. Men blev lite bättre efter att jag bett honom ta lite bilder där jag är med också. Han kommer på det ibland. :) Om allt annat i relationen är bra så gör du dig själv en väldig otjänst om du fastnar i det här. Man är olika bara, helt enkelt. 

I vår familj är det jag som sköter barnens fotoalbum (för att jag är intresserad av forografering), så det är inte så konstigt att det blivit så här. Det är jag som bryr mig om sånt, inte han, och det är faktiskt helt ok att inte vara intresserad av fotoalbum. 

Så är det i 99% av alla familjer. 

Vi mammor är faktiskt osynliga i mångt och mycket nuförtiden. Det är mammorna som står bakom kameran, men papporna som hamnar på bild. Barnen kommer växa upp och tro att mamma knappt var närvarande.

Så se till att ta bilder på er med barnen, gå till fotografen, be andra ta bilder. Du vet ändå att det även till 99% är mamma som står barnet närmast. 

Don't shoot the messenger. 

Så är det i vår familj också, vi kan vara iväg på utlandssemester och sen när vi kommer hem så ser det ut som att man + 2 barn varit med på resan men jag finns inte med på en enda bild.

Det kanske inte är så viktigt i sig.
Men mina barn har i princip inga bilder på oss, alltså sig själva + mig.
Så om jag får cancer och dör om ett år, då finns det i bästa fall några halvfula selfies i min telefon som de kan ladda ner.

Jag är lite emot den här porträttkulturen som jag upplever råder i tex USA. Där man klär upp sig (gärna tematiskt med färger etc) var och varannan helg, samt för jul, halloween etc och tar bilder av hela familjen. Eller att man tar gruppbilder när man firar födelsedagar etc. Men det finns ju ett värde i det också!
Man ser hur släkten/familjen växer, hur alla utvecklas, kan följa det.

Det är nästan som att det är lite fult i Sverige? Jag menar om jag åker till stan en sommardag så kommer jag till 99% ha någon turist som kommer fram och frågar om jag kan ta en bild på dem med Slottet som bakgrund till exempel. Men jag har nog aldrig själv frågat någon om att ta en bild på mig och min familj på en resa?
Och frågar jag maken får jag samma svar som du, det spelar väl ingen roll? Jag fotar lite här och där i vardagen och uppskattar de minnena något enormt. Men jag är liksom inte där...

Det är vanligt, de bryr sig inte, jag slutade ta bilder på mannen och barnen.

Konstigt, har du inte märkt att han aldrig tar bilder på dig och barnet?

Jag menar om ni är någonstans så tar du en bild på pappan och barnet, då borde du märka att han inte tar en bild på dig och barnet. Har du aldrig bett honom göra det, om det är viktigt för dig?

Typisk sak för en kvinna att haka upp sig på. Män bryr sig mindre om bilder överlag. Vill du ha bilder dig och barnen berätta det, vi kan inte läsa tankar.

Jag har massor av bilder på barnen. Mindre på mamman och barnen, om jag är med på några bilder har jag ingen aning om och jag bryr mig inte heller. Det är bilder på barnen vi kollar på, och ofta när de var små tillsammans med barnen. Vi vuxna ser ju relativ lika ut..

Jag brukar be min man att ta bilder på mig och barnen. Problemet löst, synd bara att du inte märkte det först nu.

Men.... och? Det råkade bli så, det kan du inte vara ledsen på honom för. Generellt ledsen, ja, men inte på honom!

Jag brukar be maken ta bilder på mig och barnen, jag brukar ta bilder på mig och barnen med självutlösare, jag brukar be min pappa ta bilder på mig och maken och barnen. Min tanke är väl att vill man något så får man säga det och be om det man vill. Nu kan ni göra annorlunda framöver - du ber din man ta bilder på dig med barnet/barnen.

Outtalande förväntningar är farligt , är det helt utan tanke från hans sida (vilket det förmodligen är) så bara att blicka frammåt och göra annorlunda i framtiden. 

Man kan inte gräma mer än sig själv när andra inte gjort som man vill utan att de ens visste om det, sen kan man i sitt eget huvud tycka det är synd men gör ingen grej av det som han skall höra.

Titta frammåt. 

Det här är så himla sant!

Lite skumt att det tagit ett helt år för dig att upptäcka det. Och konstigt att du inte bett din man ta bilder på er lite nu och då. När bebisen är nyfödd är den ju ofta i mammans famn, så då är det ju nästan lite svårt att undvika att ha med mamman på bilderna av bebisen. Så kanske din man inte tagit så många bilder alls?

Istället för att fokusera på årsalbumet så kanske du ska fokusera på vardagen och tillfällena som du vill ska hamna i det där albumet. Helt enkelt se till att bilder tas. Och se till att även du är med på bilder som han tar om det känns viktigt för dig. Kommunikation tror jag är bra där, att du säger hur du vill ha det och ger en direkt uppmaning hur du vill att bilderna ska tas. 

Men du skrev ju att det finns selfies som du tagit på dig själv med barnet?

Och finns det ingen annan som tagit bilder på er, släktingar, vänner? Bara du och mannen?

Vad baserar du den siffran på? 99% av alla familjer....?

Och nuförtiden... är det skillnad hur det var förr menar du? Var mammorna med på bild då?

Många procentsatser här i dina personliga antaganden. 

Du är tyvärr inte ensam. 

Sök på "take her picture" eller #takeherpicture . 

Jättebra fotoskola! :)

Take Her Picture - A Photo School For Parents